Utslagning ligger bakom mordet i Forsby
Offret var barnskyddsklient - mobbades och misshandlades till döds av jämnåriga
Mobbning urartade till brutalt våld med inslag av förnedring då tre tonåringar nyligen dödade en jämnårig pojke på Kottby sjukhusområde. Polisen går undantagsvis ut med detaljer kring det exceptionella dådet. Bland annat uppger man att offret var barnskyddsklient, omplacerad på ett boende. Enheterna för omplacering har begränsade möjligheter att hålla efter ungdomarna. Bara Helsingforspolisen får 900 larm om året om ungdomar som rymt från sina boenden.
– Vi behöver diskutera situationen inom barnskyddet och dess resurser, säger kriminalkommissarie Marko Forss som är förundersökningsledare i Forsbyfallet.
I sitt jobb ser han ett mönster där ungdomsbrottslighet ofta bottnar i utslagning och marginalisering, kopplad till trasiga familjeförhållanden och omhändertaganden. Ska samhället förebygga problem innan de blir polisfall måste vi diskutera hur, menar Forss.
Polisen går ut med ovanligt detaljerad information om det så kallade Forsbyfallet med tanke på att förundersökningen inte är klar. Det är för att väcka samhällsdebatt om den utslagning och marginalisering bland ungdomar som belastar både socialmyndigheter och polis i allt högre grad.
– Vi behöver diskutera situationen inom barnskyddet och dess resurser, säger kriminalkommissarie Marko Forss vid Helsingforspolisen.
Det är en stor och komplicerad fråga som nu senast aktualiseras av Forsbyfallet. Tidigare hade det framgått att tre 16-åriga pojkar häktats på sannolika skäl misstänkta för mord. Alla tre har i någon mån erkänt delaktighet i de våldshandlingar som ledde till att en jämnårig pojke dog på Forsby sjukhusområde i Helsingfors för två veckor sedan.
Det är uttryckligen brottets råa natur som föranlett att det utreds som mord. Brottsrubriceringen är exceptionell för finländska förhållanden då såväl gärningsmän som offer är minderåriga.
❞ Någonting är allvarligt fel inom omhändertagningen. Och de här rymningarna faller i famnen på polisen. Marko Forss kriminalkommissarie
På fredagen gick polisen ut med mer information som ramar in händelseförloppet.
Alla tonåringarna kände varandra sedan tidigare. De hade en udda ”kompisrelation” där tre av dem även tidigare hade mobbat den fjärde, möjligen så länge och så systematiskt att ordet kompis blir direkt missvisande.
Makaber födelsedag
De var ute fredagen den 4 december för att fira att en av gärningsmännen hade födelsedag. Mobbningen fortsatte och övergick i våldsgärningar som eskalerade och fick inslag av förnedring.
– Såvitt vi vet pågick misshandeln i flera tiotal minuter, och fortsatte på flera håll på sjukhusområdet. Man har konstaterat flertalet skador av olika art på offrets kropp, orsakade på olika sätt, säger Marko Forss.
Offret lämnades liggande på sjukhusområdet, delvis avklädd. Två av gärningsmännen återvände på lördagsmorgonen för att kontrollera om offret fortfarande andades. Sedan städade de undan ölburkar som de hade lämnat kvar kvällen innan. Alla tre gärningsmännen diskuterade också om de eventuellt skulle gömma kroppen.
De lämnade kroppen där den låg. Några byggarbetare gjorde ett fruktansvärt fynd följande måndag. Polisen lyckades snabbt spåra och gripa de misstänkta.
Helsingforspolisen utgår från att alla tre har deltagit i våldet, men går inte närmare in på vilka roller de har haft.
– Vi misstänker var och en av dem för att ha en andel i våldet, men alla misstänks inte för precis lika grova gärningar. Domstolen gör samma bedömning och väljer att hålla alla tre häktade på sannolika skäl misstänkta för mord, säger Forss.
Det är graden av råhet – inte att brottet hade varit planerat – som gör att polisen undersöker det som mord.
– Vi har inga bevis för att gärningsmännen skulle ha planerat att ta livet av kompisen. Att mobbningen var återkommande kan i sig innehålla drag av planenlighet, säger Forss.
Omplacerade rymmer
Polisen ber alla som känner till något om fallet att höra av sig under eget namn. Nu har man fått in en del information om att mobbningen ska ha pågått en längre tid, men den informationen blir mycket tyngre om polisen kan ta kontakt med dem som framför den.
Det är det ena skälet till att polisen går ut med detaljer i det här skedet. Det andra är att man vill väcka debatt om de orsaker som ligger bakom mobbning som i värsta fall kan urarta till besinningslöst våld mellan ungdomar.
Det är känt att mycket av ungdomsbrottsligheten är kopplad till utslagning och marginalisering, inte sällan i anknytning till trasiga familjeförhållanden. Undantagsvis, och med vårdnadshavarens samtycke, går polisen nu ut med uppgiften att offret var barnskyddsklient och bodde omplacerad.
Det är den här helheten Marko Forss hoppas att samhället vill diskutera, och då på ett allmänt plan snarare än i anslutning till det här fallet.
– Barnskyddsklientelet syns alltmer i vårt jobb, säger han.
Forss påpekar att bara under fjolåret polisanmäldes enbart i Helsingfors över 900 rymningar från den del av barnomsorgen som tar hand om minderåriga som inte kan bo hos sina föräldrar. En vanlig orsak till att ungdomar rymmer från skolhem och andra barnskyddsenheter är att de mobbas av andra eller inte står ut med tillvaron, visar forskning.
– Någonting är allvarligt fel inom omhändertagningen. Och de här rymningarna faller i famnen på polisen, säger Forss.
En bild vi måste se
Det är någonstans här, i gränssnittet mellan polis och socialmyndigheter, som det syns hur många ungdomar som mår dåligt och som inte finner någon mening i sin tillvaro. Jobbar man inte i de här branscherna ser man inte den bilden, och just därför behöver man känna till att den förändrats, och förstå att den situationen har blivit sämre, menar Marko Forss.
– Med risk för att skjuta mig själv och poliskåren i foten säger jag att barnskyddet behöver mer resurser.
Han tillägger att ingen instans ensam kan lösa problemet, men vill vi satsa mer på att förebygga utslagning och marginalisering bland unga ingriper vi för sent när misären konkretiseras i polisanmälningar, för att inte tala om våldsbrott.
– Tyngdpunkten måste förskjutas mot barnskyddet, om samhället vill ingripa tidigare, säger Forss.
Han tipsar också om kriminalöverinspektör Jonna Turunens blogginlägg om bakgrunden till utslagning och resursbristerna inom barnskyddet. De institutionella platserna för omplacering är för få, köerna långa och förutsättningarna för att bygga upp en meningsfull tillvaro är begränsade. Möjligheten att hålla efter ungdomar som rymmer är också kringskurna.
Det är senast där resurserna behöver läggas in. När ångesten genererar polisanmälningar eller en ond cirkel av kriminalitet är det sent att ingripa. Och i en reflektion kring Forsbyfallet skriver hon:
”Samhället måste göra mer så att något dylikt aldrig upprepas”.