Protesterna i Ryssland slogs ned men inte humöret
Minst fyratusen personer greps över hela Ryssland när oppositionen för andra gången på två veckor sammankallade till demonstrationer. Demonstranterna kräver att den fängslade oppositionsledaren Aleksej Navalnyj ska friges. Men framför allt kräver man frih
När ryska myndigheter stänger av hela centrum och åtta metrostationer i Moskva bara för att oppositionen ska hålla en demonstration – då inser man att man som medborgare har makt. Det säger Ksenija Kovalenko med ett aningen förvånat skratt.
– De har stängt åtta metrostationer. Det är inte klokt. Tänk att de är så här rädda för oss! Så här mycket militärteknik ute på gatorna, det är som under en militärparad. Nu känner vi att vi har makt. Det här måste vi absolut fortsätta med!
Kovalenko är översättare från svenska till ryska och delägare i bokförlaget Albus Corvus. Vi stöter ihop på vägen mellan metrohållplatsen Trubnaja och Leningradskij järnvägsstation. En lång kolonn av demonstranter går till fots i snömodden, eftersom myndigheterna har stängt av metrostationerna.
Tidigt på morgonen stängde myndigheterna av hela kärncentrum i Moskva. Detta efter att den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs stabschef Leonid Volkov hade meddelat att platsen för demonstrationen är Lubjanka. Lubjanka är säkerhetstjänsten FSB:s högkvarter och det är uppenbart att den ryska statsledningen inte tänker tolerera några demonstrationer där.
35 journalister bland de gripna
Det är andra gången på två veckor som tiotusentals människor över hela Ryssland går ut på gatan för att kräva att den fängslade Navalnyj ska friges. Över hela landet har över fyratusen personer gripits, enligt den ryska NGO-organisationen OVD-Info. I Sankt Petersburg använde polisen påfallande grovt våld. En demonstrant misshandlades så han blev medvetslös.
Även journalister greps och fördes med våld till väntande mobila häkten, så kallade avtozak. Inalles har 35 journalister i Ryssland gripits.
I Jaktusk gick demonstranterna ut i 40 minusgrader, i Novosibirsk demonstrerade tusentals i 21 minusgrader. I Vladivostok flyttade sig demonstranterna ut på Amurvikens is då polisen hade stängt av centrum.
Kravallutrustade soldater
I Moskva samlas de protesterande på två olika ställen – vid Trubnaja och Sucharevskaja metrostationer. Där blir de snabbt gripna av inrikesministeriets elitsoldater OMON, som systematiskt rör sig i grupper på fem-sex man, slår ner på demonstranter och för dem till de väntande bussarna. Alla soldater bär påkostad kravallutrustning – ben- och axelskydd, hjälm med visir. De ser ut att vara rustade för att möta aggressiva fotbollsfans och inte pensionerade musiklärare som till exempel Irina. Jag träffar henne utanför Trubnaja metrostation.
– Jag kan inte godkänna den här repressiva regimen. Att de arresterar människor olagligt. Deras korruption. Att de har förstört vårt fina utbildningssystem, från dagis till universitet.
Irina vill inte tala om sitt efternamn. Många demonstranter vill inte tala med mig alls. De vet att det kan locka till sig soldaternas uppmärksamhet.
Natalja Kastandaki är inte rädd för att uppge hela sitt namn. Hon säger att det som pågår i dagens Ryss
land – att Navalnyj förgiftades och makthavarna utsätter demonstranter för våld – är helt oacceptabelt.
– Jag vill inte bo i en polisstat. Om vi vill ha ett bättre samhälle måste vi kämpa för det själva. Ingen västvärld eller någon annan hjälper oss. Det är bara vi som kan skapa vår egen lycka. Med våra egna händer, sägar hon.
"Protesthumöret försvinner inte"
Frågan är nu: Hur länge kan de här demonstrationerna fortsätta? Å ena sidan lyckades makthavarna både i Moskva och Sankt Petersburg hindra stora folksamlingar från att uppstå.
Å andra sidan går inte denna väldiga maktdemonstration av Kreml, med alla dessa soldater, militärbilar, rentav soppkanoner, att tolka på något annat sätt än som ett tecken på rädsla.
Irina är samtidigt både optimist och pessimist.
– Antagligen trycker de ner vår protest. Men protesthumöret kommer inte att försvinna. Kanske vårt lands öde inte bestäms i Moskva utan i provinserna. I Moskva har vi så många OMON-soldater. Hela säkerhetsapparaten är inriktad på Moskva och Sankt Petersburg.
En halvtimme efter att soldaterna har lyckats köra bort demonstranterna från Sucharevskaja metrostation dyker de upp på nytt vid Leningradskij järnvägsstation. En lång kolonn där folk ropar ”Svobodu!” (frihet) och vinkar glatt åt taxichaufförerna. De saluterar demonstranterna genom ett vilt och uppsluppet tutande.
Ännu för några år sedan skulle chaufförerna ha svurit åt att centrum proppas igen. Det gör de inte längre.