Fem snedtänk som styr våra vaccinval
Ta eller inte ta coronavaccinet? Den frågan kommer vi alla ställas inför någon gång nästa år. Två psykologiforskare förklarar varför det är svårt att bedöma riskerna korrekt – och varför vaccinfrågan blivit djupt polariserad.
Omkring var tredje finländare är osäker: Ska jag låta vaccinera mig? Gör vaccinet mer skada än nytta?
Det visar siffror från Institutet för hälsa och välfärd, som upprepade gånger frågat om folket vore berett att ta ett coronavaccin eller inte.
Siffrorna visar också att andelen osäkra är betydligt högre bland unga under 30 år – nästan hälften.
Coronaviruset leder sällan till en allvarlig sjukdom för unga. Men att unga velar i högre grad kan också bero på en rad andra saker.
Linda Karlsson, doktorand i psykologi vid Åbo Akademi, och Rasmus Isomaa, ungdomsforskare och psykoterapeut i Jakobstad, presenterar här sin syn på varför unga resonerar som de gör i frågan.
I deras förklaringar förekommer spår av fem tankefällor som påverkar oss, vare sig vi vill det eller inte.
1. ALLA ANDRA GÖR RÄTT När vi känner oro och osäkerhet inför ett stort beslut brukar vi rikta blicken mot andra. I fråga om coronavaccinet kan det leda till att vår åsikt stärks åt det ena eller andra hållet.
Rasmus Isomaa tror att många unga tänker på anhöriga och bekanta när de överväger om de ska ta coronavaccinet.
– Många unga är i dag väldigt solidariska. Det ser vi inte minst i den miljörörelse som Greta Thunberg startat, många gillar att sluta upp bakom gemensamma idéer och mål. Linda Karlsson håller med. – Vaccinbeslutet verkar inte hänga ihop med hur allvarliga symtom vi tror att vi själva skulle få. I stället tenderar de som tänker att covid-19 överlag är en allvarlig sjukdom för andra människor vara mer villiga att vaccinera sig.
Det visade en studie hon och andra forskare nyligen publicerade.
Grupptryck kan såklart vara skadligt, om andra tänker fel. Men överlag fyller det en stor funktion för oss.
– Vi lär oss mycket av varandra genom gruppen. Vi plockar upp mobilen och söker bekräftelse för våra känslor i sociala medier. Vi vill hitta någon som känner lika.
I vaccinfrågan är ganska få unga helt övertygade om att de kommer att göra si eller så när kön till sprutorna formas.
– Då kan en annan mekanism spela in. För om man berövas rätten att vara osäker, kan man vilja greppa ännu hårdare tag om den uppfattning man omfamnat svagt, säger Rasmus Isomaa.
Vilket i sin tur kan leda till att människor med olika åsikt smutskastar varandra – bland annat i sociala medier.
– Vaccindiskussionen går väldigt snabbt till en väldigt låg nivå. Plötsligt handlar det bara om ja eller nej. Men oro och osäkerhet lindras rätt bra om man får ventilera sina känslor. Vi behöver inte nödvändigtvis ett enkelt svar, utan bara få prata om hur vi känner.
Att sätta ord på våra känslor brukar ha den häpnadsväckande effekten att saker och ting plötsligt klarnar för oss.
Linda Karlsson är inne på samma spår.
– Vi behöver skapa en atmosfär där man har möjlighet att ställa och få svar på sina frågor.
2. UNDVIK MISSTAG TILL VARJE PRIS Förutom känslor tänker vi även på konsekvenser när vi står inför stora beslut.
För många lär en rädsla för att få viruset själv eller smitta andra ligga i ena vågskålen, och en rädsla för att få otäcka biverkningar i den andra.
Men vi tenderar att bedöma riskerna skevt, säger Linda Karlsson.
– Det finns ofta en skillnad mellan verkliga och upplevda risker. En person som är orolig för att bli sjuk upplever risken för att få covid-19 som högre än en person som tar det med ro, trots att risken egentligen kan vara lika hög för båda två.
Tankar på olika risker med covid-19 eller vaccinet kan leda till att vi passiveras: vi undviker allt som kunde innebära fara och gör till slut ingenting.
Om vi då drabbas av något som är lika allvarligt som sjukdomen eller vaccinet, känns det inte lika farligt som om vi hade fått viruset under en kväll på krogen eller som en biverkning.
– Om jag agerar och min handling får negativa konsekvenser känns det
Att kritiskt granska det vi hör eller ser och ifrågasätta vår egen övertygelse, är en ganska obekväm känsla. Rasmus Isomaa Ungdomsforskare och psykoterapeut
värre än om jag inte gör någonting alls och drabbas av detsamma, säger Karlsson.
Det här kallas i psykologin för omission bias – utelämningsfelet.
Det är därför man sett att amerikanska basketdomare gör färre domslut i slutet av matchen, när mycket står på spel. De är mer rädda för att döma fel än för att låta bli att göra korrekta domslut.
