Får jag låna pengar av mina barn?
Jag har tre barn som i sinom tid kommer att få ärva all min rätt betydande egendom, som består av en stadslägenhet och ett stort sommarställe. Mitt dilemma är att jag inte har så mycket kontanta medel som jag skulle behöva för att finansiera mitt liv. Därför undrar jag följande: Då mina barn redan har fått sitt modersarv och har extra pengar på sina konton, har de rätt att räntefritt låna mig säg 100 000 euro, så att lånet betalas tillbaka på anmodan? När vaknar skattemyndighetens intresse för flexibla lånearrangemang? Mina barn kommer ju i tidens fullbordan att få ärva all min egendom, oavsett om jag har betalat lånen eller inte.
När det gäller rättshandlingar mellan närstående personer, såsom mellan föräldrar och barn, finns det alltid en risk anknuten till den angivna juridiska formen i förhållandet till de verkliga omständigheterna i fallet.
En klassisk fråga är huruvida ett skuldförhållande mellan närstående personer är verkligt, eller om det egentligen är fråga om en gåva? Särskilt vid transaktioner av detta slag är det anledning att vara extra noggrann. Det finns rikligt med praxis på olika arrangemang där föräldern är den som överlåter medel till barnen. Det omvända, alltså när barnet ger sin förälder ett lån eller en gåva, är inte lika vanligt.
I detta fall är avsikten att de tre barnen ska ge räntefria lån om 100 000 euro till sin far, alltså totalt 300 000 euro, utan någon avbetalningsplan. Lånet är tänkt att förfalla till betalning på anmodan. Jag antar att den verkliga avsikten är att lånet ska kvittas som skulder mot dödsboets tillgångar.
Skatteförvaltningen betraktar ett lån som från början saknar återbetalningsavsikt som en gåva. Som bevis för att det handlar om ett verkligt lån har skatteförvaltningen krävt att en avbetalningsplan upprättas och att återbetalningen är realistisk med beaktande av gäldenärens betalningsförmåga. Parterna måste dessutom vara beredda på att lägga fram utredning om att lånet amorterats enligt avbetalningsplanen.
Om dessa krav inte uppfylls behandlas ett lån som en gåva och låntagaren, alltså gåvotagaren, kan åläggas att betala gåvoskatt.
Be om förhandsavgörande
Det planerade arrangemanget är problematiskt. Utgående ifrån beskrivningen torde man kunna anta att det egentligen inte finns någon avsikt från barnens sida att yrka på återbetalning av lånen. Likaså saknar fadern avsikt att återbetala lånen. Tanken med lånet är att finansiera levnadskostnader. Således kunde man dessutom anta att det inte heller finns någon verklig möjlighet att återbetala lånen, eftersom medlen konsumeras.
Avsikten att kvitta lånen mot dödsboets tillgångar i sinom tid torde inte kunna anses tyda på återbetalningsavsikt. Risken är alltså att lånen ses som en de facto gåva till fadern.
Om ett lånearrangemang används måste det i alla avseenden vara ett verkligt och giltigt lån. Då det handlar om betydande belopp vore det dessutom anledning att överväga att man ber om ett förhandsavgörande av skattemyndigheten innan åtgärder vidtas. Enbart så kan man undvika otrevliga överraskningar i efterhand.
Det finns ändå andra sätt att gå till väga som eventuellt bättre skulle tjäna faderns behov av kontanta medel. Vilket alternativ som möjligen passar för fadern skulle förutsätta en närmare analys av omständigheterna i fallet.
Har du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i tidningen.
”En klassisk fråga är huruvida ett skuldförhållande mellan närstående personer är verkligt, eller om det egentligen är fråga om en gåva? Särskilt vid transaktioner av detta slag är det anledning att vara extra noggrann.”