Tuchel – fågel eller fisk?
Åsikterna om Thomas Tuchel är ett lyckat val som tränare för Chelsea går isär.
Geniförklarad av en del, kraftigt ifrågasatt av andra. Åsikterna om Thomas Tuchel är ett lyckat val som tränare för Chelsea går också isär.
Att han "bara" fick kontrakt på arton månader kan tyda på två saker. Att Chelsea, som under Roman Abramovitjs styre, lagt sig till med (o)vanan att sparka tränare då spelet inte stämmer lärt sig att det inte lönar sig att skriva långa, dyra kontrakt. Exempelvis José Mourinho har fått tiotals miljoner euro i avgångsvederlag av Chelsea.
En annan orsak till kontraktet på arton månader kan vara att man helt enkelt inte litar till hundra procent på tysken eller att man ser honom som ett andrahandsalternativ.
Initierade uppgifter gör nämligen gällande att telefonlinjerna från västra London till RB Leipzigs högkvarter gick rätt heta då Chelseadirektören Marina Granovskaia ska ha försökt luska ut om Julian Nagelsmann skulle vara tillgänglig till något pris.
Svaret var nej. Nagelsmann lär lämna Leipzig inom ett år eller två men då går inte flyttlasset till London utan till Bayern München. När han sedan lotsat München till framgång kan det bli aktuellt med en längre och oerhört lukrativ runda utomlands.
Misstänksamheten mot Tuchel finns från första början bland fansen. Att klubbikonen Frank Lampard fick sparken är givetvis inte Tuchels fel men för att blidka de ilskna fansen behöver tysken nå resultat tämligen omgående.
Tuchel gjorde sig ett namn i Mainz och blev där ännu en av de relativt unga tyska tränare som gick i bräschen för den utveckling och de reformvindar som svepte över tysk fotboll då Nationalmannschaft tappade mark kring millennieskiftet.
Den aktiva karriären tog slut 1998 i universitets- och industristaden Ulm, också känd för sin gotiska kyrka med sitt svindlande höga kyrktorn.
Kroniska knäskador gjorde att han kastade in den berömda handduken 1998, av en händelse samma år som Tyskland åkte ut i VM-kvarten mot Kroatien med hela 0-3.
Efter många fina år i Mainz, med en förnäm femte plats som främsta merit, kallade storklubben Dortmund då managern Jürgen Klopp meddelade att han vill bort då han kände att han kört fast i klubben han under några år gjorde till en av de bästa i Europa.
Både Klopp och Tuchel är vänner av en intensiv press på motståndaren högt i banan och det i kombination med att skapa numerära överlägen på viktiga delar av planen har båda med all önskvärd tydlighet visat att ger snabba omställningar, målchanser och framför allt mål.
I Dortmund blev det en tysk cuptitel, i ligan var Bayern för bra och ute i Europa ville det sig inte heller.
Tuchel hade problem med klubbens vd Hans-Joachim Watzke under sina år i Dortmund. Watzke gjorde lite vad han ville och lyssnade inte särskilt noga på Tuchels önskemål.
Och han ska inte ha dragit jämnt med en del av de rutinerade pjäserna i laget, målvakten Roman Weidenfeller, mittbacken Neven Subotić och centrala mittfältaren Jakub Błaszczykowski.
Han fick sparken i maj 2017 trots en vinstprocent på 63. Klopps motsvarande i Dortmund stannade på 56. Skillnaden var givetvis den att Dortmund vann tunga titlar med Klopp.
I Chelsea är det den ryska ägaren Roman Abramovitj och "järnladyn" Marina Granovskaia som bestämmer. Abramovitj har under senare år intagit en rätt passiv roll i klubben medan Granovskaia av många anses vara den kvinna inom den internationella toppfotbollen som har mest att säga till om.
Och att den ryskkanadensiska affärskvinnan har hårda nypor och bestämda åsikter är ingen hemlighet. För Tuchel gäller det att nå resultat. Det är det bästa sättet att hålla både Abramovitj och Granovskaia på behörigt avstånd från den vardagliga verksamheten. Abramovitj hör också till den nyckfulla sorten. Den stenrika ryssen brukar sluta svara på telefon, meddelande eller e-post då han tappat förtroendet för en tränare. Så Tuchel vet vad som gäller om han plötsligt får röda luren av sin ryska arbetsgivare.
I Dortmund vann Tuchel ingenting, förutom en cuptitel. I PSG blev det två ligatitlar och en förlorad Champions
League-final innan han fick sparken.
Allt annat än ligatitel på ligatitel är underkänt i PSG som opererar med helt andra pengar än de inhemska konkurrenterna. Därför anser en del att en ligatitel i Ligue 1 inte är någon mätare för hur bra man är som tränare.
Det ska ändå poängteras att Tuchel lämnade PSG som tränaren med den bästa segerprocenten i Ligue 1-historien och med ett poängsnitt bara Unai Emery kunnat matcha.
I Tyskland är det Bayern som är herre på täppan och att Tuchel inte lyckades bräda jätten anser en del av hans belackare är bevis på att Tuchel inte hör till den absoluta toppen i tränarskrået.
I Chelsea har han både verktygen och ekonomiska musklerna att utmana de allra bästa. Truppen har både bredd och spets och nu gäller det för Tuchel att snabbt få fason på lagets spel som hackat en längre tid.
Premiären mot Wolves var ingen höjdare men man kan inte begära underverk i och med att Tuchel träffat sina nya spelare för första gången ett drygt dygn före den matchen.
Tysken har några grundstenar i sin taktikbok men han är också känd som något av en taktisk kameleont. I ett Chelsea med sargat kollektivt självförtroende skulle det snabbt gälla att få upp intensiteten i spelet och locka fram lite jävlaranamma. Och kanske att alltför många taktiska infallsvinklar inte är vad laget behöver just nu utan några fungerande grundbultar, bultar som höll på att rosta sönder under de sista månaderna med Lampard.
Lampard gjorde ett bra jobb under sin första säsong men trots massiva nyförvärv på sommaren utvecklades inte lagets spel. Väldigt intressant att se i vilket skrå Lampard hamnar som tränare. Hans status är alltjämt hög och chanser lär dyka upp men kanske att han skulle göra klokt i att sätta sig på skolbänken en liten stund och fundera lite över sina metoder och taktiska upplägg.
Tuchel har under sina år som tränare gjort sig känd som en tränare som tror på rotation och fräscha spelare. En del spelare fick väldigt begränsat med speltid under Lampards styre och vädrade sitt missnöje. Med Tuchel kan de räkna med större ansvar och mer speltid. Något som kan skänka ett visst lugn inom en trupp som har ett par riktigt tuffa månader bakom sig.
Vissa höjde rösten för att Emma Hayes borde ha fått chansen. Hayes har gjort Chelseas damer till ett av de bästa lagen i världen. Med tanke på att Chelseas image är långt ifrån den fräschaste eller modernaste hade en dylik utnämning inneburit en enorm PR-seger. Och det finns ingenting som säger att hon inte kunde ha lyckats.
Men Chelsea valde i stället en aningen grå, visserligen välrenommerad, tysk.