Snacksaligt inbjudande författarporträtt
I Steven Soderberghs senaste film samlar Meryl Streeps författarinna sina vänner Dianne Wiest och Candice Bergen för lite kul på ett kryssningsfartyg. Skådespelarna gör filmen till en trevlig överraskning.
DRAMA
Let them all talk
HBO Nordic. Regi: Steven Soderbergh. Manus: Deborah Eisenberg. I rollerna: Meryl Streep, Dianne Wiest, Candice Bergen, Emma Chan, Lucas Hedges. 108 min. F15
Let them all talk heter den, Steven Soderberghs färska film. Men så är det ju också en föredömligt pratig historia som till stora delar tillkommit genom improvisation (Soderbergh har aldrig dragit sig för att experimentera med filmmediet).
Till saken hör att filmen, som i huvudsak utspelar sig på ett transatlantiskt kryssningsfartyg, spelades in under en två veckors seglats på Atlanten.
Handlingen kretsar kring Alice Hughes (Meryl Streep), den firade författaren på väg till Storbritannien för att ta emot ännu ett litterärt pris. Och eftersom hon inte kan tänka sig att flyga får Queen Mary II – tänk Viking Line och Tallink Silja gånger tio i termer av lyx – duga.
Med på resan följer brorsonen Tyler (Lucas Hedges) samt två väninnor som Alice inte träffat på närmare trettio år. Det handlar om collegekompisarna Susan (Dianne Wiest) och Roberta (Candice Bergen) som, visar det sig, spelar i en helt annan liga än Alice.
Där Susan jobbar med kvinnliga fångar kränger Roberta underkläder, samtidigt som hon spanar in karlar med fyrk på fickan. Och vad är då bättre än en lyxkryssning!?
Tyler då? Han är till en början med mest för sällskapets skull men när det sedan visar sig att Alices litterära agent (Emma Chan) finns ombord, för att snoka i Alices förehavanden, får Tyler en helt annan roll.
Filmisk jazz
Personligen är jag ingen större vän av improvisation och filmiska experiment, i synnerhet som Steven Soderbergh har en tendens att favorisera lösa tyglar även i vanliga fall.
I den meningen påminner han mera om en jazzmusiker än om en dramatiker med stenkoll, något som för övrigt går igen i Thomas Newmans soundtrack med tjusiga cooljazzvibbar.
Även i övrigt är Let them all talk en trevlig överraskning, mycket tack vare den fina skådespelarensemblen. Meryl Streep är direkt lysande som självupptagen författarstorhet och Dianne Wiest och Candice Bergen kommer inte långt efter.
Speciellt betagande är Bergens rollarbete, som bitter och ekonomiskt akterseglad Dallasdonna med en enda dröm: att få upprättelse. Som hon ser det beror alla hennes motgångar på att hon en gång i tiden blev uthängd i Hughes genombrottsverk – något som författarinnan bestämt bestrider.
Mördande konkurrens
Förvisso har filmen även andra kvaliteter. Här har vi det ovälkomna mötet med en deckarförfattare (Dan Algrant) som säljer betydligt bättre än Alice. Och på tal om karlslokar: vem är mannen som dag och natt smyger ut ur Alices lyxsvit?
Allt det här berättar Soderbergh med ledig hand, utan att filmen faller i bitar. Och trots att det egentligen är fråga om ett drama finns de humoristiska slängarna där, som det här med att Alices favoritförfattare är walesiska Blodwyn Pugh (med upprinnelse i Jethro Tull-killen Mick Abrahams hobbyband Blodwyn Pig får man anta).
Filmens finalpass är lika överraskande som det är otippat men åtminstone säger det något om litterära ambitioner. Det finns en författare i oss alla, det gäller bara att gräva fram den rackaren.