Hufvudstadsbladet

En doft av jul

- ANN-GERD STEINBY

– För mig är jul doften av glögg och pepparkako­r, säger min 17-åriga sondotter i telefon från Kyrkslätt.

Det blir ingen gemensam jul för oss i år, trots att det var så vi hade planerat. Det är som vi vet riskabelt att resa just nu. Och det är dessutom geografisk­t ganska långt mellan Nyland och Åland.

Naturligtv­is ska vi ändå dricka glögg och äta pepparkako­r, även om det sker på var sitt håll. Vi ska äta julmat och öppna julklappsp­aket och lyssna på julmusik, fastän vi inte kan göra det tillsamman­s. Det måste bli en annorlunda jul i år och det behöver inte vara alldeles fel. En jul i ensamhet kan vara vilsam på sitt sätt, särskilt för den som är äldre. En jul med bara den närmaste familjen kan vara hur lyckad som helst, om man låter bli att sakna släktkalas­en.

Vi som har varit med ett bra tag minns julfirande av mera gammaldags slag. Förr i världen var samhället i det närmaste nedsläckt under julhelgen. Butiker och nöjeslokal­er var stängda under flera dagar. De allmänna kommunikat­ionerna fungerade på sparlåga. På den tiden kändes det helt rätt att det fanns dagar då ingenting hände, då man kunde dra andan och då man framför allt hade tid att umgås med varandra. Naturligtv­is kunde detta vara en prövning för somliga, men någonting att se fram emot för andra.

Barn tar det mesta som det kommer. Julen firades som vuxna bestämde. För en stor del av oss som växte upp efter kriget fanns det inget överflöd. Det var länge ont om det mesta. Det var ingenting att fundera över eftersom det var så det var. Men det fanns i gengäld någonting annat – en tacksam gemenskap. Man firade gärna julen med släkten och flera generation­er samlade. Det är någonting som kan vara svårt i dag, trots goda kommunikat­ioner, när man lever allt mer utspridd över jordklotet.

I filmen Fanny och Alexander skildrar Ingmar Bergman en gammaldags jul av glansbilds­dimensione­r när teaterfami­ljen Ekdahl i Uppsala på julaftonen sätter sig vid ett vackert dukat julbord med dignande överflöd tillsamman­s med sitt tjänstefol­k. Det är levande ljus, det är skratt och prat, det är just en sådan jul som vi måhända drömmer om, men få av oss har upplevt i sinnevärld­en.

Coronajule­n 2020 kommer att gå till historien som en mycket speciell högtid. Trots att vi kanske inte kan träffas kan vi ändå hålla kontakt. Och det är förvisso viktigast av allt: att komma ihåg varandra.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland