Via svensk tv-show till drömyrket
När Ekenäspojken Simon Zion hade spelat i nio veckor på en after ski-nattklubb i en österrikisk skidort släppte hans blivande fru Annica en bomb som förändrade hans musikerkarriär.
Simon Zion har bevisat att tv-shower som Idol kan vara en väg till en karriär som musiker. Fem år efter Idol är Zion, vars rötter finns i Ekenäs, aktuell med två skivor, ett soloalbum och en ny platta med bandet Awaze.
– Nästa år behöver du inte åka dit för att knega för nästa år kommer du att stå i Globen och sjunga.
– Jag sitter hemma och tittar på Idol-finalen, sa hon. Jag anmäler dig nu så du får åka dit och provsjunga.
Vilket han också gjorde ”helt svullen efter många veckors dåligt liv i Österrike”. Billie Holidays God bless the Child övertygade. Han kom med i tävlingen, kom till finalen, vann inte men fick en knuff vidare på musikerkarriären och en insikt om att han är musiker och inte underhållare.
Den stora upplevelsen var det stöd från folket som han fick trots att han inte vann tävlingen 2015.
– Det kändes så himla fint.
Inte toppen med skivkontrakt
Att kalla Simon Zion för ”pojke” är inte helt korrekt eftersom han nu är 31 år gammal, gift och har en dotter på 7 år.
Men när han sitter med en kopp bryggkaffe på ett av Stockholms klassiska kaféer, Thelins på Sankt Eriksgatan, och passionerat med lysande ögon förklarar hur han i gymnasieåldern hittade fusionsjazzen – då ter han sig pojkaktig. Och passionerad. Det är lätt att se och höra att musiken betyder otroligt mycket för honom. Familjen och musiken, i den ordningen.
Idol-deltagare har en tendens att vara stjärnskott som flammar upp och sedan försvinner. Så kunde det ha gått också för Simon Zion. Han fick ett skivkontrakt med ett större internationellt bolag men det visade sig att den svenska delen av bolaget lades ner när Simon Zion gav ut sin första EP.
För att få nya impulser och skapa nya kontakter åkte Zion till Los Angeles. Det var igen frun som tog initiativet till sju veckor i Kalifornien.
– Hon är bra på att byta bana åt mig. Jag har svårt att ta mig ur mina egna träsk.
När tiden hann ifatt Simon Zion, efter Idol och Los Angeles, råkade han in i en mindre existentiell kris.
– Man har gjort mycket, vad är nästa grej?
Samtidigt var han något av en kändis efter finalen 2015 vilket betydde att han och de musiker i bandet Awaze som han jobbade med fick en hel del spelningar.
– Vi var en trio som relativt snabbt fick spelningar. Ett år fick vi kämpa men sedan började det lossna.
Musikerna i bandet är också kända: Jonna Löfgren som Zion utan
tvekan utnämner till ”en av världens bästa rocktrummisar” som har spelat med det skotska bandet Glasvegas, med Hurula och Anna Ternheim. Olof Domeij som bland annat har spelat med Ola Salo. Han från The Ark.
– Vi ska börja släppa andra plattan nu i vår.
Samtidigt ska Simon Zion ge ut sitt nya album, sitt andra soloalbum. Han beskriver det som ”lite Radiohead, lite Bon Iver, lite allt jag tycker om”.
– Det är ju spretigt men det är ju jag, säger han.
"Jag har aldrig sett så mycket snö"
Men vägen från Ekenäs till ett musikeryrke var som för de flesta tämligen krokig.
Skolgången inleddes i Ithaca i delstaten New York – ”pappa forskade vid Cornell University”– sedan Umeå.
Valet stod mellan Florida och Umeå. Mamman sa nej till Florida och argumentet ”men det är ju Florida” bet inte på modern.
– Umeå var bra. Jag förknippar staden med skolgång. Och snö. Jag har aldrig sett så mycket snö.
Resan fortsatte norrut till Piteå för studier vid musikhögskolan.
Där träffade Simon Zion sin blivande fru.
– Jag spelade i Piteå och plötsligt såg jag den vackraste kvinnan jag någonsin sett som fotograferade oss.
En sak ledde till en annan och plötsligt var de ett par.
– Hon hade en dröm att åka till Australien och studera och kom in. Några dagar innan hon åkte i väg friade jag för att visa jag menade allvar.
15 300 kilometer fågelvägen
Ganska snabbt insåg Simon Zion att han inte kan ”sitta kvar bland granarna i Piteå”. Han tog kontakt med Monash universitetet, Australiens största universitet, som har ett jazzkonservatorium och frågade om han kunde få undervisning där medan han hälsar på. Trots den lite udda frågan fick han studera där.
– Jag hade bara råd att gå där en termin, jag fick ju inte direkt subventioner.
Efter ett år i Australien, Annica och Simon bodde i en bil, där de mesta av pengarna kom från gatumusicerande beslöt de sig för att åka till Berlin för att föda. Den tyska byråkratin var ändå ett så stort hinder att de återvände till Sverige.
Svårt år för kulturarbetare
För dem som jobbar inom kultursektorn var 2020 ett fruktansvärt år. Simon Zion som försörjer sig som frilansmusiker och har gjort det i många år är inget undantag. Under hösten spelade han varje fredag med ett jazzband, som kanske heter The Great Escape (namnet är ännu inte fastslaget) på ett hotell vid Stureplan men coronarestriktionerna satte punkt för det engagemanget också.
– Jag hade hoppats på att det skulle fortsätta men det gick inte längre när gränsen på åtta personer infördes. Vi var ju redan åtta i bandet.
Ett stipendium gör det möjligt att planera ett nytt jazzalbum så även om corona sätter stopp för spelningarna så har Simon Zion många järn i elden.
I april fick familjen utnyttja en bondgård utanför Boden som tillhör fruns släkt. Pappan hjälpte med det praktiska.
– Så vi kunde ha en hel bondesommar.
När de återvände till Stockholm började Zion undervisa på en privatmusikskola några få timmar. Ibland anlitas han för studiospelningar.
Hans hustru har skolat om sig till personlig tränare och jobbar på ett gym.
Av staten har han fått ett krisstipendium och ett stöd för förlorad inkomst.
– Det är ju inte mycket med tanke på vad man har förlorat men någonting i alla fall. Jag har inte blivit helt på bar backe.
Att hanka sig fram ekonomiskt går även om det är tungt konstaterar han.
– Det tyngsta är att jag inte får utöva mitt yrke. Man kan kalla det arbetsnarkomani eller kalla det något slags mani eller passion. Det är som att bli kvävd. Det viktiga är att få utöva sin konst. Sedan måste man ju ta betalt också.
Hur mycket finns det kvar av Ekenäs i dig?
Simon Zion berättar lyriskt hur han har fått kontakt med sin gamla kompis och spelkamrat Andreas af Enehielm efter 23 år.
– Ekenäs kommer alltid att vara förknippat med fritid för mig. Umeå är skolstaden men Ekenäs är tiden innan skola, långa somrar och ledigt, säger han med kanske lite mera västnyländsk dialekt än under resten av intervjun.
Ekenäs kommer alltid att vara förknippat med fritid för mig. Umeå är skolstaden men Ekenäs är tiden innan skola, långa somrar och ledigt.