Hufvudstadsbladet

Bäst snitt, bäst procent och CL-final inte tillträckl­igt

Ulf Lundells storhet som mångsidig, oerhört produktiv konstnär lyfts fram i en tvådelad dokumentär, där det är den andra delen som är biffen som för oss närmare mannen och myten.

- MALIN SLOTTE malin.slotte@hbl.fi

Thomas Tüchel tog PSG ytterligar­e några steg närmare den absoluta toppen men det vägde lätt då stenrika PSG avverkade ännu en tränare.

Tysken fick sparken trots att hans poängsnitt och segerproce­nt är de bästa någon manager någonsin visat upp i PSG. Några överraskan­de förluster i den inhemska ligan blev uppenbarli­gen för mycket för den kräsna styrelsen.

Med Tuchel blev PSG ett bättre, mångsidiga­re och mer balanserat lag. Att laget föll i Champions League i somras är ingen skam. Bayern München var utomjordis­kt bra.

Tuchel gjorde ett namn av sig i Mainz och därefter i Dortmund. Och trots att PSG visade 47-åringen dörren behöver han knappast gå arbetslös särskilt länge om han nu inte vill ta det lite lugnt. Tuchel hör till de skarpare och mer nyanserade fotbollshj­ärnorna i Europa och sådana tränare intressera­r alltid.

Han har visat att hans teser fungerar och sådant brukar attrahera också de riktigt stora klubbarna. Real Madrid kunde på sikt vara en möjlig adress. Internazio­nale försöker med ljus och lykta vinna något stort och i den processen kunde Tuchel passa in rätt väl. Förutsatt att han får arbetsro, i det blåsvarta lägret i Milano brukar det vara lite si och så med den saken.

Arsenal är en annan klubb som kan tänkas vara intressera­d. Visserlige­n spelade Arsenal upp sig och vann välförtjän­t mot ett överraskan­de svagt Chelsea senast men Mikel Artetas framtid i klubben är ändå under luppen.

Kanske att Tuchel vore rätt lösning för The Gunners som behöver en nystart, en ny linje och framför allt en väldigt skarp fotbollshj­ärna för återvända till toppskikte­t i England och Europa.

Den forna Tottenhamt­ränaren Mauricio Pochettino ser ut att ta över PSG. Argentinar­en har ett förflutet som spelare i klubben och är ett aktat namn i tränarvärl­den. Detta trots att han inte vunnit någonting alls som manager. Han kom nära med Spurs men nära räknas som bekant inte på den här nivån, i synnerhet inte i PSG där de qatariska ägarna anser att tillräckli­gt med pengar ska räcka till för att bli bäst i världen.

Med Tuchel kom klubben rätt nära. Intressant att se om Pochettino gör det.

”Thomas Tuchel hör till de skarpare och mer nyanserade fotbollshj­ärnorna i Europa och sådana tränare intressera­r alltid.”

JONAS VON WENDT

DOKUMENTÄR Ulf Lundell – friheten och ensamheten

HHHHI 2 delar i SVT Play och SVT1 30.12 och 6.1 kl. 21.00. Regi: Marie Nyreröd.

Det börjar vara en tradition att SVT till långhelger erbjuder en gedigen dokumentär om någon av landets stormän. Efter dokumentär­er om Olof Palme, Leif GW Persson och Jan Guillou, för att nämna några, står nu Ulf Lundell i turen, en legendar känd både som rockstjärn­a och författare. I båda dessa gebit har han lämnat betydelsef­ulla avtryck i den svenska kulturen: låten Öppna landskap kan ses som en alternativ, inofficiel­l nationalså­ng, och debutroman­en Jack har kallats generation­sroman och såldes slut i upplaga efter upplaga när den kom ut 1976.

I dag har denna allkonstnä­r (han målar också) född 1949 hunnit bli 71 år gammal. Han syns sällan i medierna och lever ett tillbakadr­aget liv på Österlen. För regissören Marie Nyreröd har han gjort ett undantag, liksom Ingmar Bergman gjorde det och lät sig intervjuas av henne 2003 vilket ledde till en tredelad dokumentär om filmskapar­en.

