Spritrallyt som stannade
I våras när pandemin härjade som värst tömdes butikerna på folk, köpcentren gapade tomma och reorna inom till exempel klädhandeln blev enorma. Också nu ser man att många butiker är fyllda till bristningsgränsen med produkter som beställts innan pandemin slog till. På många sätt ser det illa ut för detaljhandeln.
Men om man tar ett bredare och längre perspektiv så är det inte de osålda produkterna och reorna som dominerar bilden. Detaljhandeln har vuxit så det knakar under 2020 i alla nordiska länder. I Norge är detaljhandeln nu 10 procent större än för ett år sedan. Finland och Danmark ligger kring +5 procent och Sverige kring +2,5 procent. Detta trots att det finns massor med butiker och branscher som kämpar för sin överlevnad.
Delvis handlar det om att vi under 2020 köpt andra varor än vanligtvis. Matbutiker, järnhandeln samt hemelektronik har klarat sig bra när vi stannat hemma. Samtidigt har en del av inköpen flyttat till nätet. Jobbkläderna har blivit hängande i garderoben, nya smycken är det få som skänkt en tanke. Men det här förklarar inte uppgången i sig.
Delvis handlar det också om att vi i år köpt varor och inte tjänster. Efter en lång period då konsumtionen förflyttats all mer till servicekonsumtion tog utvecklingen några steg bakåt i år. Då frisörerna, massörerna och kosmetologerna mötts av sinande kundmängder har de pengar som blivit oanvända här i stor utsträckning använts till något annat.
Amorteringsfria bostadslån, vilket så gott som alla banker erbjöd i våras, har också möjliggjort att många familjer haft en extra slant och också de som permitterades eller fick gå på grund av coronapandemin har i många fall kunnat upprätthålla sin konsumtionsnivå.
Och sen har vi ju de stängda gränserna. Vi har i år inte använt pengar på resande, de pengarna har kunnat användas hemma. Dessutom har den konsumtion vi vanligtvis har i andra länder flyttat hem. Speciellt spritrallyt till grannlandet har stoppats, vilket på nordisk nivå förklarar en stor del av uppgången i detaljhandeln.
Norrmän åker till Sverige, svenskarna till Danmark, danskarna till Tyskland, vi åker till Estland, esterna till Lettland, letterna till Litauen och så fortsätter spritrallykedjan. Ett extremt intressant fenomen i sig. Och det är faktiskt så att Norge toppar den europeiska statistiken i alkoholpriser. Också maten är dyr i Norge, inte så underligt att de reser frekvent över gränsen, om de bara får. Men i år har pengarna stannat i Norge. I en nordisk alkoholprisjämförelse är Finland näst dyrast, sen kommer Sverige och sist Danmark. I alla dessa länder ligger priset på alkoholdrycker betydligt över EU-snittet. I Estland ligger spritpriserna på samma nivå som i Tyskland och nära EU-snittet. För att hitta de lägsta alkoholpriserna i Europa måste man ta sig ända till Norra Montenegro.
Det ska bli intressant att se om första resan utomlands efter nedstängningen kommer att gå till en europeisk storstad, en strandort eller om det blir något så hemtamt som ett besök på andra sidan gränsen för att fylla på de tomma spritförråden. Hur blir det för dig?
”För att hitta de lägsta alkoholpriserna i Europa måste man ta sig ända till Norra Montenegro.”