Camilla Richardsson skadad igen
Camilla Richardsson har drabbats av en ny motgång. – Finns väl inte så mycket annat att säga än att det suger, säger hon.
❞ Behöver väl inte säga hur hemskt det känns för tillfället. Men det hjälper inte att tycka synd om mig själv. Tillbaka till startrutan och tillbaka till simbassängen.
År 2020 blev inget minnesvärt år i Camilla Richardssons karriär. Hon avslutade säsongen redan i augusti, före FM, och lät operera båda sina baklår i september. Hon hade haft problem med sina baklår redan en tid.
Richardsson tävlade inte alls på sin huvudsträcka 3 000 m hinder under den senaste sommaren.
Det blev en lång höst med rehabilitering, Simhallen var bekant för Richardsson från förut, hon fick en fraktur i vristen för två år sedan, vilket krävde en lång rehabilitering.
För tre veckor sedan såg allt bra ut, då Richardsson genomgick den sista kontrollen hos sin ortoped, och fick grönt ljus för att löpträna. Även om hon hade en del att ta igen kunde hon löpa smärtfritt.
Då kommer följande kalldusch. Richardsson har drabbats av en ny skada. En stressfraktur högt uppe i skenbenet.
– Behöver väl inte säga hur hemskt det känns för tillfället. Men det hjälper inte att tycka synd om mig själv. Tillbaka till startrutan och tillbaka till simbassängen. Jag ger inte upp ännu, skriver hon på Instagram.
Richardsson hade alltså bara hunnit löpträna i cirka tre veckor innan den mystiska stressfrakturen uppenbarade sig. Hon är själv överraskad, för i det här skedet var både träningsmängden och träningfarterna givetvis ännu ganska anspråkslösa.
– Ingen förstår väl riktigt varifrån den kom och den kom mitt i allt på en länk förra veckan. Men vi håller på att reda ut varifrån den kom, säger Richardsson till HBL.
För tillfället får Richardsson gå med kryckor för att påskynda läkningsprocessen. En stressfraktur innebär 6–8 veckor utan löpning.
– Finns väl inte så mycket annat att säga än att det suger och att jag får börja från noll igen med vattenlöpning och spinning, säger Richardsson uppgivet.
Efter den svåra skadan 2018 kom Richardsson dock tillbaka med besked 2019. Då förbättrade hon sitt PB på huvudsträckan 3 000 m hinder till 9.35,27. Nu gäller det alltså att försöka komma tillbaka ännu en gång.