Biden önskar snabbt agerande av senaten
USA:s tillträdande president Joe Biden kommenterar för första gången riksrättsåtalet mot president Donald Trump. Biden vill inte att åtalet tar fokus från senatens arbete med hans egna politiska dagordning.
”Jag hoppas att senatens ledare kan hitta ett sätt att hantera sina konstitutionella förpliktelser gällande riksrätten och samtidigt arbeta med andra brådskande ärenden”, skriver Biden i ett uttalande.
Bråda dagar väntar för USA:s senat när kammaren återsamlas den 19 januari, dagen före Joe Bidens presidentinstallation. Ledamöterna i senaten måste godkänna Bidens ministrar, samtidigt som kammaren agerar domstol i riksrättsåtalet.
Biden påpekar att USA är hårt drabbat av coronapandemin och en sargad ekonomi och att senaten snabbt måste godkänna hans regering, så att den kan började arbeta så snart som möjligt när den nya mandatperioden börjar den 20 januari.
POLITIK I tider av globala pandemier kan regeringen negligera hoten, inte utöva sin makt. Samhället fungerar, men på halv maskin. Följden för delar av befolkningen blir sjukdom och ond bråd död.
Regeringen kan även ta hoten på allvar. Utöva sin makt. Stänga skolor och offentliga inrättningar, isolera hela landskap, införa reseförbud och tvinga betydande delar av näringslivet stänga, eller gå på sparlåga. Åtgärderna leder till arbetslöshet och konkurser. Men liemannens skörd blir betydligt mindre.
Oberoende av valt alternativ försämras samhällsekonomin radikalt. Det offentliga måste med subventioner stötta samhällsviktiga företag och näringar, betala ut väsentligt större arbetslöshetsunderstöd samtidigt som skatteintäkterna minskar.
Om regeringen inte byggt upp reserver för krissituationer, exempelvis en farsot, sköts de försämrade finanserna via ökad skuldsättning.
När pandemin är över måste statsfinanserna sättas i skick, skuldbördan minska. Regeringen och de politiska partierna kan igen ha stor makt. Besluta att alla parter i samhället solidariskt, enligt betalningsförmåga, utan mygel, skall bära bördan. Eller tvinga en del av samhället betala hela ”kalaset”.
Ser man på regeringarnas åtgärder i EU och Finland under de senaste åren kommer återbetalningarna av lånen inte att ske solidariskt. Betydande delar av samhället deltar inte i ansträngningarna att få EU-ländernas finanser i skick. Till de osolidariska snyltarna hör stora multinationella företag vilka via omoraliska metoder undgår eller minimerar sina skatter inom EU. Dit hör de företag och individer, vilka brottsligt använder sig av skatteparadis. Dit hör momsbedragare och övrig brottslig verksamhet som inte betalar skatt. Sammantaget rör det sig inom EU årligen om mer än 1 000 miljarder euro som inte beskattas.
Varför ändrar man inte inom EU och i dess medlemsländer skattelagstiftningen så att alla, efter pandemin, delar på bördan att återuppbygga samhället och ekonomin. Vågar inte politikerna använda sin makt. Är de i händerna på storföretagens lobbare och konsulter? Är de beroende av företagens penningunderstöd? Är politikerna inte själva solidariska?
Anser politiker och regeringar inom EU att företagens obeskattade eller lågt beskattade vinster är viktigare än medborgarnas välbefinnande? Att en del medborgares och brottslingars skatteflykt via skatteparadis skall tillåtas och betalas av de solidariska?
Så har politiker och regeringar inom EU ansett under de senaste decennierna. De har inte åtgärdat skatteproblemet. De har inte utövat sin makt. Därigenom inte kunnat bygga upp de finansiella reserver som nu behövts för att sköta denna pandemi, inte heller nästa.
För att citera Bertolt Brecht (lätt ändrat): ”Eftersom skattelagstiftningen är som den är, kommer skattelagstiftningen inte att förbli som den är”.
Vore det inte på tiden att EU-regeringarna och politikerna även utövar sin betydande skattelagstiftningsmakt?
Betydande delar av samhället deltar inte i ansträngningarna att få EU-ländernas finanser i skick.