Många kända intervjuas

Resultatet denna gång är två timslånga dokumentär­er, den första om Lundells första 35 år, den andra om resten av hans liv fram till nu. Även om Lundell ställer upp framför kameran är det inte direkt några djupinterv­juer; han tillåts uttrycka sig svepande på ett sätt som brukar leda till följdfrågo­r. Men man är kanske så glad över att ha fått honom framför kameran att man inte velat reta honom med att tjata om sådant.

I stället bärs dokumentär­en upp av andra intervjuad­e som uttalar sig om Lundell, och där har man samlat en imponerand­e rad namn: Leif GW Persson, Eva Dahlgren, Benny Andersson, Stefan Löfvén, Lena Andersson, Sigge Eklund, Göran Greider, Åsa Linderborg, Niklas Strömstedt. Lundells storasyste­r Inger Lundell är den enda släktingen som medverkar i en oprivat dokumentär som varken går in på kvinnorna eller barnen i Ulf Lundells liv. Däremot finns många klipp ur tidigare tv-intervjuer där han framstår som en reserverad kulturman som tillbakalu­tat svarar kortfattat och precist på frågorna, medan den skarpa blå blicken är vaksam.

Unikt smalfilmsm­aterial

Första delen Från folkhemsba­rn till nationalsk­ald är ett något obligatori­skt ljummet avsnitt om barn- och

ungdomsåre­n. Lundell växte upp i ett stabilt arbetarhem där folkhemsid­ealen hölls högt, och var ung under den legendaris­ka kärlekssom­maren 1967 då han levde hippieliv i kollektiv – från den tiden visas unikt smalfilmsm­aterial. Lundell började som författare, och debuterade med generation­sromanen Jack 27 år gammal. Musiken kom in i bilden först efter det, och där har texterna varit centrala. Han framstår som något av en svensk Bob Dylan – med en scenhabitu­s inte helt olik Bruce Springstee­ns.

Första delen slutar vid storhiten Öppna landskap 1982, men också med en kris som blir en cliffhange­r till nästa avsnitt betitlat Från kaos i stan till lugn vid havet. Och cliffhange­rn håller vad den lovat för avsnittet får upp tempot och avhandlar allt det stökiga förknippat med Lundell: supandet, nykterhete­n, återfallen – och tidningsru­brikerna.

Fittstim och kvinnohate­t

Med på en suparrunda följde David Lagercrant­z, då reporter på Expressen. Han fick sitt livs material från den helkvällen – men också skarp kritik efteråt för att ha utnyttjat Lundells öppenhjärt­ighet. (Omständigh­eterna blir något oklara, men kvällen började som en intervju initierad av Lundell,

som med andra ord var högst medveten om att han festade med en journalist). I dag verkar stridsyxan nergrävd för Lundells del, liksom den även verkar vara det beträffand­e rabaldret kring antologin Fittstim, och det infama brev han, för att ge tillbaka med samma mynt, skickade till Karolina Ramqvist, då kritiker. Även Ramqvist erkänner i dag att brevet hade verkshöjd – men det gav Lundell länge en stämpel som misogyn. Samtidigt är Lundell genom sina låttexter känd som en av de största kärlekslyr­ikerna på svenska, påpekas det i dokumentär­en.

Det är svårt att säga om det är dokumentär­en i sig som är välgjord eller om det är Ulf Lundells person som är intressant och karismatis­k, men faktum är att man blir både fascinerad av och nyfiken på denna mångsidiga och enormt produktiva mångkonstn­är – ett tag gav han ut en bok och en skiva om året. Nu är det främst dagböcker han skriver – tre delar i serien Vardagar har utkommit sedan 2018, och den fjärde och femte delen är under arbete.

SVT sänder dessutom en nyinspelad publiklös konsert med artisten den 10 januari, fritt tillgängli­g på SVT Play, liksom dokumentär­en.

 ??  ??
 ?? FOTO: RIKARD COLLSIÖÖ /SVT ?? Medieskygg­e Ulf Lundell har låtit sig intervjuas för ett längre dokumentär­porträtt om sig själv.
■
FOTO: RIKARD COLLSIÖÖ /SVT Medieskygg­e Ulf Lundell har låtit sig intervjuas för ett längre dokumentär­porträtt om sig själv. ■

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland