Får änkan sälja lägenheten?
I denna spalt ingick i december ett svar under rubriken "Får makar sitta kvar i orubbat bo?" Jag önskar få veta om den efterlevande makan får sälja den bostad till vilken hon har besittningsrätt på livstid och med pengarna köpa en annan bostad? Eller tillfaller pengarna barnen genast när boet skiftas? Många äldre som blir änklingar eller änkor bor i en "för stor" bostad och vill kanske sälja den, men vågar inte göra det, eftersom de är rädda för att pengarna inte räcker till en mindre bostad, om barnen skall få ut sin laglott när bostaden säljs.
Jag utgår från att frågeställare som änka har åberopat sin rätt enligt lag att få bo kvar i den bostadslägenhet som ägdes av hennes avlidne make och som den avlidnes barn har ärvt med äganderätt.
Vad kan frågeställaren göra till exempel om bostaden blir för stor för henne? Hon har inte rätt att överlåta själva nyttjanderätten utan samtycke av barnen, men däremot har hon rätt att hyra ut lägenheten till någon utomstående, till exempel om hon själv flyttar till en annan ort eller till ett serviceboende. Hon får behålla hyresinkomsterna.
Vidare har frågeställaren rätt att överlåta enskilda föremål, som möbler och böcker, från lägenheten, när det är fråga om rationell hushållning. Hon behöver inte be om lov att köpa nya vitvaror till köket i stället för sådana som har gått sönder.
Avstå från nyttjanderätt
Så till nyckelfrågan: vad kan frågeställaren göra om hon vill byta lägenheten till en mindre, men ägarsidan inte går med på det. Ärvdabalken innehåller visserligen en bestämmelse som ger frågeställaren rätt – om det föreligger synnerliga skäl att hos tingsrätten ansöka om tillstånd att överlåta lös egendom. Denna rätt finns ändå inte om föremålet är av särskilt värde för ägaren – och en aktielägenhet faller säkert inom denna kategori.
Frågeställaren har alltså ingen självständig rätt att byta lägenheten till en mindre bostad. Hon måste antingen fortsätta att utnyttja sin nyttjanderätt till lägenheten, eller så kan hon ensidigt avstå från nyttjanderätten. Ett sådant avstående innebär ändå att hon därefter måste ordna sitt boende själv, utan att kunna kräva någon kompensation av barnen. Då frågeställarens nyttjanderätt inte längre belastar barnens äganderätt till lägenheten har barnen rätt att sälja lägenheten, varvid de själva får hela köpesumman.
Tänkbara upplägg
Det kan självfallet vara även i barnens intresse att lägenheten säljs, men detta kan de inte göra utan samtycke av frågeställaren. Här öppnas det för frågeställaren en möjlighet att förhandla fram en lösning som gynnar vardera parten: Hon går med på att lägenheten säljs, varvid barnen får köpesumman, men endast på det villkoret att barnen med en del av pengarna köper en mindre lägenhet till vilken frågeställarens nyttjanderätt på livstid överförs. Resten av pengarna får barnen skifta sinsemellan.
En liknande lösning är att barnen betalar en så stor ersättning i pengar till frågeställaren att hon går med på att avstå från sin besittningsrätt till lägenheten.
Särskilt om barnen inte är frågeställarens egna barn kan frågeställaren ha anledning att med hjälp av en sakkunnig person först upprätta ett skriftligt avtal som reglerar en nyss beskriven uppgörelse. Avtalet blir bindande när det har undertecknats av alla parter. I samma veva blir även de skatterättsliga följderna för barnen klarlagda.
Har du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i tidningen.
" Ärvdabalken innehåller visserligen en bestämmelse som ger frågeställaren rätt om det föreligger synnerliga skäl att hos tingsrätten ansöka om tillstånd att överlåta lös egendom. Denna rätt finns ändå inte om föremålet är av särskilt värde för ägaren – och en aktielägenhet faller säkert inom denna kategori."
KLAS WECKMAN Vicehäradshövding
Undervisningsrådet
Armi Mikkola
Född: 24 november 1952 i Nurmijärvi Död: 15 december 2020 i Helsingfors
Armi Mikkola var redan i unga år en mångsidig samhällsaktör. Hon var aktiv inom Helsingfors tonårsförening och i Tonårsförbundets styrelse som en av de bärande krafterna inom organisationen. Inom undervisnings- och kulturministeriet gjorde Mikkola en nästan kvartssekel lång karriär inom fostran och utbildning, i synnerhet i fråga om utvecklandet av lärarutbildningen.
Vid sidan av de nationella uppgifterna var Mikkola länge aktivt med i det nordiska samarbetet. Hon var medlem i stiftelsestyrelsen för Hanaholmen – kulturcentrum för Sverige och Finland. Det nordiska samarbetet var en hjärtesak för Armi. Hon var insatt i de nordiska språken och kulturerna och främjade på många sätt det svenska språkets ställning i det finländska utbildnings- och forskningssystemet. Mikkola påverkade på ett betydande sätt utvecklandet av den finländska språkutbildningspolitiken.
Innan Armi Mikkola kom till ministeriet hade hon haft många uppgifter inom utbildningsområdet, inom Skolstyrelsen och Helsingfors universitets fortbildningsinstitution. Mikkola inledde sin bana vid ministeriet 1996.
Armi började med att ta itu med lärarutbildningen och kunskapsunderlaget för lärarsituationen. Tack vare Armis arbete känner vi till behörighetssituationen och åldersstrukturen hos lärarna i Finland och vi kan förutse och ordna lärarutbildning enligt behov. I sitt arbete var Armi kompromisslös: hon beredde noggrant alla ärenden, analyserade utgångsläget, identifierade utvecklingsbehoven och lade fram alternativa lösningar som grundade sig på forskningsbaserad kunskap. Både politiska beslutsfattare från olika partier och centrala intressentgrupper förlitade sig på beredningens kvalitet och objektivitet.
Armi hade utomordentliga nätverk och åtnjöt en exceptionellt bred uppskattning. Åbo Akademi och Jyväskylä universitet utsåg Mikkola till hedersdoktor i pedagogik för hennes kunnande och tillvägagångssätt.
Armi Mikkola var oerhört bildad och insatt i samhälle och kultur. Armi var beläst och hennes kännedom om konst, kultur och historia var utan like. Att diskutera med henne vidgade vyerna och inspirerade, och Armis samhälleliga analyser var skarpsynta. Hon försvarade orubbligt jämlikhet och likvärdighet. Förutom allt detta var hon en mångfaldigt prisbelönt kock och receptutvecklare. Under många år fick ministeriets personal ta del av hennes kunskap genom de kulturkryddade receptartiklar som hon skrev för ministeriets interna tidning.
Armi Mikkola gick i pension i februari 2020. Hon planerade att tillbringa våren i Wien och Berlin där hon skulle besöka museer och skriva. Coronasituationen i världen satte stopp för de planerna. Annars hade vi fått avnjuta en deckare i historisk miljö. Tyskland och Österrike var kära resmål för Armi, som läst lång tyska.
Vi vid undervisnings- och kulturministeriet är stolta över Armi, resultaten av hennes arbete och den respekt hon åtnjuter. Vi saknar vår kollega och vän.