Ändring i Estonias gravfrid på gång
Ett svenskt lagförslag om ändringar i gravfriden runt Estonia ska vara klart i mars. Det ska öppna för nya undersökningar av fartygskatastrofens orsak.
Sveriges inrikesminister Mikael Damberg (Socialdemokraterna) informerade på torsdagen riksdagens utrikesutskott om lagändringsarbetet. Planen är att en promemoria med lagförslaget ska skickas ut på remiss inom kort. Justitiedepartementet i Sverige siktar på att i mars ha ett lagförslag klart att skicka till lagrådet för synpunkter. Lagändringen är tänkt att träda i kraft i sommar.
Syftet är att det ska vara möjligt för Statens haverikommission att göra vissa undersökningar kring vraket. Bakgrunden är en tv-dokumentär som kom i höstas och innehöll nya uppgifter om hål i Estonias skrov. För att kunna undersöka de nya uppgifterna har haverikommissionen begärt ändringar i speciallagen om gravfrid runt Estonia.
Kommer det att bli möjligt att bärga eventuella kroppar om det finns önskemål om det? – Vi ser inte framför oss att vi ska ändra gravfridslagen i grunden. Det vi tänker oss nu är att möjliggöra för haverikommissionen att göra de undersökningsåtgärder de vill göra, säger Damberg.
– Det handlar inte om att dyka med människor. De kommer att använda andra tekniska möjligheter och genomföra de här undersökningarna på ett så varsamt sätt som möjligt för att respektera den gravfrid som råder.
EU:S ÅTERHÄMTNINGSFOND
Man väntar sig mycket av den så kallade återhämtningsfonden om 750 miljarder euro som kommit till efter mycket om och men. Egentligen är den lika mycket till för att stöda den krisande euron som att stimulera ekonomin efter covid-19 vilket det faktum, att arbetslöshetsläget före coronan avgör fördelningen av fondens medel, visar.
Bland andra Italien och Spanien kan inte på grund av kreditvärdighetsskäl öka sin belåning i alltför hög grad och behöver sålunda bidrag av andra medlemsländer. Ökar belåningen alltför mycket leder detta till räntestegring i berörda länder med en krisande euro som följd.
Återhämtningsfonden är också alltför liten och kommer för sent för att väsentligt stöda ekonomin. Fondens bidragsdel är 390 miljarder euro och delas ut under tre år. Jämför man denna siffra med den stimulering av ekonomin som Europeiska centralbanken (ECB) gjorde förra året om cirka 2 300 miljarder euro och de belopp om närmare 2 000 miljarder euro som länderna fick tillstånd att stöda sina ekonomier med på grund av covid-19 förstår vi att fonden inte har någon avgörande effekt för att stöda den europeiska ekonomin.
Problem finns också vid medlens fördelning eftersom maffian i Syditalien väntas ta sin andel av kakan även om chefen för Europol besökt Rom i avsikt att hindra detta. Man befarar också att korruptionen i Bulgarien kan medföra missbruk och att politikerna i många länder kan använda medlen som röstfiske. Miljökretsar i Spanien har också kritiserat att fondens medel skall användas till att grunda svinfarmer i landet.
Missbruk har inte sällan varit ett problem vid fördelning av transfereringar inom EU.
Fonden har gett finansmarknaden större tillit till euron vilket bidragit till att dess värde stigit, vilket haft en negativ effekt på konkurrenskraften, vilket gjort att fonden på detta sätt motverkar sitt eget syfte.
Euroländernas verkligt stora problem är att ekonomierna är så heterogena och att problemet accentueras för varje år. Efter exempelvis 2005 har produktivitetsgapet mellan Tyskland och Spanien ökat med cirka 20 procent vilket beror på att länder som Italien och Spanien inte vidtagit strukturella nödvändiga förändringar av ekonomin. Många anser att återhämtningsfonden uppskjuter dessa då den ger länderna möjlighet att fortsätta med sin slösaktiga politik.
Det politiska läget i Italien gör också att dessa reformer inte kan genomföras och landet vägrar att ta emot stöd genom stödfonden (ESM) då den ställer villkor för stöd. Både ECB och Bryssel sitter här i en besvärlig sits, då Italien vet att landet kan kräva bidrag för att dess ekonomi inte skall krisa vilket vore katastrof för euron, ECB och Bryssel.
Angela Merkel och vår statsminister har lovat att återhämtningsfonden inte får någon efterföljare vilket är förvånansvärt mot den bakgrunden att den allt ojämnare utvecklingen mellan valutaunionens länder gör att allt större transfereringar blir nödvändiga i framtiden. Dessa kan av allt att döma leda till politiska stridigheter som kan ha ödesdigra följder om vi ser till hur stort grälet var vid tillkomsten av återhämtningsfonden. Förr eller senare blir vår regering åter tvungen att förklara hur fördelaktigt det är att uppta ett lån och samtidigt ge hälften av lånet som bidrag åt länder som misskött sin ekonomi.
