Svenskar ropar ivrigare "skandal" än finländare

Få av oss vill leva i ett samhälle där man inte får gå till butiken.

”I Sverige avgår man om man köper Toblerone på fel kort.”

TOBIAS PETTERSSON

journalist

En snabb väg till HBL:s redaktion går igenom Forums köpcenter. Den vägen tog jag som vanligt den dag då svenska politikers – i synnerhet statsminister Stefan Löfvens – julhandlande blev en skandal i svenska medier.

Medier förutsätter ofta en oförvitlighet av politiker som journalisterna själva inte lever upp till, och nästan ingen annan heller. Motiveringen är att man granskar den förtroendevalda makten.

Men någonstans går väl en gräns för moralismen, åtminstone på individnivå? Visst, virusläget i Sverige är värre. Men jag kan inte sätta mig ned och skriva skandalrubriker om en politiker som befunnit sig i ett köpcenter när jag själv precis gjort samma sak.

De svenska politikernas julshoppande rapporterades visserligen av HBL och andra finländska medier, men inte i samma ton som i Sverige. På ytan framstod den svenska reaktionen som än mer förbryllande då Sveriges coronastrategi länge varit mer tilllåtande än den finländska.

I skandalrapporteringen går det ibland att se en skillnad mellan Finland och Sverige. I Sverige avgår man om man köper Toblerone på fel kort. Ord som svek, förräderi och förnedring haglar tätt nästan varje dag. I Finland kan en minister presentera falska siffror i riksdagen och sitta kvar.

Båda kulturerna har för- och nackdelar. Den finländska journalistiken kan vara tandlösare än den svenska, men att ropa varg i tid och otid kan också ha en avtrubbande effekt.

I boken Orden i min makt gör Yrsa Stenius (1945–2018), journalist, författare och mediechef i både Sverige och Finland, en intressant reflektion om skillnaden.

På grund av närheten till Ryssland har ord i offentligheten historiskt haft större tyngd i Finland, resonerar Stenius. ”När man är liten och sover intill en elefant gäller det att vända sig försiktigt.”

Geopolitisk respekt har enligt Stenius ”i kombination med den fallenhet mina landsmän visar för att hellre tiga än tala alltför högt och alltför mycket satt sina spår i medierna ända in i nutid.”

Svenska medier agerar annorlunda i kristider: ”Svenskar tenderar att mobilisera sin vrede mot något ställföreträdande objekt. Regerings- och myndighetsbeslut hamnar då naturligt i skottgluggen. Svenska medier lever i föreställningen att organiserad ilska och dito protester mot 'överheten' är detsamma som demokrati i arbete.”

Fallet Löfven har förstås andra ingredienser. Framför allt gick Löfven ut med en stark uppmaning till svenskarna att undvika trängsel i köpcenter. Därefter gick han själv till köpcentret.

Det ser illa ut när någon bryter mot sitt eget råd, men själva rådet kan vara vettigt ändå. Att en klimatforskare till exempel ser sig tvungen att ta flyget någon gång betyder inte att allt hen sagt om klimatförändringen därmed är ogiltigt.

Som i många andra känsliga frågor handlar det i hög grad om hur ett budskap presenteras. Om tonen är förmanande och skuldbeläggande är risken högre för att det slår tillbaka mot personen själv, om hen inte lever upp till idealet 24 timmar om dygnet.

Och det gör ingen, för människan är människa och inte maskin.

Ledarskribenter ansåg att Löfven borde ha skickat ut någon annan. Kanske, men då skulle han sannolikt ha beskyllts för att utsätta andra för smittrisk. En risk som varken skulle ha minskat eller ökat ett enda dugg om någon annan varit i affären i stället.

Och var befann sig då de som fotograferade Löfven i köpcentret, om inte i köpcentret?

Trots att pandemin medför globala och personliga tragedier är det värt att fråga sig hurdant samhällsklimat vi vill ha. Coronaviruset är inte den värsta farsot som drabbat mänskligheten, och med tanke på hur människan behandlar andra arter är den inte den sista.

Vid den här tiden i fjol skulle många aldrig ha kunnat tänka sig att acceptera de begränsningar i privat- och näringslivet som sedan införts. I dag är det en katastrof om en politiker går till butiken.

Trots det lever de flesta av oss sannolikt hellre i ett samhälle där man kan avhämta en försändelse än i ett klimat präglat av övervakning och angiveri.

Hellre en människa som minister än en robot.