Annas son greps i rysk demonstration – nu plågas familjen
Över elvatusen människor i Ryssland sitter just nu häktade för att ha deltagit i demonstrationer mot Putinregimen den 23 och 31 januari. Annas femtonårige son Igor greps i Sankt Petersburg men släpptes eftersom han är minderårig. Nu plågas familjen av upprepade polisförhör och besök av socialen.
– När min son sade att han ville delta i demonstrationen den 23 januari sade jag att det inte är ofarligt. Vi lever i en polisstat. Men han gav sig inte. Han stöder inte Navalnyj, men han vill ha demokrati och maktskifte, berättar tvåbarnsmamman Anna i Sankt Petersburg.
Sedan femtonåriga Igor greps under demonstrationen har familjens liv vänts upp och ner. Tre polisförhör, ett besök av barnomsorgen. Oroliga grannar. Anna är dödstrött och så orolig att hon träffar mig på villkor att hon får vara anonym. Sin son vågar hon inte ta med till intervjun, eftersom det kan leda till ytterligare problem med myndigheterna om han uttalar sig offentligt. Både Anna och Igor heter egentligen något annat.
Samtidigt är hon stolt över sitt barn.
– Visst är han modig, jag kan inte säga att jag inte respekterar honom. Jag har sagt till honom att om han inte gillar systemet här kan han flytta utomlands senare. Men han säger att det här är mitt land, jag är född här. Varför ska jag flytta? Låt dem flytta.
11 000 fängslade
Över 11 000 personer sitter just nu fängslade över hela Ryssland efter att de har deltagit i demonstrationer för den fängslade oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj. Alla Frolova är verksamhetsledare för NGO-organisationen OVD-Info som registrerar antalet gripna efter demonstrationer över hela Ryssland och erbjuder dem juridisk hjälp. Hon har aldrig tidigare sett demonstranter gripas i så massiv skala i Ryssland.
– Så här många gripna har vi aldrig haft. Det innebär väldigt mycket jobb för oss, men samtidigt är det allt fler som anmäler sig som volontärer. Vi får så många ansökningar om att bli volontär att vi inte ens hinner svara på dem alla, säger Alla Frolova.
Förutom de gripna finns också en stor grupp minderåriga demonstranter som polisen inte får hålla häktade. I stället försöker man kontrollera dem på andra sätt.
Anna, 44 år gammal och frånskild mamma till två söner, tillhör peterburgisk medelklass och jobbar som inredningsdesigner. Materiellt sett har hennes barn alltid haft allt de kan önska sig, men för femtonårige Igor räcker det inte. Han har levt hela sitt liv under samma president och nu har han fått nog.
– I Europa respekterar staten sina medborgare och skyddar dem. Det borde Ryssland också göra, säger han.
Jag träffar inte Igor själv utan ställer frågan per telefon. Hans mamma berättar hur gripandet i Sankt Petersburg gick till den 23 januari.
– Medan Igor deltog i demonstrationen såg han hur kravallpolisen grep och förde bort en äldre man. Det gjorde honom väldigt upprörd och han ställde sig i första raden och skanderade: ”Skam! Skam!” åt poliserna. När han vände sig om för att gå började poliserna slå honom med sina batonger. De släpade in honom i en buss. Han fick näsan slagen blodig och blåmärken på benen.
Den här formen av misshandel är enligt Anna att betrakta som mild i sammanhanget.
– Som tur var hände inget allvarligare. Han ser äldre ut än 15 och de kunde ha misshandlat honom riktigt illa.
Samma kväll ringde polisen Anna och hon fick åka för att hämta hem sin son. Innan dess blev han utfrågad i hennes närvaro.
– De ville veta exakt var han hade rört sig vid vilka klockslag. Jag tror de ville ha de här uppgifterna för att sedan försöka hitta honom på videokameror.
Anna och Igor åkte hem och hon hoppades att saken var ur världen.
Polisförhör
– Tre dagar senare ringde polisen och sade att min son skulle förhöras, nu i egenskap av vittne. Helst samma kväll. Vi åkte dit följande morgon i sällskap av en advokat.
Några dagar senare ringde polisen på nytt och kallade in familjen på ett tredje förhör. Nu skulle frågorna ställas enligt ett nytt formu
lär som man hade fått från Moskva. Igen ville polisen veta exakt vilka klockslag Igor hade rört sig var. Dessutom undrade polisen om familjen har vänner som stöder oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.
