Jag var tvungen att sätta mig ner för att orka gå tio meter. Varje inandning kändes som om det fanns taggtråd innanför bröstet, jag vet att lungorna är okänsliga, men andetagen som inte blev till hostattacker gjorde ont i hela kroppen.
”Den 27:e hämtade taxin testet, följande dag fick min fru och jag resultatet och vi var båda smittade. Med helt olika symtom.”
RICHARD NORDGREN
Det började med lite hosta strax innan jul. På julafton märkte jag att allt smakade metall och hur jag än försökte lukta på olika maträtter så kände jag ingenting. Senare på kvällen ökade hostan och plötsligt märkte jag att jag låg i sängen och huttrade i feberfrossa.
Att vara invirad i täcken och filtar hjälpte inte utom när frossan slog över till svettattacker då enda som hjälpte var att stå framför ett öppet fönster för att få svalka. På juldagen tog jag kontakt med närservicen ”Alltid öppet” för att få ett corona-hemtest. Eftersom det var mitt i julhelgen hände inget förrän den 27 december.
Då hade viruset slagit sig på lungorna och jag kippade efter luft som den där fisken på torra land. Det var svårt att gå från arbetsrummet till toaletten i hallen. Jag var tvungen att sätta mig ner för att orka gå tio meter. Varje inandning kändes som om det fanns taggtråd innanför bröstet, jag vet att lungorna är okänsliga, men andetagen som inte blev till hostattacker gjorde ont i hela kroppen.
I feberdvalan skrev jag en barnbok, i mitt huvud, om tre hundar i Gamla stan. Minibullterriern Lempi, welsh corgin Lasse Lucidor (den olycklige poeten) och den lite korkade men trevliga irländska settern Börje. Hundarna var med och gömde familjen Lohes silverskatt på 1700-talet. De tiggde matrester på finnarnas kaj som Skeppsbrokajen kallades i folkmun på 1600- och 1700-talen.
Dessutom förde jag långa diskussioner med den nyzeeländska premiärministern Jacinda Ardern om deras coronastrategi. Trots en febrig hjärna är konversationen med premiärministern och hundarnas äventyr kristallklara.
Den 27:e hämtade taxin testet, följande dag fick min fru och jag resultatet och vi var båda smittade. Med helt olika symtom.
I ett skede funderade jag på om jag borde ta kontakt med sjukvården eftersom det kändes som om det bara blev värre med andningen. Jag väntade, medan jag låg på bäddsoffan i arbetsrummet, på att smittspårningen skulle ta kontakt med mig. Jag fick ett samtal som jag inte riktigt förstod vad det handlade om utom att jag på en webbsida skulle lista vilken vårdpersonal jag hade träffat veckorna innan jag blev sjuk. Det var allt.
Det här ska jämföras med hur det fungerade i Finland. När en person som hade testat positivt i Sverige flög över till Finland och testade positivt på flygplatsen satte det stora maskineriet i gång. Hen blev kontaktad åtta gånger per telefon för att reda ut förloppet och för att bestämma om personen fortfarande kan sprida smittan.
Den 28 december när jag fick positivt resultat i coronatestet fanns det 115 644 konstaterade fall sedan pandemins början. Då vårdades närmare 90 patienter på intensivvård och nästan 690 vårdades på geriatrik- och akutsjukhus.
Förra veckan gick Sverige över 10 000 coronadöda och den pandemilag som drevs igenom som brådskande har åtminstone ännu inte kunnat bryta smittspridningen. Det är inte så konstigt eftersom lagen bara har varit i kraft en dryg vecka.
Lagen innebär att affärerna inte får släppa in fler än ett visst antal kunder, spritkranen stängs på krogen klockan 20 åtminstone några veckor till, att gym och idrottsanläggningar bara får ha ett maxantal idrottare samtidigt och att högstadierna själva får besluta om undervisningen ska bedrivas på distans.
Sverige har den dubiösa äran att höra till EU-toppen när det gäller incidensen, alltså antalet smittade under en 14 dagars period per 100 000 invånare. Det är bara Irland, Portugal, Cypern, Litauen och Slovenien som har högre smittspridning än Sverige, men ändå är coronastrategin inte speciellt kontroversiell när det gäller de politiska partierna. En av orsakerna är ju att alla riksdagspartier stod bakom regeringen när det stora vägvalet gjordes under våren i fjol.
Trots att regeringens krishantering kritiseras av oppositionen, senast under årets första partiledardebatt, så är det ingen som kräver hårdare restriktioner. Det som däremot seglar upp som en Svarte Petter för Löfven & co är vaccineringen. Om inte Sverige kan hålla gemensam fart med de övriga nordiska länderna när det gäller den kommer oppositionen att vädra blod i vattnet och anfalla regeringen från yttersta högern till vänstern.
Själv är jag bara glad över att höra till den statistik som har haft smittan, inte den andra. Jag hoppas att jag har antikroppar och kan vänta på vaccinet utan stress.