Straff skapat för unga förbrytare används sällan
Kunde brotten ha förhindrats med tidigare och intensivare insatser? Det har Tiina Vogt-Airaksinen frågat sig efter den senaste tidens fall med unga förövare. Ungdomsstraffet finns till uttryckligen för minderåriga – men det har glömts bort nästan helt.
Nyligen föll domen i Helsingfors tingsrätt mot en 15-åring som huggit mot en polis med fruktkniv. Hon dömdes för grov misshandel och våldsamt motstånd mot tjänsteman till ett års ungdomsstraff.
Åklagaren har beskrivit fallet som exceptionellt – det händer sällan att minderårigas våldsbrott riktar sig mot polis. Men också straffet är ovanligt. Bara sju personer dömdes till ungdomsstraff 2020.
Det kan jämföras med att 42 personer dömdes till ungdomsstraff 2005. Trenden har alltså varit klart sjunkande.
Det här anser barnombudsmannen Elina Pekkarinen är beklagligt. Hon talar gärna för straffet som bara 15–17-åringar kan dömas till.
– Det är skräddarsytt för minderåriga gärningspersoner som får en kännbar påföljd, säger hon.
Samtidigt placeras den minderåriga inte i fängelse, vilket både lagen och hon anser att ska undvikas i så hög grad som möjligt. Hon vill ändå betona att också fängelsestraff ibland är nödvändigt, inte minst vid grova brott mot liv.
Unga kan dömas till villkorligt med övervakning, vilket är en klart vanligare påföljd än ungdomsstraffet. Fördelen med det senare är att det är klart mer förpliktande, säger Pekkarinen.
– Det kräver att barnet förbinder sig till oklanderlighet, till att träffa övervakare och till exempel missbruksvård.
I 15-åringens fall ansåg rätten att det inte fanns vägande skäl för ovillkorligt straff, men att ett villkorligt hade varit för lindrigt – det vill säga så som det är tänkt.
Mellan fängelse och villkorligt
Den senaste tiden har ungdomars kriminalitet väckt mycket debatt, då flera fall med unga förövare har varit aktuella. På Brottspåföljdsmyndigheten frågar sig specialsakkunniga Tiina Vogt-Airaksinen om en del av de här brotten skulle ha kunnat undvikas om ingripandet hade varit kraftigare i ett tidigare skede, till exempel genom ungdomsstraff.
Vogt-Airaksinen anser att det optimala är om man kan jobba med den unga före 18-årsålder. I den åldern är många enligt henne ännu formativa. Går det då att tala dem till rätta är mycket redan uppnått – och just det är ungdomsstraffets styrka menar hon.
Även hon anser att fängelse ska undvikas i så hög grad som möjligt.
– Fängelse kan vara till hjälp och behövas ibland, men ju yngre man är när man hamnar där, desto större är risken att man återvänder. Fängelse leder ofta till en kriminell livsstil.
Funnits i 20 år
Men varför används då ungdomsstraffet så lite? Det här vill nu också Justitieministeriet utreda, uppger regeringsrådet Paulina Tallroth. Arbetet ska vara klart i år.
– Finns det straffrättsliga påföljder som inte används kanske man har skapat något som inte är nyttigt, eller så är frågan om det kunde se annorlunda ut.
Okänt borde straffet inte vara, eftersom det har funnits i över 20 år – till en början på försök.
Redan nu kan man säga att bollen i hög grad är hos åklagarna.
När det handlar om en person under 21 år måste åklagaren nämligen be om en så kallad påföljdsutredning av Brottspåföljdsmyndigheten, om utgångspunkten är att domstolen kommer att döma till ett strängare straff än böter.
Tillsammans med socialmyndigheterna ska Brottspåföljdsmyndigheten sedan utreda den ungas situation och ge ett utlåtande om vilken påföljd som kan vara bäst för att främja den sociala anpassningen och förhindra fler brott.
Men frågar inte åklagaren uttryckligen om ett utlåtande om ungdomsstraff, utreder Brottspåföljdsmyndigheten inte alls den möjligheten. I fjol fick myndigheten bara omkring 20 begäranden, enligt Tiina Vogt-Airaksinen.
Fungerar inte för alla
Kati Lindholm är distriktsåklagare och ser flera utmaningar med ungdomsstraffet. En är att tiden då det kan användas är så kort, och hon frågar sig om åldersgränsen inte borde höjas till exempelvis 21 år.
Lagen ger möjlighet att döma till ungdomsstraff redan när en minderårig person döms för första gången, men framför allt är tanken att det sätts in vid upprepade brott. Men en 15–17-åring har kanske inte hunnit få den brottshistorien, vilket förstås i sig är positivt.
Ungdomsstraffet kan omvandlas till ovillkorligt straff om inte den dömda sköter sig. Det höjer också tröskeln att yrka på ungdomsstraff menar Kati Lindholm, eftersom det uppfattas som så strängt.
Åklagaren har inte heller särskilt mycket information om den unga i det skede när det är dags att be om ett utlåtande.
– Ofta är livssituationen för en minderårig som är i en brottsspiral redan sådan att hen har svårt att klara av ett ungdomsstraff. Eller ska vi säga att det är den bild som vi åklagare ofta har.