– Det verkade som att de vill veta var man kan hitta Navalnyjs stödtrupper. De söker på fel ställe, vem som helst kan stöda honom. De flesta som demonstrerar gör det av andra orsaker än Navalnyj – de vill ha maktskifte och yttrandefrihet, säger Anna.
Vid bägge förhören medverkade en psykolog. Hon varnade Igor för att om han hade fått ett så kallat administrativt straff, som vanligtvis består av böter, så hade han hamnat på en svart lista och inte kunnat komma in på universitetet.
– Många har förlorat sina studieplatser efter att de deltagit i demonstrationer. Men den där metoden fungerar inte på dagens unga. De är säkra på att det här systemet kommer att falla i alla fall, konstaterar Anna.
Barnavården knackar på
Pärsen fortsatte. Efter två polisförhör knackade barnavårdsmyndigheterna på utan förvarning.
– De varnade oss och sade att när kravallpolisen går ut för att skingra demonstrationer går de ut som i krig. Om det kommer en prikaz (order) från Moskva kan de registrera vår familj och då kan de när som helst komma hem till oss och kontrollera hur vi lever. Lägga sig i vårt privatliv hur de vill.
Anna säger att dessa ständiga kallelser, telefonsamtal och förmaningar har gjort henne alldeles slutkörd. Hennes son utfrågas i egenskap av vittne, men hans status kan när som helst omvandlas till misstänkt.
– Jag är i ständig beredskap. Jag har varnat mina vänner för att de måste vara redo att ta emot mina barn och gömma dem om det behövs. Det här påminner om år 1937 (då Stalins utrensningar stod på sin höjdpunkt). Skolelever hotas med relegering om de säger sin åsikt, lärarna tvingas stöda makthavarna. Jag är stolt över min son för att han har övertygelser, men samtidigt är jag hemskt rädd för hans skull. Jag oroar mig för vad som kan hända. Man kan föreställa sig hur polisen agerar mot äldre tonåringar om de gör så här mot femtonåringar.
De ryska polismyndigheterna har vid upprepade tillfällen använt utstuderat våld både under och efter demonstrationerna för Navalnyj. I Sankt Petersburg sparkades en kvinna ner av en OMON-polis den 23 januari då hon protesterade mot att de gripit en demonstrant. Kvinnan fick hjärnskakning. I Vladivostok trängde sig polisen in hos bloggaren Gennadij Sjulga tidigt på morgonen den 6 februari, satte på honom handklovar och tvingade ner honom på golvet. De knuffade hans ansikte invid hundmatsskålen och låtsades tvinga honom att äta ur den. Alltsammans filmades och lades ut på nätet.
– Att de trakasserade mig och tog till fysiskt våld var onödigt. Jag är ju ingen kriminell. Vad det handlade om var en styrkedemonstration, de har helt klart fått order om att skrämma alla som deltar i demonstrationerna. Jag är en känd bloggare i Vladivostok och har bevakat dem i direktsändning, jag väntade mig repressalier. Men det här var en ny nivå av våld, säger Gennadij Sjulga per telefon från Vladivostok.
Många minderåriga
Enligt Alla Frolova på OVD-info är många av dem som grips minderåriga.
– Den repressiva maskinen slår ner på alla, inklusive på barn. De går hem till folk, hotar och skräms. De försöker utöva påtryckning genom att gå via arbetsgivare för att folk ska sluta protestera, säger Alla Frolova.
Anna i Sankt Petersburg säger att hon själv minns hur det kändes att leva i ett sönderfallande sovjetsamhälle på 1980-talet.
– Jag är 44 och när jag växte upp förstod vi att Sovjetunionen höll på att falla samman. Vi visste det, men vi trodde fortfarande på vissa sovjetiska principer. Om man till exempel valde en viss utbildning hade man vägen utstakad framför sig. Dagens generation ser många olika vägar och alternativ. De vet att de kan göra en massa olika saker. Jag är stolt över min son för att han inte bara sitter hemma och äter pizza och tänker på sig själv. Det är trots allt mycket bättre att hamna hos polisen på grund av sina politiska åsikter än på grund av droger eller alkohol.