UNGDOMSSERIER
Julveckan är stark på filmfronten, därför bjuder Krister Uggeldahl den här gången på extra många filmtips.
Seriöst!?
6 delar på Yle Arenan (serien recenseras i sin helhet). Manus: Isa Skeppar. Regi: Marina Helenelund. I rollerna: Julia Malmsten, Antonia Holmberg m.fl.
Jag kommer
8 delar på Yle Arenan (serien recenseras i sin helhet). Manus: Helmi Tolonen. Regi: Elin Grönblom. I rollerna: Mathilda Kruse, Vivi Lindberg m.fl.
Post till pastor Jakob
(Postia pappi Jaakobille, Finland 2009) I Klaus Härös Post till pastor Jakob får den för regissören så typiska humanismen sällskap av andligheten, den svärtade humorn inte att förglömma. Jakob (Heikki Nousiainen) är den blinda och bräckliga själavårdaren som håller till i en gudsförgäten landsortsförsamling, ensam och isolerad. Tills Kaarina Hazards benådade livstidsfånge träder in i rollen som assistent, en mindre nogräknad sådan. Det bäddar för ett scenario med olika barn leker bäst-vibbar, nog för att Härö och författarkollegan Jaana Makkonen säljer sig dyrt. Det här är andlighet inte som en ”hög visa” utan som en fattigmanstango bland martallarna i skogsbrynet. Bitterljuvt. Yle Teema tisdag 22.12 kl. 21.30–22.45
Arrhythmia
(Ryssland 2017) Ska ni se en rysk film i år, låt det bli Arrhythmia av Boris Hlebnikov. Maken till fyrverkeri ser man då sällan, russian style. Oleg (Alexander Yatsenko) är den sorglösa ambulansläkaren som inte alltid håller sig till protokollet om man säger så. Super till gör han också, med den påföljden att hustrun (Irina Gorbacheva) vill skiljas. Det oaktat får man lust att tala om en kärleksfilm, en vild och vacker sådan. Till det kommer en dos samhällskritik i anslutning till den ryska sjukvården som präglas av ansiktslösa byråkrater som försöker sätta de egentliga experterna på pottan. Hellre då strunta i regelverket, sjunga och dansa, äta och dricka. Yle Teema onsdag 23.12 kl. 22.00–23.55
Livet är underbart
(It's a wonderful life, USA 1946) Den mesta och bästa av alla julfilmer, en klassiker som inte hakar upp sig på allehanda krimskrams utan snarare sneglar på det humanistiska, vådan av att vara människa. Det handlar om James Stewarts småstadsfyr som tar över sin pappas bolåneinstitut, bara för att när affärerna går åt pipan försöka ta sitt eget liv. Ingen har som Frank Capra lyft fram livets gåva – i skuggan av döden – och det att filmens final utspelar sig på julafton bara bidrar till laddningen. Och som filmens ärkeängel, en utomordentligt lustig prick, konstaterar: ”Den som vänner har är ingen förlorare”. Yle Teema fredag 25.12 kl. 13.10–15.20
Det egna landet
(Oma maa, Finland 2018) Med filmer som Stenrullarens by och Badding tog Markku Pölönen den inhemska filmpubliken med storm. Men så småningom gick luften ur honom och i den meningen kan Det egna landet karakteriseras som en veritabel comeback. Det är fråga om en kärleksförklaring till nybyggarandan i det efterkrigstida Finland, om de unga tu (Oona Airola och Konsta Laakso) som sätter sig på tvären och slår sig ner i den karelska obygden. Här vankas det krigsärr, fylla och villa men också solidaritet och fan anamma – samt ett kvinnligt perspektiv som gör att filmen sticker ut lite grann. Något spretigt, visst, men däremellan både mustigt och rejält. Yle TV1 lördag 26.12 kl. 20.55– 22.40 och söndag 3.1 kl. 12.30–14.15
Pianot
Nya Zeeland-Australien 1993) I termer av Oscarsstatyetter är Jane Campions Pianot en trerättersmiddag; förutom manusförfattaren Campion hade även Holly Hunter och Anna Paquin den äran. Hunter är den stumma skottiska kvinnan som tillsammans med sin dotter (Paquin) sätter kurs på den nyzeeländska vischan. Här väntar ett arrangerat äktenskap med Sam Neills storbonde men det är med Harvey Keitels hjälpreda som det uppstår ljuv musik, förbjuden kärlek. Den svårflirtade kärlekshistorien och de autentiska maorimiljöerna är inte filmens enda kvaliteter, till det kommer Stuart Dryburghs regntunga filmfoto och Michael Nymans avskalade soundtrack. Slående originellt, mera ärligt och genuint än smörigt sentimentalt. Yle Teema lördag 26.12 kl. 21.35–23.31
A quiet place
(USA 2018) I väntan på den flera gånger uppskjutna uppföljaren till A quiet place visas John Krasinskis originalfilm, en utomordentligt spännande och engagerande rysare som går sina egna vägar. Det här är filmen som i stället för att föra oljud talar sig varm för tystnaden. De facto är detta ett livsvillkor eftersom minsta knyst lockar fram de mest skrämmande av odjur. Fråga bara Lee Abbott (Krasinski själv) som i den minst sagt laddade öppningssekvensen förlorar ett av sina barn. Och trots att inramningen är dystopisk är det inte fråga om att vältra sig i skrot. Det är bondvischa, självhushållning och familjegemenskap som gäller. Emily Blunt gör frun i huset, se den som vågar. Nelonen lördag 26.12 kl. 23.35–01.25 och natten till måndag 28.12 kl. 00.00–01.55
Ett Herrans liv
(Monty Python's Life of Brian, Storbritannien 1979) Monty Pythongängets mest helgjutna spelfilm, en rulle som på sin tid väckte ett ramaskri, kanske för att den går åt allt vad fanatism och religiös dubbelmoral heter. Det handlar om Brian från Nasaret, samtida med världens mest kända timmerman, Jesus. Det är år 33 efter Kristus, lördag eftermiddag, vid tedags, när vi kommer in i handlingen. Här är det Brian (Graham Chapman) som skriver på för Folkfronten i Judéen, en terrororganisation som planerar att kidnappa Pontius Pilatus hustru. Det går inte överraskande åt pipan. Blunda och du missar George Harrison som också producerade filmen. Yle Teema söndag 27.12 kl. 15.15–16.47