Toxisk börsoptimism
Som segrare i den stora finansfajten 2020 utropas ... Girighet, med det gyllene bältet!
BLM – Billionaire Lives Matter. Så kan man sammanfatta börsåret 2020 hittills. Efter vårens berg-och-dalbana har vi i höst sett en mängd börsnoteringar med fullkomligt sagolik värdeutveckling. Aktier som Tesla liknar mest en kult. Kryptovalutor som Bitcoin upplever en ny hajp och boom. Riskaptiten nuddar vid klimax på alla fronter. Förklaringen är hisnande mängder likviditet som pumpats ut av centralbanker och regeringar: sedelpressar synkroniserade med skenande skuldsättning. En hypervolatil marknad är perfekt för spekulativ trading.
”Girighet, i brist på bättre ord, är bra. Girighet är rätt. Girighet fungerar” säger storplaceraren och företagskaparen Gordon Gekko, spelad av Michael Douglas, i filmen Wall Street som släpptes två månader efter Svarta måndagen – den stora börskraschen i oktober 1987. Ändå slutade börsen på plus vid årets slut. Effekterna blev betydligt mindre bestående än vid Svarta torsdagen. Den 24 oktober 1929 satte punkt för ett årtionde av hausseartad börs där miljontals småsparande amerikaner hade ryckts med i masspsykosen och lånat till höga räntor för att finansiera ytterligare spekulation. Då kurserna drivits upp till spektakulära nivåer kom vändningen, med besked. Det glada 1920-talet var till ände, alltsammans upphörde med säljpanik, störtdykning och misär. Så inleddes 1930-talets stora depression i USA och Europa, med hög arbetslöshet och fallande produktivitet som krattade manegen för andra världskriget.
Återigen är Wall Street som hypnotiserat av sitt eget mantra: köp, köp, köp. Luften är tjock av optimism: vacciner, ytterligare stimulans från centralbanker och regeringar – samt den sedvanliga julruschen. I månadsskiftet värderades den globala aktiemarknaden till 112 procent av bnp. Alla placerare betraktar sig själva som genier så länge kurserna stiger, men dagens spekulation saknar fundamental koppling. Även i brist på historiska motstycken påminner mönstret starkt om tidigare bubblor. I kölvattnet av vårens pandemichock har girigheten gjort comeback. En falsk eufori driver upp aktierna till historiska nivåer, medan börsen ruskar av sig negativa nyheter som om den redan vore immun för corona. Centralbankerna har tappat kontrollen, ingen törs plocka fram nålen eftersom konsekvenserna vore ödesdigra.
Den fiktive Gordon Gekko har en poäng: företagsverksamhet och placeringar bygger på en ständigt framåtsträvande hunger, en urkraft som driver själva evolutionen. Samma fenomen, om än i mer kulturpessimistiska termer, beskrevs av Arthur Schopenhauer (1788– 1860). Med eller utan rätt har han kommit att betraktas som den store dysterkvisten bland filosoferna. Schopenhauer menade att alla livsformer drivs av en inre, rastlös strävan, en ”Vilja” med stort V. Denna urkraft driver livets fortplantning och överlevnad. Men människan uppnår aldrig varaktig lycka. All tillfredsställelse är i själva verket negativ: en temporär frigörelse från smärta och möda. Inget mättar livets begär, inget fyller de avgrundslösa hålen i människans hjärta. Enskilda individer förmår i buddistisk anda släcka begäret som orsakar lidande, men ändå hungrar marknadsekonomin ständigt efter mer, mer och åter mer.
Börsen 2020 uttrycker en sorts girighetens konsensus. Så gott som alla kurvor och tillgångsklasser pekar vertikalt uppåt. Hela finansmarknaden tycks vara positionerad för orgasm. Analytiker medger att aktier ser dyra ut: kurserna har bakat in stora förväntningar om resultatförbättringar. De måste infrias på ett eller annat vis. Trots det är aktier attraktiva i förhållande till neslig ränteavkastning. Ifall vaccinerna hjälper världen att undvika en tredje våg av viruset finns en uppdämd efterfrågan som kanske ger en gnista åt den länge efterlängtade inflationen.
Men bakom den berusande börsdynamiken glimtar tvivlet till. På franska kallas 1920-talet för ”années folles” de galna åren. Minns bara den svängande, bubbliga gladjazz som fick nöjeslivet att sprätta förföriskt till i världens metropoler. Men vem kommer ihåg lärdomen: att det inte går att bota girighet med pengar, finansproblem med finansnissar, eller skuldkriser genom att spendera?