Kring en väldigt långsam kris

Det har inte direkt saknats diskussioner om kriser det här året, som varit en veritabel kaskad av kriser. Den ena krisen leder till den andra, och i skuggan av de stora kriserna organiserar medierna dagligen ett par mindre. Så att det inte hinner bli tråkigt, antar man.

Att då såsom Cassandra varna för en kris som definitivt inte kommer mera i år, eller ens inom de kommande tio åren, kan låta väldigt onödigt. Detta har givetvis aldrig hindrat en professor, så låt mig anmärka om en kris som redan börjat så smått, och som vi nu gör värre utan att vi ens visste att den fanns.

Ingen kan i detta skede ha missat att såväl länder som företag kämpar med pandemins kostnader och effekter. Länder försöker stimulera sina ekonomier, företag se över sina kostnader – inte utan orsak. Vad som ofta glöms bort i detta är dock att även det man inte gör har sina effekter, tids nog.

Vi ser därför nu att förutom punktsatsningar specifikt på pandemier och (i mindre mån) gröna teknologier, skärs det faktiskt kraftigt ner i såväl basforskning som basutveckling. Många länder vill få snabbare resultat från forskning, vilket leder till att finansiering går allt mer till ”säkra kort”. Inom företag har vi redan en längre tid sett att forskning och utveckling skurits ner till förmån för projekt som kan stöda kvartalsrapporter, och de anrika industrilaboratorierna är ofta bleka skuggor av vad de en gång var. I båda fallen har man konstaterat att det är viktigare att lösa dagens problem än att sätta pengar på något som kanske aldrig ens blir en produkt, och det kan låta vettigt. Ett tag.

Problemet är bara det att innovation ofta är en mycket långsammare process än folk inser. Saker som internet, eller nya energiformer, skapades inte på ett år utan över många årtionden, och deras tidiga historia var ofta en av statsunderstödda experiment med något man inte riktigt visste vad det skulle bli av. Just nu njuter vi frukterna av satsningar på rätt konstig forskning som gjordes för länge sedan – projektet som blev just internet inleddes sex år före jag föddes, och jag är inte längre purung.

Vad som håller på att ske just nu är att pandemin mycket väl kan ha effekter tiotals år in i framtiden. När länder och storföretag skall spara, får grundforskning ofta stryka på foten. I det korta loppet gör det inte så mycket, och få gråter för forskaren som inte får hålla på med sitt favoritprojekt. Men i det långa loppet kan det mycket väl vara så att de val vi gör i dag innebär att den där nya, viktiga innovationen som annars skulle dykt upp på 2050-talet helt enkelt inte blir till.

Det är en rätt trist gåva till framtiden detta, att bädda för allt färre framsteg. Ändå är det som nu så sakteliga sker, allt i namnet av vettiga budgetar och förnuftigt ekonomiserande. Det är inte bara våra skulder vi lämnar till kommande generationer, utan också en grogrund för utveckling – och den ser allt torftigare ut.

”Vad som håller på att ske just nu är att pandemin mycket väl kan ha effekter tiotals år in i framtiden.”

ALF REHN

är professor.