”Alla är sjuka” – hård migrantvinter i Bosnien
Ingen vill ha dem där och få vill hjälpa dem bort. Vintern är allt annat än ljus för tusentals flyktingar och migranter på tröskeln till EU. – Alla är sjuka, säger en irakier i Bosnien.
I Velika Kladusa, alldeles vid gränsen mellan Bosnien-Hercegovina och Kroatien, saknar elvaåriga Zeinaf Jabar att gå i skolan.
– Jag är kvar här, går inte i skolan. Jag saknar skolan mycket. Vi bara gör ”The Game” och kommer tillbaka om och om igen, berättar hon för nyhetsbyrån Reuters utsände.
”The Game” (Spelet) är vad migranterna och flyktingarna i området kallar försöken att smita in i EU över gränsen till Kroatien, utan att bli upptäckta. Det är inte enkelt. Kroatiska gränsvakter stoppar nästan alla – och ofta med tuffa tag, som lett till fördömanden från allehanda hjälporganisationer.
Zeinaf Jabar kommer från Irak. Hon bor med två syskon och föräldrar i ett övergivet hus som de delar med en familj från Afghanistan.
– Titta! Hon är sjuk. Han är sjuk. Alla är sjuka. Var är våra mänskliga rättigheter? undrar pappa Halaf.
"Oacceptabelt"
I området kring Velika Kladusa beräknas ett par hundra flyktingar och migranter uppehålla sig i enkla tält och övergivna byggnader.
Totalt hyser Bosnien-Hercegovina runt 8 000 migranter och flyktingar från främst Asien och Afrika. Merparten är i officiella läger, även om drygt 3 000 på sistone fått klara sig själva under allt värre förhållanden, enligt uppgifter från Danska flyktingrådet (DRC).
De senaste dagarna har såväl Human Rights Watch (HRW) som International Rescue Committee (IRC) larmat om situationen.
”Det är oacceptabelt att tusentals sitter fast i så omänskliga förhållanden vid Europas gräns. Den fruktansvärda situationen är också ett vittnesmål om de stora bristerna i EU:s migrationssystem”, säger Imogen Sudbury från IRC i ett uttalande från i måndags.
"Oroad och upprörd"
Inom EU-kommissionen finns rejält med frustration över situationen. Inrikeskommissionär Ylva Johansson, med ansvar för asyl- och migrationsfrågor, försöker få myndigheterna att öppna upp ett läger som stängdes så sent som i höstas på grund av lokala protester och motstånd mot migranterna.
– Jag är väldigt oroad och faktiskt också lite upprörd över situationen i Bosnien-Hercegovina. Vi sade att ”ni måste öppna Bira igen”, så att de som har bott i det dåliga tältlägret kan flytta in till det välfungerande vinterstandardiserade vinterlägret. Men de regionala och lokala ledarna ville inte det, säger Johansson inför ett möte med EU-ländernas inrikesoch justitieministrar på torsdagen.
– Det är klart att det är frustrerande när EU har finansierat ett läger, bara trettiokilometer ner ”längs gatan” som är vinterutrustat och så öppnar man inte av politiska skäl.
Hjälpintresset svalnat
Coronapandemin har rejält minskat på flykting- och migranttrycket mot Europa. Men samtidigt har
också hjälpintresset svalnat rejält.
Många av migranterna på den bosniska landsbygden – framför allt de unga männen – har ytterst liten chans att få asyl om de lyckas ta sig in i EU. Det hindrar dem ändå inte från att försöka.
Hjälporganisationerna vill att EU ökar trycket på myndigheterna i Bosnien-Hercegovina, men vill också se EU-åtgärder – både när det gäller hur europeiska gränsvakter agerar, men framför allt i diskussionerna om en ny ”asyl- och migrationspakt”.
Pakten diskuterades vid EU:s inrikesministermöte under gårdagen.
Något snabbt genombrott är dock inte att vänta. Ylva Johansson räknar med att ländernas migrationsministrar behöver träffas ”på riktigt” för att på allvar närma sig varandra.