Återhämtningsfonden kan fungera som ett första steg till någon form av en gemensam ekonomi inom valutaunionen; en ekonomi som för att överleva kräver allt större transfereringar eller ekonomiska bidrag till de så kallade Medelhavsländerna.
Centralbanken har hållit eurozonen flytande genom massiva stödköp av obligationer och förmånliga krediter till minusränta. Centralbankens balanser närmar sig därför hela 60 procent av valutaunionens bnp medan motsvarande siffra i högt skuldsatta USA är endast cirka 35 procent. Detta gör att ECB småningom blir tvunget att spara på krutet vilket bidrar till mera behov av transfereringar från de så kallade sparsamma staterna i norr till de, snällt sagt, mindre sparsamma i söder.
När jag landar i Los Angeles i januari 2021 möts jag av samma skyltar med bokstäverna BLM som när jag lämnade staden en månad tidigare. År 2020 var ett mörkt år som överskuggades av coronapandemin, men det fanns också ljuspunkter. Att rekordmånga ställde sig bakom Black Lives Matterrörelsen är en av dem.
Efter att först 26-åriga Breonna Taylor sköts ihjäl i sömnen sitt eget hem och George Floyd två månader senare kvävdes till döds av polisen mitt på blanka dan klev mellan 15 och 26 miljoner människor ut på gatorna och protesterade inte bara mot polisens övervåld, utan också generellt mot rasismen i USA. BLM är den största rörelsen i USA:s historia. Den har funnits sedan 2013, men det var i maj 2020 som också vita amerikaner tog rörelsen till sig. Allt fler har insett att vi lever i ett samhälle där hudfärg spelar roll för hur vi blir behandlade och hurdana möjligheter vi har.
I USA har mörkhyade sämre förutsättningar än vita. De är fattigare, sjukare, utsätts oftare för våld, har sämre utbildning och svårare att få välavlönade jobb. Att till exempel svarta män i större utsträckning sitter i fängelse än vita beror delvis på att de döms hårdare, att de inte har råd med försvarsadvokater, att polisen arresterar svarta oftare än vita och att de kommer ur en lägre socioekonomisk bakgrund. Mörkhyade är också hårdare drabbade av coronapandemin. De blir oftare smittade och är överrepresenterade bland de som dött.
Här krävs lite djupare analys än att säga att rasifierade måste vara försiktigare så de inte smittas. Det ojämlika hälsoläget i USA gör att mörkhyade i högre utsträckning lever med diabetes och lungsjukdomar samtidigt som de har sämre tillgång till sjukvård. För dem som inte har en arbetsplats som erbjuder sjukförsäkring kan priset för en hel familj månatligen ligga på flera tusen dollar. Svarta jobbar också oftare i lågavlönade branscher där de inte, likt den vita medelklassen, kan jobba hemifrån. De är tvungna att åka kollektivt, bor trängre och har under pandemin oftare drabbats av arbetslöshet.
I Norden ser vi samma ojämlika situation. I Sverige granskade Expressen hur olika postnummer drabbats av corona. Smittan sprids mest i fattiga och invandrartäta områden som Rinkeby och Botkyrka. Det är också där flest vårdats på sjukhus. I förmögna stadsdelar som Östermalm och Djursholm är knappt någon sjuk. Även i Helsingfors är det områden med många utlandsfödda och med lägre medelinkomst som är värst drabbade av viruset. Vill man hålla sig frisk lönar det sig med andra ord att vara vit och ha minst en medelinkomst.
Det lönar sig inte att vara svart i ett vitt land och det är precis det som BLM lyfter upp: Vit hudfärg kommer med privilegier. Ett snabbt ögonkast på siffror från USA bekräftar detta. Svarta tjänar i medeltal 25 procent av vad vita gör, 28 procent av personer som dödades av polisen i USA 2020 var svarta (13 procent av USA:s befolkning är svart) och svarta kvinnor löper tre–fyra gånger så stor risk att dö i graviditetsrelaterade sjukdomar än vita. All Lives Matter säger en del, men vita liv är än så länge viktigare än svarta.
Ingen av oss vill kalla sig rasist, men vi är alla en del av ett rasistiskt system. Jag föreslår att vi år 2021 tar vårt individuella ansvar och börjar syna vår omgivning. Vilken hudfärg har folk som syns i offentligheten, författarna vars böcker vi läser, krönikörerna och journalisterna? Vem syns i tvrutan och i vilken roll? Se över vem vi umgås med och vem vi röstar på. Motsatsen till rasism är inte passiv icke-rasism, utan aktiv antirasism. Vi kan välja vem vi anställer, vem vi handlar hos, vem vi umgås med och vem vi hyr ut till. Kort sagt ta ansvar över vilken roll vi som individer spelar i ett rasistiskt system. Ingen av oss är hudfärgsblind och BLM är en bra påminnelse om det.
”Motsatsen till rasism är inte passivt ickerasism, utan aktiv antirasism. Vi kan välja vem vi anställer, vem vi handlar hos, vem vi umgås med och vem vi hyr ut till.”
JEANETTE ÖHMAN är HBL:s medarbetare i Los Angeles.