EU kräver svar om distansförsäljning av alkohol
Ska finländare få beställa hem alkohol från utlandet på nätet? En kvistig långkörarfråga har fått EU-kommissionen att kräva svar av finska myndigheter. Bakom händelsekedjan står en privatperson i Helsingfors som fick upp ögonen för konflikten mellan det finska alkoholmonopolet och EU:s inre marknad.
För Rikhard Sjöberg handlar det inte om ämnet – alkoholinköp från utlandet – utan principen. Det skulle lika gärna kunnat handla om torkad fisk, säger han då HBL ringer upp.
Sjöberg ogillar att själv stå i fokus och vill hellre att sakfrågan lyfts fram, men har ändå blivit en av de mest synliga drivande krafterna i frågan.
– Jag har inget egentligt mål med min granskning, jag gör det mest för att det är intressant. Min ursprungliga tanke var att testa offentlighetsprincipen, men att jag gjorde det just på alkoholfrågan är mest en slump, säger Helsingforsbon, som inte arbetar med alkoholfrågor själv.
Sjöbergs aktivism har vunnit gehör på EU-nivå och utmynnat i att kommissionen nu ställer finska myndigheter till svars. Förra veckan konkretiserades ärendet då frågorna till Social- och hälsovårdsministeriet gjordes offentliga.
Åtgärden är en följd av det klagomål som Sjöberg hade lämnat in till kommissionen 2018.
Bottnar i reviderad tolkning
Frågan om alkoholinköp från utländska företag är juridiskt snårig och har stötts och blötts under många år. Det är en relativt marginell företeelse, även om dess popularitet rapporteras ha ökat de senaste åren.
Skatteverket uppskattade 2018 att det rör sig om drygt 16 000 personer som beställer till ett värde av 0,5 procent av Alkos omsättning.
Problematikens kärna är konflikten mellan två principer: Finland är en del av EU och varor ska därmed få löpa fritt över gränserna, men samtidigt tillåts Finland och Sverige ha ett monopol på detaljhandel inom länderna genom ett undantag (FEUF artikel 37).
Under de första tolv åren av Finlands EU-medlemskap begränsades inte distanshandeln, som på den tiden var ännu mer sparsam i och med att e-handeln var i sin linda.
I ett brev till kommissionen 1996 konstaterades att ”den finska alkohollagen inte begränsar finländarnas rätt att beställa alkohol från andra medlemsländer”.
Men 2007 skedde en kursändring då den övervakande myndigheten STTV, föregångare till Valvira, omtolkade reglerna så att distanshandel bara är tillåten om kunden själv för in varorna eller ordnar transporten av dem på egen hand.
Annars räknas det som detaljhandel inom Finland, vilket inte är tilllåtet utan tillstånd. Ett utländskt företag kan inte få detaljhandelstillstånd.
Myndigheten meddelade inte om förändringen till kommissionen, vilket är förutsättning då det gäller regler som begränsar varors fria rörlighet. Notifieringsskyldigheten tar kommissionen fasta på i fråga två.
Varken i den förra alkohollagen från 1994 eller i den nuvarande från 2017 nämns distanshandel. Socialoch hälsovårdsministeriet meddelade kommissionen om ett lagutkast om att förbjuda distanshandeln 2018, men fick ett utlåtande till svar om att en sådan paragraf skulle strida mot den fria rörligheten för varor inom EU.
Söker prejudikat
Efter EU-kommissionens utlåtande sökte Social- och hälsovårdsministeriet ett utlåtande av justitiekanslern om huruvida bestämmelserna om distansförsäljning borde förtydligas.
Svaret blev att det inte är nödvändigt, utan att myndigheterna som tillämpar lagstiftningen och i sista hand domstolarna står för tolkningen.
Det har lett till vad som beskrivits som en strävan att ”pressa fram prejudikat”. Enligt uppgifter till Yle har Social- och hälsovårdsministeriet uppmanat Valvira att ingripa i olaglig distansförsäljning av alkohol, med följden att polisanmälningar gjorts mot ett dussintal finska företag som saknar detaljhandelstillstånd i Finland.
En av de medialt mest uppmärksammade misstänkta är vinföretagaren Juha Berglund, som i årtionden har sålt viner från sin vingård i Frankrike både till privatpersoner och till Alko. Han misstänks för grovt alkoholbrott.
Den stora frågan som Valvira söker svar på är om utländska företag kan sälja alkohol till finländare och själva genomföra leveransen till kunden, utan att det räknas som ett brott på monopolets ensamrätt på försäljning inom landet.
Rädsla för att monopolet luckras upp
Motståndet mot distanshandeln har i medierna personifierats genom Ismo Tuominen, regeringsråd på Social- och hälsovårdsministeriet. I fjol fick han också uppmärksamhet som ansvarig för begränsningarna av restaurangerna.
– Jag kan inte gå närmare in på hur vi kommer att svara på frågorna, vi tar det med kommissionen innan vi diskuterar det med medierna. Men det är viktigt att notera att artikel 37, som rör alkoholmonopolet, inte nämns i frågorna, säger Tuominen.
I frågorna nämns bara alkoholprodukter starkare än 5,5 procent på ett ställe, i fråga två där kommissionen undrar hur förbudet mot distansförsäljning tillämpas för att ”stoppa försäljning av vissa, eller alla alkoholdrycker”.
– Vi har inte påbörjat diskussionerna med kommissionen, men det är viktigt att vara noggrann med exakt vad de vill veta. Just nu är det väldigt svårt att säga med säkerhet om alkoholmonopolet alls berörs.
Ett antal företag är nu föremål för
brottsutredning på grund av distansförsäljning. Anser du att det finns oklarheter i lagstiftningen? – Man blandar ihop två olika saker. Den första frågan är vad den finska lagen säger om att sälja, marknadsföra och leverera alkohol till finländare. Den andra är om det står i strid med EU:s regler att döma en person för att sälja alkohol i Finland. Det handlar inte om huruvida ordet distansförsäljning omnämns i lagen eller inte, utan om verksamheten kan klassas som detaljhandel i Finland. Det är normal lagtolkning.
I bakgrunden till motståndet mot distansförsäljningen finns en rädsla för att alkoholmonopolet ska vittra sönder om distansförsäljning tillåts. Det skulle göra det möjligt för finska företag att registrera ett dotterbolag i utlandet som säljer och levererar till kunder i Finland.
Dom väcker frågor i Sverige
I Sverige, som har ett likadant monopolundantag har man löst problematiken genom att definiera distanshandel som alkoholförsäljning där en oberoende mellanhand sköter leveransen. Frågan har dock blivit föremål för debatt också där, bland annat efter en uppmärksammad dom mot företaget Winefinder i fjol som väcker frågor om vad som räknas som en oberoende mellanhand.
Företaget ansågs ha en ”nära anknytning med Sverige” genom ett helhetserbjudande som innefattar hemleverans med en transportör anlitad av Winefinder. Domen har överklagats.
Även om alkoholhandeln på nätet fortfarande är marginell tror Tuominen att en uppluckring av reglerna kunde bli ett sluttande plan.
– Det vore svårt att politiskt motivera varför en handlare får sälja alkohol i Finland genom att grunda ett dotterbolag utomlands, då en annan hamnar i fängelse då han gör det i Finland. Det skulle skada monopolets ställning.