Blågula busstreck med blåvita förtecken
Nya Jönssonliganfilmen var tänkt bli en av julens stora svenska biofilmer. I stället såldes rättigheterna till C More där den blev strömningstjänstens mest sedda premiär hittills. Filmen är blåvit så det förslår med Pekka Strang och Birthe Wingren i några
KOMEDI/ÄVENTYR
Se upp för Jönssonligan
HHHII
C More Regi: Tomas Alfredson. Manus: Tomas Alfredson, Henrik Dorsin, Rikard Ulvshammar. I rollerna: Henrik Dorsin, David Sundin, Anders Johansson, Hedda Stiernstedt, Marie Göranzon.
Jönssonligan är lika svenskt som filmjölk, fika och falukorv, en folkkär filmsvit med otaliga avgångar, många av dem med Gösta Ekman som ceremonimästare.
Men när Tomas Alfredson i Se upp för Jönssonligan dammar av Charles Ingvar ”Sickan” Jönsson och hans brottskumpaner är resultatet en film som hämtar mycket av sin inspiration ur den finländska kulturen, allt från kantele och somriga Helsingforsvyer till blåvita smygmonarkister.
De facto kretsar handlingen kring den finländska kungakronan, den som för drygt hundra år sedan skulle placera en viss Didrik Adelstierna på tronen.
Men så blev det ju inte. Adelstierna slutade sina dagar som fotvårdare i Pudasjärvi medan kronan i fråga kom att samla damm på en vind i Nordiska museet i Stockholm.
Tills nu då en mystisk rikeman får för sig att åter försöka införa monarki i Finland. Men först gäller det att lägga vantarna på kronan och den därtill hörande dyrgripen, en ädelsten som går under namnet Karelens hjärta.
Lätt som en plätt, bortsett från att Karelens hjärta beskyddas av den finländska församlingen i Stockholm, ett segslitet släkte.
Liga i spillror
Med på ett hörn finns Jönssonligan som redan i första akten gör bort sig med den påföljden att primus motor Sickan Jönsson (Henrik Dorsin) än en gång åker dit.
Och när Sickan sedan muckar från sinkabirum visar det sig att hans vapendragare inte längre är med på noterna. Där Dynamit-Harry (David Sundin) och fästmön Doris (Hedda Stiernstedt) är i färd med att bosätta sig i drömmarnas Bagarmossen förväntas Ragnar Vanhede (Anders ”Ankan” Johansson) ägna sig åt familjeföretaget.
Det oaktat finns det gott om turer och förvecklingar i filmen, nästan så att Ocean's eleven blir tvåa. Och frågan är om det inte blir för mycket av det goda, varför Alfredsons reboot tappar terräng komiskt sett.
Så är slutresultatet mera putslustigt än skratta högt-roligt. Men det som gör att Se upp för Jönssonligan trots allt klättrar över ribban är de snillrika detaljerna, inte sällan blåvita sådana.
Kung Strang
Förutom att Pekka Strangs Adelstierna-ättling bokstavligt talat steppar in sig i det finska folkets hjärtan – till president Hannu-Pekka Björkmans stora förtret – kolliderar vi med Jussi Lampis pensionär som när han inte ser till Karelens hjärta dansar tango och fäller damer på löpande band.
Inte att förglömma: Janina Bermans finländska församlingspräst och Birthe Wingrens äldreboendeföreståndare från helsike. Samt den retrovänliga scenografin som i kombination med de mumsiga färgerna och en strid ström av minutiöst planerade kupper gör att det aldrig blir tråkigt.
Men som sagt är delarna bättre än helheten, plus att man av en första kedja som Dorsin-Johansson-Sundin har rätt att förvänta sig mera och roligare.
Å andra sidan, sett med finländska glasögon blir det ofta föredömligt fnissigt.
krister.uggeldahl@kolumbus.fi
KRISTER UGGELDAHL