Bernie Sanders vanliga vantar – och friheten

Världen gjorde vågen för Bernie Sanders och hans vantar – men det var oss själva vi log åt. Uppgivet. Han kom till motståndarens presidentinstallation i praktisk parkas, som om han klämde in högtidligheterna mellan ett besök på apoteket och en runda till tippen. Hög igenkänningsfaktor där, i coronans tid, då vi hemmajobbare försöker vara professionella i mjukisbyxor.

Mest älskar väl världen ändå bilden av Bernie Sanders för att han sitter och är så vanlig i en tid när så väldigt lite annat är det. Vi kläms mellan virus och restriktioner, väntar på vanlighet och drömmer om midsommar, då de flesta enligt planen ska vara vaccinerade.

Under tiden skälver demokratin.

När Angela Merkel släcker ner samhället betalar invånarna med sin frihet. När Sanna Marin stänger gränsen från Sverige och Erna Sohlberg sätter Oslonejden på vänt, för att stoppa den nya mutationen, är rörelsefriheten priset. När Mette Frederiksen låter slakta 14 miljoner minkar på Jylland slaktar hon en hel bransch.

Tillvaron blir trång, tråkig och tröttsam – kanske ekonomiskt knapp – och allt bestäms över våra huvuden.

Då passar vissa på att rida sina käpphästar: extremister tar till våld eller sprider desinformation om den västerländska demokratin som svag och korrupt. Medan konservativa högernationalister bröstar upp sig.

Coronatrötta blir lättfångat fotfolk. I lördags protesterade en folkmassa i Köpenhamn mot smittskyddsåtgärderna. Men in black som arrangerade är aktivister mot munskydd, restriktioner och ”medicindiktatur” … Fredliga? De attackerade polisen och någon hängde upp en docka föreställande statsminister Mette Frederiksen (S), med ett dödshot om halsen.

I Nederländerna rasar protester mot det färska utegångsförbudet. I USA består rörelsen av trumpister och hur långt de är beredda att gå har världen redan sett: folkvalda hotades till livet inne i kongressen. I Berlin har högerextrema försökt storma riksdagshuset i protest mot restriktionerna. Och den liberala demokratin.

I grunden är det den demonstranterna vill åt.

Antivaccinationsrörelsen är en bred famn med plats för allt från antroposofer till konspirationsteoretiker som kallar pandemin globalisters påfund för att få spruta in vaccin som innehåller kontrollerande chip eller gift som förslavar oss – eller bara gör medicinbolagen rika. Som alla stora konspirationsteorier brister det visserligen redan på att en liten grupp skulle lyckas administrera detta gigantiska lögnbygge i lönndom. När vi vet hur svårt det är att få ut vaccin, hur logistik och planering och genomförande kärvar redan utan hemlighetsmakeri.

Men ju tröttare folk blir på begränsningarna och viruseländet, desto lättare är det att rekrytera uppgivna som undrar vad demokratin ska vara bra för – när den används för att begränsa friheten.

"Men ju tröttare folk blir på begränsningarna och viruseländet, desto lättare är det att rekrytera uppgivna som undrar vad demokratin ska vara bra för."

HEIDI AVELLAN är politisk chefredaktör på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad och tidigare Nordenkorrespondent för HBL.