Det vardagliga arbetet som håller Putin vid makten
Joshua Yaffa tränger sig in i den gråzon av ideal och realiteter där människorna som möjliggör det ryska samhällsmaskineriet verkar.
PROSA
Joshua Yaffa
Between Two Fires.Truth, Ambition and Compromise in Putin’s Russia Granta 2020
Många har skrivit om dagens Ryssland, men Joshua Yaffas bok Between Two Fires.Truth, Ambition and Compromise in Putin’s Russia (”Mellan två eldar. Sanning, ambition och kompromisser i Putins Ryssland”) liknar ingen annan.
Yaffa tränger sig in i den gråzon av ideal och realiteter där de begåvade människor som möjliggör det ryska samhällsmaskineriet verkar.
Det finns mycket i Ryssland som inte ryms in i den normala rapporteringen, insåg Yaffa efter några år som tidskriften The New Yorkers Moskva-korrespondent. Särskilt intresserad hade han blivit av de handlingskraftiga personer som implementerar Putinregimens beslut samtidigt som de tvingas verka i en bur av förordningar och politiska hänsyn.
Infamt falsifikat och skamligt misstag
En av dem är Konstantin Ernst, på 80-talet en västorienterad filmfreak, i dag chef för den ryska televisionens propagandaorgan Första kanalen. Det var Ernst som stod för den magnifika öppningsshowen för olympiska spelen i Sotji. Det var också hans kanal som 2014 informerade om en treårig pojke som ukrainarna påstods ha dödat och korsfäst i det återerövrade Slavjansk.
Hela historien var ett infamt falsifikat och Ernst blir uppenbart generad när Yaffa för den på tal. De som stod bakom hade handlat i enlighet med vad de trodde att staten och ledningen önskade av dem. Själv insåg Ernst att det var ett skamligt misstag, både för honom själv och för kanalen. Men – tillägger Yaffa – han kunde inte helt ta avstånd.
Att Yaffa över huvud kan föra ett förtroligt samtal med Konstantin Ernst beror på att han träffat honom ofta. Yaffa arbetar i bästa The New Yorker-tradition med tid och resurser för långa, upprepade samtal och resor. Det är inte bara med huvudpersonerna i boken som han får en nära kontakt utan också med många vänner och medarbetare och resultatet blir totalfascinerande minibiografier.
Det kan vara en läkare som i livsfara räddar barn ur Donbass men ohjälpligt dras in i Kremls propagandamaskineri. Eller en mångsysslare som startar en zoologisk park på Krim och får anpassa sig till det ryska maktövertagandet.
Eller historikerparet som gjorde det sista Gulagfängelset till ett kontroversiellt museum.
Eller så tjetjenskan Heda Saratova som med fara för sitt liv under det andra Tjetjenienkriget smugglade ut information om de ryska truppernas blodiga övergrepp – och som i dag arbetar för Kadyrov.
Isande bild av Tjetjeniens nutidshistoria
När Kadyrov och Putin skakade hand 2003 mådde Saratova illa – för henne var Putin en personifikation av Rysslands vilja att krossa det tjetjenska folket. Hennes försök att ändå fortsätta som människorättsaktivist medan kolleger mördas och faran ökar, ger en isande bild av Tjetjeniens nutidshistoria. Saratova är ambitiös och energisk, hon har en genuin vilja att hjälpa men också en familj som gör henne sårbar. För att över huvud kunna verka dras hon småningom allt mer in i Kadyrovs administration. Där tvingas hon sluta ögonen inför mycket, men kan ändå ibland undsätta människor som råkat illa ut. Så när en grupp tjetjenska IS-kvinnor och barn återbördas till Tjetjenien möter hon dem med skylten ”Vi tackar Putin för våra barn”.
Forna vänner tycker att Saratova sviker, andra kan berätta om hennes svaghet för ekonomisk kompensation. Hon är varken något helgon eller någon heroisk frihetskämpe, utan som de flesta av dem som Yaffa lyfter fram befinner hon sig i ett mellanläge som innebär kompromissvilja och en form av samexistens med systemet.
Ingen moralväktare
Yaffas roll är inte heller moralväktarens utan den fascinerade iakttagarens. Genom sin tydligen rätt speciella förmåga att skapa förtroende får han se hur balansen mellan personlig ambition och politisk hörsamhet fungerar på mikroplanet. Och på makroplanet uppfattar han just den balansen som en nyckel till hur det Kremlstyrda samhället fungerar i stort.
Han blir övertygad om att viktigare än Putin ”är de människor som genom sina vanor, anlag och moraliska överväganden har lyft upp Putin på tronen i Kreml och som nu utför det elementära, vardagliga arbetet som håller honom kvar”.
En dag tar Heda Saratova Yaffa med sig till sin hemby Urd-Yukhoi, två timmars bilfärd från Groznyj. Efter att ha övernattat i familjens hus promenerar de nästa morgon i bergen, nära den plats där ryssarna tog livet av hennes kusin.
Saratova är besviken på dem som tycker att hon sålt sig till makten. För henne är samarbetet med Kadyrov inte att ge upp utan att inse realiteter. Något annat går inte, säger hon, ”jag har försökt allt”.