Bandupptagning kan försnabba rättegångsförfarandet
Justitieministeriet förbereder en rättegångsreform som tar sikte på att via bandupptagningar i domstolssalarna snabba upp processerna och minska på kostnaderna, för staten och framför allt för parterna. Justitieminister Anna-Maja Henriksson har snusförnuftigt som ett motiv för reformen framfört att människan minns färska händelser bättre än gamla. All heder åt en dylik vittnespsykolog.
Reformen är välkommen, men borde ha genomförts långt tidigare.
Riksdagsledamoten Jacob Söderman påpekade i ett spörsmål från maj 2009 (474/2009 vp) att rättegångsförfarandet i vårt land är upprörande långsamt och ineffektivt, vilket resulterat i ett flertal fällande domar från människorättsdomstolen i Strasbourg. Ett sätt att snabba upp och effektivisera rättegångarna i hovrätterna vore enligt Söderman att i ord och bild dokumentera parts- och vittnesutsagorna i tingsrätterna. Hovrätternas arbete kunde på så sätt radikalt underlättas.
Söderman ställde därefter frågan om regeringen var medveten om att man genom videoupptagning av utsagorna i underrätterna kunde göra hovrättsförfarandet snabbare och billigare samt därigenom avsevärt minska på parternas rättegångskostnader. Spörsmålet utmynnade i frågan om regeringen ämnade skrida till brådskande åtgärder för att avhjälpa bristerna och vilka åtgärderna i så fall vore.
Justitieministern Tuija Brax avgav ett långt och bortförklarande svar på spörsmålet, men meddelade att Justitieministeriet noggrant skulle följa hur det förfarande som införts i Sverige fungerade samt utifrån detta överväga om det vore möjligt att utöka nyttjandet av ljud- och bildupptagningar inom vårt rättegångsförfarande. Ett hovrättsförfarande av samma slag som i Sverige där man i hovrätten tar del av videoinspelningar bedömde dock Brax som orealistiskt.
Nu, dryga elva år efter att frågan restes i riksdagen, bedöms tiden vara mogen för en reform. Bättre sent än aldrig, får man väl lov att säga.
JAN-ANDERS ENEGREN vicehäradshövding, Oravasaari