Finland sämst i Norden på att ta hand om äldre anställda
I nordisk jämförelse är Finland dåligt på att motivera och få äldre arbetstagare att trivas. Också den beräknade karriären är kortare. För att äldre personer ska orka jobba längre behövs mer hälsofrämjande insatser, visar en färsk rapport.
– Vår befolkning blir äldre. Vi behöver satsa på att vi ska orka jobba. I framtiden kommer Finland behöva både sina yngre och äldre. Vi måste börja fundera på vad vi kan göra bättre än i dag.
Det sade justitieminister AnnaMaja Henriksson (SFP) när Tankesmedjan Agenda på onsdagen presenterade sin färska rapport om hur det är att åldras på jobbet – både i nutid och hur det kan komma att se ut i framtiden.
Med tanke på sysselsättningen av den åldrande befolkningen ligger Finland i lä i nordisk jämförelse. Det är enligt Henriksson en av orsakerna till att regeringen har gett arbetsmarknadsparterna i uppdrag att inom november komma med ett förslag på hur vi kan förbättra den äldre befolkningens ställning på arbetsmarknaden.
– Jag väntar som på solens uppgång på att de ska komma med sina konkreta förslag, säger hon.
Äldre upplever sig oprioriterade
Anna K. Forsman är docent och doktor i folkhälsovetenskaper och Johanna Nordmyr är doktor i hälsovetenskaper och har varit med och tagit fram rapporten. Enligt dem kommer drygt 70 procent av nordiska kommuner att uppvisa en minskning av den arbetsföra befolkningen.
– I en studie har man utforskat hur arbetsgivares prioriteringar av arbetstagarna upplevs. Finland kom högst upp på listan bland länder där personer i åldern 50–64 upplever att de yngre arbetstagarna prioriteras på ett helt annat sätt, säger Nordmyr.
Nordmyr säger att det finns skäl att fundera på vad man gör rätt i till exempel Norge som å sin tur hamnar mycket längre ner på listan.
Just nu diskuteras den så kallade pensionsslussens fortsatta existens inom regeringen. Systemet går ut på att en person som är utan arbete under en längre tid och som har nära till pensionen kan få arbetslöshetsdagpenning ända tills man går i pension.
Henriksson tror att systemet kan ha bidragit till att vi i Finland inte når upp till de övriga nordiska ländernas nivå. Det har gjort det attraktivt för företagen att minska på sin personal genom att äldre pensioneras.
– Systemet har förstås sina fördelar om man känner sig trött eller har andra svårigheter att klara sig på arbetsmarknaden. Men det har tyvärr också varit ett diskriminerande system.
Strukturella skillnader
Bland danskar i åldern 50–69 som mottar en typ av pension men fortsätter att jobba, gör 80 procent det av andra orsaker än rent ekonomiska. Motivet kan till exempel vara hög arbetstillfredsställelse. I Finland uppger 40 procent samma sak.
– I Sverige är motsvarande siffra 60 procent och i Norge 75 procent, säger Johanna Nordmyr.
Nordmyr säger att det är svårt att bena ut exakt vilka orsaker som ligger bakom ländernas olikheter.
– Det är en stor fråga som bland annat handlar om attityder, politik, strukturella skillnader och så vidare, säger hon.
För en 15-årig person i EU är det beräknade antalet år i arbetslivet i medeltal 35,9 år. I Finland är medeltalet däremot högre, 38,9 år, men återigen släpar vi efter våra nordiska grannländer. I Sverige har man det högst förväntade längden på 42 år. I Danmark är den 40 och i Norge 39,8 år.
– Här kunde vi lära av oss av varandra kring frågor som rör förlängda arbetsliv och relaterade stödjande faktorer, säger Anna K. Forsman.
Hälsofrämjande insatser
Nordmyr och Forsman vill betona vikten av hälsofrämjande insatser kopplat till arbetet, vilket inte endast inbegriper den fysiska arbetsplatsen.
– På så sätt både kan och vill man jobba längre. Det handlar om att som blivande pensionär få göra egna val, känna sig motiverad att finnas kvar i arbetslivet och bidra till samhället, säger Forsman.
I rapporten har de tagit fasta på att arbetet och arbetsplatsen har förändrats ur ett historiskt perspektiv. De betonar också att vi måste agera proaktivt då det gäller att stödja vår arbetshälsa och därmed behöva satsa mindre på rehabiliterande insatser.
Nordmyr och Forsman anser att man kunde satsa ännu mer på att se äldre arbetstagare som resurser i arbetslivet, och att på olika sätt stödja deras motivation att fortsätta bidra till samhället genom förlängt yrkesliv. Enligt forskarna behöver det finnas en balans mellan krav, belastning, resurser och motivation.
– Det ger positiva effekter för den äldre arbetstagaren men också för organisationen, säger Forsman.
I rapporten konstaterar Forsman och Nordmyr att man behöver se till individen, men också till organisatoriska aspekter såsom ledarskap för att kunna främja arbetshälsan.
❞ Det handlar om att som blivande pensionär få göra egna val, känna sig motiverad att finnas kvar i arbetslivet och bidra till samhället.
Anna K. Forsman
docent och doktor i folkhälsovetenskaper