– Problemet med vaccin är att vi inte känner av någon omedelbar positiv effekt. Mediciner tar vi om vi är sjuka, och då märker vi att vi tillfrisknar. Men vaccin är förebyggande, så på sätt och vis tar vi en risk men får ingen belöning, förutom att vi snabbare kan återgå till det normala, säger Linda Karlsson.
Men vad är det vi ser när vi söker bekräftelse och likasinnade i sociala medier?
Ja, oftast just det – människor som tänker lika och som ytterligare förstärker den uppfattning vi redan hade.
Att vi suger i oss mer om det vi redan vet bevisades första gången av brittiska psykologen Peter Cathcart Wason på 1960-talet.
Han gav sina försökspersoner talföljden 2–4–6 och bad dem komma på en egen talföljd som följde samma princip.
Många svarade 4–8–16, och fick veta att svaret var rätt. Därpå sade de 8–16–32. Rätt igen.
Men regeln var ”vilken som helst stigande talföljd”. Så även 1–3–120 hade varit rätt. Det var ändå ytterst få som efter första rätta svaret gick in för att motbevisa sig själva. De flesta sökte fler och fler bevis på att de hade rätt.
Sedan Wasons studie har vår bekräftelsebias påvisats flera gånger. Bekräftelsebias är även anledningen till att åsikter ofta går starkt isär, vilket skapar polarisering.
Ju fler gånger vi fått bekräftelse på att vi tänker rätt, desto mindre kan vi tänka oss att det vore på ett helt annat sätt. Vi gör det bekvämt för våra hjärnor.
– Att kritiskt granska det vi hör eller ser och ifrågasätta vår egen
övertygelse, är en ganska obekväm känsla, säger Rasmus Isomaa.
I fråga om coronavaccin betyder det att vi automatiskt filtrerar bort nyheter, kommentarer eller studier som kullkastar vår uppfattning. De kanske finns där – i vår filterbubbla – men vi märker helt enkelt inte av dem.
4. STORY ÄR STARKARE ÄN STATISTIK Statistik och sannolikheter har vanligtvis svagare inverkan än berättelser om enskilda fall, menar Linda Karlsson.
– Människors egna historier har en mycket starkare förmåga att väcka våra känslor. Och känslor spelar ofta en större roll i vår riskbedömning än statistik från myndigheter.
Kanske är det därför ett antal expresidenter i USA meddelat att de ska vaccinera sig i live-tv. De vill skapa en positiv sinnebild av vaccinering.
– Men det är viktigt att så noggrann och korrekt information som möjligt når oss, säger Linda Karlsson.
Fejkade nyheter har visat sig spridas fortare och nå fler än korrekta, balanserade nyheter.
Därför uppmanar Linda Karlsson oss att undvika onödig upprepning av vaccinmyter. För om man säger ”det är inte sant att vaccin leder till det ena eller andra”, kommer vissa ha en vag minnesbild av att vaccin hängde ihop med något, på något sätt.
– Det kan också vara svårt att minnas källan. En grej vi hör om vaccin kan härstamma från en historisk eller helt fiktiv film, utan att vi minns att det var just där vi snappade upp det.
Unga står inte först i kö till vaccinet. Det hinner ske mycket på vägen, menar Rasmus Isomaa.
– När det väl är dags behöver ungdomar positiva berättelser att luta sig tillbaka mot.
5. ETT SNEDSTEG SUDDAR UT FEM FRAMGÅNGSSAGOR Det som spelar störst roll för vårt vaccinbeslut är hur tryggt vi upplever att vaccinet är, visade den studie som Linda Karlsson och de andra forskarna nyligen publicerade.
– Där ser vi att det är biverkningarna vi tänker på, inte fördelarna, säger Rasmus Isomaa.
Inte bara i Finland utan i hela världen lider människor av något som kallas negativitetsbias.
Det brukar heta att ett negativt budskap kullkastar fem positiva. En taskig kommentar i slutet av arbetsdagen gör att vi glömmer de fem gånger vi fick beröm.
– Vaccindebatten i sociala medier skulle bli mer objektiv om alla positiva fall fick lika mycket synlighet som de negativa. Men det är sällan så, säger Rasmus Isomaa.
Linda Karlsson tillägger att det inte bara gäller för andras upplevelser, utan även för egna erfarenheter.
– En dålig erfarenhet av vaccin spelar stor roll för framtida beslut.
Vår negativitetsbias lär härstamma från våra förfäder, som konstant mötte direkta hot. De som bäst kunde föreställa sig värsta tänkbara utgång hade störst chanser att undvika faran och därmed överleva.
Nyckeln: Insikt
Men det finns hopp om att bryta tankefällorna. Viktigast är insikten om hur de fungerar och varför vi beter oss som vi gör.
– Jag brukar fråga patienter som är osäkra på sin kropp, vaccin eller något annat vad de känner när de skrollar igenom bildflöden i mobilen. De mår sällan bra av det, säger Rasmus Isomaa och fortsätter:
– Det är helt okej att känna oro och ångest. Frågan är bara i vilka situationer vi vill ta oss an känslan och vad vi gör åt den.