Teknologipolitikens årtionde
”Artificiell intelligens är ett av de områden där både den teknologiska och samhällspolitiska debatten utvecklas.”
Det var en lättnadens suck. Nästan så man kunde höra den kollektivt. Men den föregicks av en lång tid av väntan, av att nästan hålla andan. Så upplevde vi något ingen hade föreställt sig. Den våldsamma folkmassan som stormade Capitol Hill. Till sist var Joe Biden installerad som president i USA. Biden har redan hunnit med en rad presidentdekret av stor betydelse.
Mycket analys har gjorts om dessa beslut. Ett område vars betydelse ökar är teknologipolitik.
Det första misstaget man gör i diskussioner om teknologi och politik är att man tror att det endast handlar om teknologijättarna Google, Amazon, Facebook och Apple, de så kallade GAFA-bolagen. Men nästan all verksamhet, både privat och offentlig verksamhet är digital. Teknologipolitik berör alla.
Teknologipolitik var ännu för ett antal år sedan mest akademisk diskussion. Men efter EU-besluten kring dataskyddsförordningen GDPR började det teoretiska ta rätt snabba kliv till lagstiftning. Och som GDPR-exemplet visar är effekterna betydande och ofta också globala. Efter EU började man på delstatsnivå i USA, med Kalifornien och delstaten Washington i spetsen, reglera frågor kring dataskydd.
2020-talet kommer att bli teknologiregleringens snabba årtionde. Kravet på att förstå teknologipolitik, i synnerhet teknologins samhällspolitiska effekter ökar. Också behovet att förstå vad regleringen betyder för affärsomgivningen växer.
Jag tror det lätt blir fel ifall man utgår från själva teknologin, inte från dess samhällspåverkan. Vilka är då de fenomen och områden inom samhällspolitiken som man bör följa? Vid sidan om dataskydd skulle jag lyfta upp följande områden: cybersäkerhet, cyberkriminalitet, mänskliga rättigheter, demokrati och fri rörlighet av data.
Politikdiskussionen i Europa skulle behöva mer vision om hur data kan förbättra samhällsbygget, offentlig service och hållbarhet.
Utan att se möjligheterna tar man lätt till protektionism. Emmanuel Macron har påpekat att ett problem i Europa är att man känner igen Europa på teknologiscenen genom förkortningar för reglering, inte för innovativa bolag. Riktigt så dystert är det inte även om Macrons poäng är viktig. Det gäller att se möjligheter, inte bara hotbilder. Möjligheter inom bland annat sjukvård och utbildning. Då måste man tänka på datastrategi mer än protektionism.
Artificiell intelligens är ett av de områden där både den teknologiska och samhällspolitiska debatten utvecklas. Vad kan man observera av de första förändringarna Biden gjort i USA inom detta område?
Biden gav vetenskaps- och teknologipolitiken en högre status. Chefen för The Office of Science and Technology Policy (OSTP) upphöjdes till en post på regeringsnivå. Signalen är tydlig. Vetenskap och teknologi får mer tyngd och betydelse. Kandidaten som Biden nominerat, Eric Lander, en genetikforskare fastställer också hur betydande förhållandet mellan teknologi och andra vetenskaper blivit. För diplomati, också universitetsdiplomati, betyder statusökningen att OSTP måste få mer uppmärksamhet.
Den andra intressanta utnämningen av tvåan i samma organisation är Aleondra Nelson som forskat i hur ny teknologi, bland annat genteknologi och artificiell intelligens, potentiellt påverkar samhället. Även här är signalen tydlig.
Biden utnämnde en erfaren diplomat, Anthony Blinken till utrikesminister. Då han blev förhörd av senaten innan valet underströk han betydelsen av teknologipolitik som en av de viktigaste dimensionerna inom geopolitik.
Teknologipolitikens årtionde är redan här. Det kräver kunskap och nyfikenhet av beslutsfattare inom politik men också inom näringslivet. Reglering är en fråga, coronastimulansen en annan. För Finlands del är frågan hur vi investerar dessa stimulanspengar. Digigröna satsningar eller vägsnuttar på landsbygden?