Bergsrådets slag för svenskan
Bergsrådet Matti Sundberg har mycket att berätta men gör det inte. Fast mot slutet av boken bränner det till; den ”finska mentaliteten” får sig en rejäl känga, han efterlyser ökat nordiskt samarbete och kräver ordentliga kunskaper i svenska av våra beslutsfattare.
FACKLITTERATUR
Matti Sundberg: Med egna ögon
(Omin Silmin, översättning av Annica Törmä) Boklund Publishing 2020, 199 sidor
Man kastar sig glatt över bergsrådet Matti Sundbergs bok. Född 1942 i Jakobstad under brinnande krig, utbildad vid Åbo Akademi och därefter en glimrande karriär som företagsledare inom gruvindustri, verkstadsoch skogsindustri, sätter ribban högt.
Men det är en lite tråkigt skriven bok av en av Finlands tyngsta företagsledare. Matti Sundberg har lett bjässar som Metso och Valmet i Finland och Ovako Steel i Sverige.
Tyvärr håller inte berättandet. Eller det som berättas håller, Matti Sundberg kan till och med vara lite underhållande, problemet är att han inte berättar tillräckligt mycket. Han sätter inte händelser i sina sammanhang, han namedroppar inte, tvärtom, och han berättar ingenting privat. Det är synd, den här boken borde ha varit dubbelt så tjock. Och bättre översatt.
Lättare som svensk direktör
Matti Sundberg klarar sina studier galant och blir ekonomie magister. Han får jobb på Outokumpu och är så duktig, så uppskattad och det kommer han att förbli under hela sin karriär. Han jobbar snart inom Outokumpus tekniska exportenhet TEVI – senare Outotec. Ett spännande avslöjande kommer här: år 1976 ringer Nokias elektronikguru Kurt Wikstedt upp och förklarar att han och hans elektronikteam gärna flyttar över till TEVI. Det skedde inte men tanken är svindlande.
”Man kan bara spekulera i vad som skulle ha hänt om Outokumpu hade kapat en stor del av Nokias elektronikkärna år 1976”, skriver Matti Sundberg.
Karriären fortsatte till bruket Tervakoski 1976–1978, vidare till vd-posten för Metsä-Botnia och flytt till Kaskö. Bolaget var i akut kris och bankerna knackade på dörren för att få tillbaka sina pengar. Matti Sundberg lyckades beveka ”en stor amerikansk bank” och så kunde man hålla ut tills konjunkturen vände.
1986 flyttar familjen Sundberg till Sverige, Matti blev vd för Ovako Steel som bildades när finländska Ovako och svenska SKF Steel fusionerades.
En överraskning från tiden i Ovako Steel var att den finländska och den svenska delen av bolaget drog åt varsitt håll. En lärdom av det var för Matti Sundberg att han inte tycker om fusioner. Det är bättre att det ena bolaget köper och tar kontroll över det andra.
En annan lärdom var att det var så mycket lättare att resa som svensk direktör än som finländare när man reste ut i världen med affärsdelegationer. Sverige är känt utomlands medan Finland ofta är ett helt oskrivet blad.
”What do you mean Finland? Finnish, what is that?”, var de förvånade reaktionerna när Matti Sundberg försökte förklara att han var finländare trots att han ledde ett svenskt företag.
Finsk fanatism
I början av 1990-talet ringde statsminister Harri Holkeri upp och ville att Matti Sundberg skulle ta över som koncernchef i statliga Valmet. Bolaget var i dåligt skick och nästan alla divisioner gick med förlust. På tre år städades bolaget upp. Naturligtvis. Så följde ett år som chef för Metso och så pensioneringen 2002.
Matti Sundberg var också med när innovationsbolaget Chempolis i Uleåborg försökte ta sig ut i världen med egen unik metod att tillverka papper och etanol av avfallsklassad halm. Den märkliga hanteringen av Chempolis, bland annat av statliga Finnfunds, ger huvudvärk.
”Jag är alltmer övertygad om att vi är oerfarna då det gäller att föra ut ny business på marknaden”, skriver Sundberg.
Efter sin karriär som företagsledare blir han ordförande för skidförbundet i Finland. Även här var ekonomin dålig och imagen urusel efter dopningsskandalen i Lahtis 2001. Träget arbete gav VM 2017. Men när ekonomin och VM fixats möttes Matti Sundberg av en kritikstorm och krav på förändringar.
”Vilka förändringar det var frågan om blev inte klart. Jag hörde åtminstone att min svenskspråkighet störde många”, skriver han. Och tillägger: ”Jag skulle ha klarat mig bra utan mina erfarenheter från skidförbundet. Å andra sidan var det lärorikt att ta del av den nästan fanatiska och för mig främmande finska mentaliteten på nära håll och inse den stora skillnaden jämfört med människor inom samma område i andra länder.”
Den viktiga svenskan
I slutet av boken försöker han ta ned vår egen Finlandsbild på jorden och han slår ett slag för det viktiga nordiska samarbetet.
”För att umgänget grannar emellan ska vara givande måste finnarna godta att svenskan är huvudspråket i Norden … En starkare trovärdighet förutsätter att man i Finland slutar ifrågasätta det svenska språkets ställning och kräver att de som har offentliga uppdrag, också på ministernivå, måste behärska båda inhemska språken åtminstone på en tillfredsställande nivå”, dundrar Matti Sundberg.
Det här är en bok som vårt näringsliv och våra politiker borde läsa. Den lär ut ledarskapsprinciper, bland annat vikten av empati och den ruskar om rejält – och klokt – när det gäller vårt svenska språk.
Det här är en bok som vårt näringsliv och våra politiker borde läsa. Den lär ut ledarskapsprinciper, bland annat vikten av empati och den ruskar om rejält – och klokt – när det gäller vårt svenska språk.