❞ Städerna i huvudstadsregionen tar stora konkreta risker med sin uppluckring. Aktiviteter i normal ordning samlar deltagare från olika klasser och skolor – det skapar möjligheter för en omfattande smittspridning.

Hur ska föräldrar och barn förhålla sig när huvudstadsregionen kommer med helt andra föreskrifter än regeringen och hälsomyndigheterna?

Antalet coronasmittade ökar igen klart efter några lugnare veckor kring jul och nyår. Det inträffar samtidigt som det har blivit klart att vaccintillverkarna inte kan leva upp till leveransavtalen och vi vet att de virusmutationer som hittills har upptäckts smittar betydligt lättare än urviruset.

Dessutom är det vinter, då virus smittar allra bäst.

Det är inte svårt att förstå den oro som Institutet för hälsa och välfärd, Social- och hälsovårdsministeriet och regeringen ger uttryck för.

Irland är ett skrämmande exempel. Där var coronaläget ungefär som i Finland tills smittan exploderade. Det var ett resultat av lite lösare restriktioner kring jul och den brittiska virusvarianten. Då är det enbart en så gott som fullständig nedstängning som hjälper.

Här hemma ledde det till att regeringen på måndagen kom överens om att uppdatera och komplettera sin hybridstrategi.

Tidigare har vi haft tre smittskyddsfaser – basnivå, accelerationsfas och samhällsspridning – som har styrt restriktioner och rekommendationer. Ansvaret ligger på regioner och kommuner.

Fem sjukvårdsdistrikt befinner sig i samhällsspridningsfasen, nio i accelerationsfasen och sex på basnivån.

Nu införde regeringen tre nya nivåer eller helheter som är beroende av smittskyddsläget. I områden med samhällsspridning, bland annat huvudstadsregionen, ska alla åtgärder användas fullt ut och alla restriktioner hållas i kraft.

Men städerna i huvudstadsregionen beslöt ändå luckra upp så att unga under 20 år från och med måndag får ägna sig åt sina hobbyer. Vissa villkor gäller – men kan barn och unga i till exempel gymnastik eller lagspel hålla avstånd på 2 meter? Det betvivlar många föräldrar.

Samtidigt är det fullständigt klart att det är viktigt med fritidsintressen. Det mår både kropp och själ bra av – och det är helt riktigt som till exempel Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori (Saml) påpekat att barn och unga inte heller före coronaepidemin rörde på sig tillräckligt.

Det stämmer också att alla konsekvenser av ett långt uppehåll i hobbyer och en isolering i allmänhet syns först på sikt.

Likaså känns det verkligt orättvist att vuxna kan gå på restaurang eller privata gym samtidigt som barnens fritidssysselsättningar inte får ordnas i städernas lokaler.

Det beror på vår nuvarande lagstiftning. Det går att begränsa det offentliga, men inte det privata.

Städerna tar stora konkreta risker med sin uppluckring. Aktiviteter i normal ordning samlar deltagare från olika klasser och skolor – det skapar möjligheter för en omfattande smittspridning.

Det allra bästa vore aktiviteter som ordnas klassvis efter skolan. Skolgången är ordnad så att eleverna träffar sina egna klasskamrater och lärare – men inte andra. När och om en elev blir smittad kan hen alltså utsätta sina klasskamrater och lärare, men inte hela skolan. Då räcker det med en karantän som gäller bara en klass, medan resten kan fortsätta gå i skola normalt.

Det borde vara möjligt för arrangörer av fritidsaktiviteter att under tre till fyra månader ordna om sin verksamhet så att man tar sig an en skolklass åt gången. Även om det inte direkt gagnar det egna laget eller föreningen är det en möjlighet – och dessutom kanske man skapar intresse bland barn och unga som tidigare inte har varit med.

Vi är alla utleda på epidemin, på att inte få träffa människor, inte utöva idrott och kultur och inte få träffas i glada vänners lag.

Vi har hittills hanterat epidemin bra, vilket faktiskt är allas förtjänst. Om tre till fyra månader är det vår och sommaren närmar sig. Då trivs viruset inte, och allt fler, om än inte alls alla, är vaccinerade.

Det gäller att hålla ut ännu en tid. Alternativen är att smittläget ytterligare förvärras. Det kan förutom allvarliga sjukdomsfall och död betyda att regeringen inför nivå två eller tre. Det innebär riksomfattande restriktioner, i värsta fall undantagstillstånd, beredskapslag och rentav utegångsförbud.

Det kan låta som skrämselpropaganda. Men när smittspridningen ökar exponentiellt är goda råd dyra. Därför är den enda möjligheten att stämma i bäcken.