– Man måste ha väldigt realistiska förväntningar. Det har varit noll ministermöten live sedan jag presenterade pakten. Och det är klart att på en videokonferens kommer du aldrig att nå några riktigt väsentliga kompromisser eller positionsförflyttningar, sade Johansson.
När Skottland röstade om självständighet 2014 motsatte sig 55 procent att lämna Storbritannien, eller ”Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland” som landet officiellt heter. Men det satte inte punkt för frågan, som har fortsatt att dominera den regionala politiken de senaste åren.
En majoritet av skottarna röstade nämligen för att stanna i EU och brexit har fått nationalistpartiet SNP att vädra morgonluft. Och numera pekar opinionen stadigt mot ett skotskt ja till en skilsmässa från Storbritannien.
– SNP lyfter EU-utträdet och den förödande effekt det har haft på den skotska ekonomin som orsaken till varför man vill ha en andra folkomröstning, säger Catherine Barnard, juridikprofessor vid universitetet i Cambridge.
– Många anser nu att det är viktigare att vara en del av EU än Storbritannien.
Covid spelar in
Pandemin tycks också ha gjort sitt när det gäller synen på självständighet. Den regionala regeringen i Edinburgh har fattat de flesta stora beslut som rör Skottlands hantering av viruset och har i och med det fått större tyngd i invånarnas vardag.
Mätningar i Skottland har visat att fler tycker att den skotska ledaren Nicola Sturgeon (SNP) med sina dagliga pressträffar har gjort bättre ifrån sig i pandemin än premiärminister Boris Johnson.
I dagarna har SNP lanserat en vägkarta med elva punkter som ska leda mot självständighet och hoppas att det regionala parlamentsval som planeras till i maj ska stärka partiets mandat att driva igenom en ny omröstning. Den kräver dock grönt ljus från regeringen i London för att ses som legitim och Johnson har bestämt sagt nej med motiveringen att skottarna redan har fått säga sitt.
Frågetecken
Men SNP tänker inte låta sig stoppas. Förhoppningen är att London ska vika sig om partiet gör ett starkt val. Plan B är att införa egen lagstiftning som stödjer en rådgivande omröstning och sedan göra sig redo att försvara den i domstol.
– Det finns frågetecken kring hur de skulle få till en omröstning. Antingen får de lagstöd av Westminster
(parlamentet). Eller så blir det en skotsk omröstning som ses som olaglig, som i Katalonien. Det skulle utlösa en konstitutionell kris, säger Barnard.
Skulle Skottland klara sig bättre utan Storbritannien? – Inte ekonomiskt. En hård gräns mellan Skottland och England skulle vara allvarligt eftersom England är den största marknaden för skotska varor.
– Men de sneglar mot andra små stater i Europa, som Estland, Lettland och Litauen, och ser att deras röster blir starkare genom att de är medlemmar i EU.
När Johnson blev premiärminister gav han sig själv titeln unionsminister med uppdrag att stärka bandet mellan riksdelarna. Men han har agerat tvärtom och främst fungerat som premiärminister för England, konstaterar Barnard.
– Hans regering är djupt impopulär i norr, där man känner sig marginaliserade och åsidosatta genom hela brexitprocessen.
– Johnson har inte varit en enande kraft. Problemet med Storbritannien är att även om det består av fyra riksdelar så är de väldigt olika i storlek och inflytande, där England har omkring 60 miljoner av invånarna.
Enades 1707
Johnsons motstånd i självständighetsfrågan grundar sig dock inte i att han hyser några särskilt varma känslor för Skottland.
– Storbritannien har varit enat sedan 1707. Johnson vill inte ses som den premiärminister som låg bakom dess splittring, säger Barnard.
– Mätningar visar att engelsmän generellt inte anser riksdelarna vara särskilt viktiga. Engelsmän gillar att vara engelsmän och ser sig nödvändigtvis inte som britter.
Hur stor är sannolikheten att Storbritannien splittras? – Mycket högre än vad den har varit under min livstid, säger Catherine Barnard.
– Pressen ökar också från nordirländskt håll, i synnerhet på grund av brexit och gränsfrågan. Det kan mycket väl bli så att Skottland och Nordirland inte kommer att vara en del av Storbritannien om 30 år.