Tillbaka till rötterna.
Efter många år i huvudstaden förälskade Anna Simonsen sig i ett litet hus i Gamla stan i Borgå. Hon njuter av sin nya tillvaro i barndomsstaden där grannarna känner varandra och alla stannar och pratar en stund. Hon ser sig mera som en förvaltare än ägare av huset som är byggt 1734, före den stora branden i Borgå 1760. – Huset klarade branden, nu ska jag se till så det klarar Anna Simonsen också, säger hon.
En smal port i det höga staketet mot gränden i Gamla stan i Borgå leder in till Anna Simonsens drömhus. Hon bytte storstadslivet i centrum av Helsingfors mot tillvaron i en husgamling från 1700-talet och har inte ångrat sig. Historien är viktig, både husets, de som bott i det och Annas egen.
Den skottade gången från porten till ytterdörren är precis så bred att man kan gå bekvämt på den. Till huset hör en liten trädgård som nu slumrar under snötäcket.
Anna Simonsen köpte det lilla blå huset i Gamla stan i maj 2019 och redan en månad senare gick flyttlasset. Så snart hon bestämt sig för att köpa huset planerade hon renoveringen, beställde byggmaterial och engagerade hantverkare.
– Jag hade genast en vision av hur det skulle bli, säger hon.
Sedan gick själva renoveringen med fart. I september samma år var det mesta fixat även om sista handen lades under vintern i fjol.
Simonsen sålde sin lägenhet på 52 kvadratmeter i Rödbergen i Helsingfors när hon förälskade sig i det lilla huset i Gamla stan i Borgå.
– För det pris som jag fick för lägenheten kunde jag köpa det här huset och betala för renoveringen, säger hon.
Nu har hon mera plats till sitt förfogande och alla fyra barnen kan sova över samtidigt om de vill. I och med flytten blev det möjligt att skaffa hund och en del av det nya livet är golden retriever-tiken Vofflan.
– Jag har vuxit upp i en storfamilj, vi var sex barn, och jag har själv fyra. Jag tycker om kaos. När barnen kommer med sina respektive, tre hundar och en katt är det ljuvligt kaos hos mig, säger Simonsen.
Förvaltar huset
Byggnaderna i Gamla stan i Borgå är skyddade, och vill man göra ett ingrepp på exteriören eller renovera fasaden ska Museiverket involveras. Inomhus har husägaren mera fria händer.
Anna Simonsens hus är byggt 1734, före den stora branden 1760 som förstörde mer än två tredjedelar av husen i Borgå.
– Huset klarade branden, nu ska jag se till så det klarar Anna Simonsen också, säger hon.
Ett hus från 1700-talet är inget man behandlar hur som helst. Eller som Anna säger:
– Man kan inte äga ett sådant här hus, man förvaltar det.
Det lilla blå huset, eller stora om man jämför med lägenheten i Helsingfors, är renoverat och inrett tidsenligt. Simonsens vision för hur hon ville ha det började i husets mitt och hjärta, det som nu är matrum med en gammal kakelugn i ett hörn. Taket är vitmålat liksom takbjälkarna.
– Jag tog inspiration av Carl Larssons tavla Blomsterfönstret och har plockat detaljer därifrån.
Till skillnad från konstnärens laxrosa väggar är det kalla färger som blått, grönt och grått som gäller i Anna Simonsens hem.
– Här är lågt till tak och det kommer inte in så mycket ljus, det måste bli kalla färger för att rummen skulle kännas större.
Tapeter i äldre stil kommunicerar med varandra i de olika rummen, mönstren och färgerna går igen från rum till rum, och stilen är stabil.
– Inredningen går i vitt, grått, linne, sten, mässing och glas, faktiskt i hela huset. De olika rummen har sedan kontrastfärger som kommunicerar med rummet bredvid.
De lite äldre möblerna varvas med modernare, målet är inte att allt ska vara gammalt utan att inredningen ska harmonisera.
Köksskåpen har Simonsen skaffat i det stora svenska möbelvaruhuset och sedan piffat upp med speciella beslag och andra detaljer som satt den personliga prägeln.
– Man kan naturligtvis skaffa hela inredningen via specialaffärer, men då blir det rätt dyrt, konstaterar Simonsen.
Egentligen var det meningen att golven skulle målas i ljust grått, men när en sakkunnig hörde att hon skulle skaffa hund, och dessutom en stor sådan, föreslog man i stället att hon skulle låta slipa trägolvet och sedan linoljesåpa det.
– Det blev jättebra och känns bra mot bara fötter också. Det blir skrapmärken i golvet av en hund, men när man behandlar det med linoljesåpa på nytt försvinner sprickorna och det blir helt som nytt, säger hon.
Trappan först
Under besöket blir det inget kaffe eftersom vattenrören frusit då kvicksilvret plötsligt föll till 25 minusgrader.
– Det är mitt eget fel, jag borde ha haft kranen att droppa som alla andra som bor i de här gamla husen, konstaterar hon.
Att få vattenledningar i ett så gammalt hus uppdaterade till dagens standard går, men det är rätt besvärligt att göra helt och hållet. Anna Simonsen har låtit förnya både el och vatten så långt det varit möjligt.
Så snart Anna Simonsen fått besittningsrätt till sitt hus började arbetet med att bygga en ny trappa till övre våningen. Den är måttbyggd på plats och var en förutsättning för ett liv i huset.
– Jag insåg redan när jag första gången såg huset att jag måste ha en ordentlig trappa, och under den fick jag dessutom ett extra utrymme för förvaring.
Man får lite huka sig så man inte slår i huvudet när man går upp för trappan, och väl uppe blir det att ta ett steg neråt till vindsrummet som förutom gästrum också är Annas distanskontor. I gamla hus är vinklarna inte alltid räta och ytorna inte alltid släta. Anna Simonsen tycker det ska få synas att det bott människor i huset före henne.
Lika viktigt som det estetiska är historien.
– Man kan känna historien i gränderna här utanför. Jag vill också hålla kvar spåren efter de människor som bott i mitt hus och lämna mina egna. Det är en kedja av generationer.
I en vägg finns några hack, en fönstersmyg har en rad hål där det kanske någon gång suttit en krok för något.
– Husets själ var det jag föll för.
Tillbaka till rötterna
Anna Simonsen är uppvuxen i Borgå men har bott i Helsingfors under största delen av sitt vuxna liv.
– Jag har flyttat ofta, med några års mellanrum. Men nu känns det som om jag skulle stanna. Jag älskar Borgå och har många vänner här.
Anna Simonsen har flyttat tillbaka till sina rötter. Rötterna och historien om hennes liv fyller hennes hem.
I det hon kallar sitt eget speciella rum står en gungstol som tillhört hennes farfarsfar, som immigrerade till Finland och Strömsberg i Borgå från Danmark och tog med sig namnet Simonsen hit. På väggarna hänger tavlor som hennes mamma målat, bland prydnadssakerna finns minnen ur livet.
– Jag har som mål att allt som finns här ska vara vackert men också antingen ha en historia eller vara funktionellt.
Hon vill ändå inte säga att hon nu flyttat hem igen.
– Jag har alltid bott hemma. Hemmet är där man har sin familj, säger hon.
Men visst är det något speciellt med Gamla stan och med Borgå. Anna Simonsen uppskattar öppenheten i Borgå efter anonymiteten i Helsingfors.
– Jag älskar gränderna, och att kunna se stjärnorna. Här känner grannarna varandra och alla stannar och pratar en stund.