Kriget mot naturen är en slående liknelse
SAMHÄLLE ”Låt inte den tillfälliga snöyran skymma vårt osynliga krig mot naturen”, skriver HBL:s Torsten Fagerholm i sin ledare (13.1).
Om nu inte mina modersmålslärare hade förbjudit mig att använda finlandismer så skulle jag utropa: det där kolahta verkligen!
Fagerholms ledare slog an en sträng i mitt hjärta. Under veckoslutet deltog jag nämligen i konferensen ”Folk och fred”, en brett upplagd skuggkonferens till den sedvanliga årliga regeringskonferensen ”Folk och försvar” i svenska Sälen. Bägge konferenserna hölls i år till största del virtuellt på grund av covidläget. Vad de som deltog i ”Folk och försvar” tänkte vet jag inte – Nato och det kommande kriget mot Ryssland antar jag – medan vi på ”Folk och fred” sammanfattade vårt tänkande i devisen ”Fred på jorden och fred med jorden”.
Första konferensdagen på ”Folk och fred” användes följaktligen till att dryfta fred på jorden, särskilt nödvändigheten av avspänningspolitik (med inlägg av Sven Hirdman, Sveriges tidigare Moskvaambassadör), FN-avtalet om förbud mot kärnvapen, Wikileaks avslöjanden om krigsförbrytelser och Julian Assanges öde (inlägg av DN:s tidigare chefredaktör Arne Ruth), med mera.
Andra konferensdagen anslogs åt fred med jorden och då handlade diskussionen mycket om jordbruk och skogsbruk med inlägg av såväl bönder som lärda män och kvinnor. Och bra så, för därmed tog konferensen upp en mycket viktig fråga med tanke på folkets primära försvarsbehov: om kriget (mellan nationerna) kommer så lär det väldigt fort bli problem med tillgången till det dagliga brödet åtminstone i Sverige.
”Folk och fred” kan man läsa mer om på nätet (folkochfred.wordpress.com) medan ”Folk och försvar” redan har rapporterats under rubriken ”Sveriges utrikesminister irriterad över Natooption – inte efterfrågat från Finland” (HBL 11.1).
I stället föreslår jag att alla borde fundera vidare på metaforen ”krig mot naturen” eller ”vårt osynliga krig mot naturen”, som HBL:s ledarskribent kallade det.
Kriget mot naturen är en slående liknelse. Men trots allt bara ett talesätt. Och Fagerholm har i en viss mening alldeles rätt i att det är osynligt eller rentav osynliggjort. Det finns inte med i den utrikespolitiska eller säkerhetspolitiska debatten. Det förs knappast någon debatt över huvud taget om orsakssambanden mellan kriget som sådant och kriget mot naturen.
Krigsförberedelserna och krigen är inte bildliga. Kriget är ju en av människosläktets uråldriga och sällsynt påtagliga institutioner. Men i dagens läge är avskaffandet av krigsinstitutionen ett nödvändigt villkor för gynnsam lösning av människosläktets ekologiska kris inklusive klimatkrisen. Två färska forskningsrapporter som belyser riktigheten i denna tes heter ”Indefensible: The true cost of the global military to our climate and human security” och ”Global military spending, sustainable human safety and value for money” (https://transformdefence.org/).