Liedkonstens förtrollande stjärnmusiker imponerar
Radions symfoniorkester stod värd för ett lyxigt liedgästspel, som strömmades från ett tomt Riddarhus. Samspelet mellan Christian Gerhaher och Gerold Huber fungerade som en dröm och den härliga texttolkningen kom utmärkt till sin rätt.
KLASSISKT
Franz Schubert: Schwanengesang.
Christian Gerhaher, baryton, Gerold Huber, piano. Strömmad konsert från Riddarhuset 15.1.2021, produktion: Radions symfoniorkester.
Liedparet Christian Gerhaher och Gerold Huber har 30 år av samarbete bakom sig och hör nu till de mest renommerade inom genren. De har även gjort karriär på var sitt håll. Samspelet fungerar som en dröm och i pausintervjun säger de att de helt enkelt övat så sångerna kommer ut ur öronen. Och då konsertplatsen är ny måste man öva igen.
I Riddarhuset i Helsingfors framförde de Schwanengesang, samma helhet de slog igenom med vid Schubertiaden i Wien 1998 och som blev deras första skiva tillsammans. Dessa sånger av Franz Schubert är egentligen ingen sammanhängande sångcykel utan helt enkelt hans sista kompositioner med text av Ludwig Rellstab, Heinrich Heine och Gabriel Seidl.
Rellstab lär ha gett sina dikter till Beethoven, som ”testamenterade” dem till Schubert. Efter Franz’ död sålde dennes bror Rellstab- och Heinesångerna till en förläggare, som lade till Schuberts allra sista sång Die Taubenpost med text av Seidl och gav bunten det träffande namnet "Svansång”.
Med raffinerade men diskreta textnyanser och perfekt vokal linje bygger Gerhaher upp gripande melankoli också i sånger som till det yttre verkar lyckliga. Schubert ser på sätt och vis döden i vitögat i denna musik skriven på dödsbädden. I likhet med andra liedartister har herrarna Gerhaher och Huber fingrat på helheten och lagt till ytterligare några sånger med text av Seidl. På så sätt blir helheten onekligen fylligare men kanske inte nödvändigtvis enhetligare.
Porlande bäckar och finurlig galopp
De sju första sångerna med text av Rellstab är en vacker helhet med porlande bäckar och kärlekslängtan. Här finns Schuberts kanske mest älskade sång Ständchen som de tolkar både lättsamt och djupt, snärtigt plockande på piano och med engagerad linjeskön stämma. Rellstab var en nationalist, judehatare och besk musikkritiker som några gånger sattes i fängelse för sina skriverier. Men skicklig är han med orden i den mångsidiga sången In der Ferne och finurligt galopperar pianot i sången Abschied. Båda musikerna har en underbar förmåga att få allt att leva.
De sex Heinesångerna är präglade av diktarens genialitet men också Heine fick lida för sin vassa penna. Han var jurist och konverterad jude, men blev slutligen tvungen att gå i landsflykt i Frankrike. Avdelningen börjar med den stolta sången om Atlas och slutar med den kusliga texten till Der Doppelgänger som Gerhaher gör nästan skrämmande.
Den sista avdelningen består av fyra extra sånger plus Schuberts sista komposition Die Taubenpost. Dikterna är något medelmåttiga men Schuberts musik höjer upplevelsen. Om Schubert inte hade gått bort bara 31 år gammal, skulle han eventuellt ha skapat tre separata sångcykler av allt detta material.
Varm stämning via tv-rutan
Hemmapubliken vid tv-apparaterna fick också ett extranummer: Abendbilder med text av Johann Silbert. Med detta ville artisterna kanske framhäva hur synd det är att konserterna inte ges med publik. Gerhaher är också utbildad läkare och sällar sig till dem som tycker att konserter nog kan hållas med välplanerade avstånd och goda arrangemang.
Bildmässigt var stämningen varm vid den strömmade konserten från det tomma Riddarhuset. Balansen lät idealisk och Gerhahers härliga tolkning av texten, enkelt sköna klang och höjdpunkter utan överdrifter kom utmärkt till sin rätt. Inspelningen finns tillgänglig på Yle Arenan en längre tid och även ett programblad finns tillgängligt.