Principerna för beskattningen bör ses över och skattelagarna förenklas

SKATTER Marja Sannikka hade ett utmärkt tv-program helt nyligen där rubriken kanske kunde översättas med ”Vår beskattning är en djungel av påfund som inte främjar jämlikheten”. De tre intervjuade, professor Heikki Niskakangas, riksdagsledamoten Merja Kyllönen och journalisten och författaren Simo Sipola, var alla överens om att vårt beskattningssystem är både orättvist och svårbegripligt och att mycket lite görs för att rätta till förhållandena. Goda insikter i juridik eller mycket pengar kan ge skattelättnader och inflytelserika personer bromsar alla försök till reformer.

Historiskt sett har beskattningen utvecklats synnerligen godtyckligt sedan Gustav Vasas tid. Man har till exempel beskattat viss egendom såsom dörrar, fönster och skorstenar, fastän de inte hade något direkt samband med inkomsterna och skattebetalningsförmågan.

Nu var fokus på inkomstskatterna och hur de påverkar det ekonomiska livet och företagsamheten. Det frågades vidare varför pensionärer betalar mera än andra, varför skatt på kapitalinkomster inte är progressiv, varför både fysiska personer och företag kan smita undan skatter och föra ut pengar ur landet och så vidare. Diskussionen koncentrerades helt på beskattningen av löne- och kapitalinkomster. Kyllönen nämnde ordet ”pääomavero”, men avsåg då egentligen beskattning av kapitalets avkastning. Mycket slarvigt, men vanligt!

Att betala skatt på inkomster måste anses helt rättvist, eftersom ju inkomsterna i dagens läge inte är ett resultat enbart av en persons eller ett företags strategi och idoghet, utan i hög grad beror på samverkande faktorer bland vilka samhällets infrastruktur spelar en stor roll. Om man granskar saken djupare finner man slutligen att även turen, slumpen, har sitt finger med i spelet som bestämmer vem som förtjänar mycket och vem som helt saknar inkomster.

Konsumtionsskatterna berördes av någon orsak inte alls. Ingen tog heller upp beskattningen av förmögenhet som ju också är helt godtycklig: viss egendom beskattas, annan inte. Bilskatt utkrävs årligen, andra fortskaffningsmedel är skattefria. Fastighetsskatten har gamla anor och är av stor betydelse för kommunerna. Men man kan med fog fråga sig varför den som investerar i hus i hemlandet och ger arbete åt näringsidkare i kommunen skall bestraffas i åratal genom skatt på fastigheten, medan den som investerar i minnen för livet genom att årligen resa utomlands till exotiska län

Varför ska den som investerar i hus i hemlandet och ger arbete åt näringsidkare i kommunen bestraffas i åratal genom skatt på fastigheten, medan den som investerar i minnen för livet genom att årligen resa utomlands till exotiska länder inte beskattas i efterhand.

der inte beskattas i efterhand. Och då har den ju därtill fört ut pengar ur landet! Skatt på arv och gåva är också ganska ologisk, eftersom det inte sker någon värdeökning när en gåva ges eller ett arv mottas. Beskattning av egendom kan faktiskt jämföras med långsam konfiskering.

Åker och skog är produktionsmedel och kan lätt beskattas. Immateriell rikedom – begåvning och socialt kapital – går däremot inte att värdesätta och beskatta, fastän dessa kan generera stora inkomster. I båda fallen vore det enda rimliga att inte beskatta medlen, utan vad som åstadkommits, med andra ord det mervärde som skapas.

I rättvisans namn borde nog principerna för beskattningen ses över grundligt och skattelagarna samtidigt förenklas. Då skulle det inte längre behövas 194 paragrafer som under vissa villkor ger enskilda personer och företag skattelättnader och kanske oskäliga förmåner.