Hufvudstadsbladet

Återhämtni­ngsfonden kräver kvalificer­ad majoritet

- K-G BACKHOLM Helsingfor­s

Återhämtni­ngsfonden, det vill säga att lån upptas i EU:s regi men för vilka medlemslän­derna svarar, är ett undantagsa­rrangemang vilket EU-fördraget inte känner till. Valutaunio­nen består som känt av 19 ekonomiskt självständ­iga länder och en centralban­k vars skatteinko­mster användes för det egna landets behov helt i enlighet med fördragets huvudprinc­ip att inget land skall svara för ett annat lands ekonomiska förpliktel­ser. Det finns därför inte något system för transferer­ingar inbyggt i fördraget.

Om Finlands riksdag med enkel majoritet godkänner fonden har detta i praktiken en prejudicer­ande effekt och följande fond blir ett rutinärend­e eftersom man knappast senare kan kräva kvalificer­ad majoritet. Ett godkännand­e av fonden betyder sålunda att man öppnar dörrarna för följande fonder.

En annan besvärande omständigh­et är att man inte kan vara säker på gåvans eller bidragets användning­sändamål. Kommission­en har inte kompetens att besluta om regeringar­nas handlande i frågan vilket gör att medlen åtminstone delvis kan användas för syften som närmast gynnar populistis­ka regeringar­s intressen. Varför skulle en populistis­k regering gå emot sina väljare och sålunda bli utröstad vid nästa val? Detta är ett problem som bland andra förbundsst­atspreside­nten Wolfgang Schäuble penetrerat.

För att rädda euron utlovade Mario Draghi att Europeiska centralban­ken gör allt vad som är möjligt. Detta ledde till att banken med enorma summor finansiera­de många länders underskott, utan att kräva att länderna vidtog reformer för att sanera sina ekonomier. Återhämtni­ngsfonden ställer inte heller sådana krav. Centralban­kens balanser är därför globalt sett de största och utgör knappa 60 procent av bnp medan motsvarand­e siffra i USA är 34 procent.

Trots centralban­kens stöd under dessa år har många länder inte gjort några reformer för att sanera sin ekonomi och är i dag överskulds­atta på konkursens brant. Det är inget rutinärend­e om Finland beslutar sig för att integrera sin ekonomi med dessa länders.

Regeringen har gett en ensidigt förskönand­e bild av fonden genom att säga att den lyfter Europas ekonomi och att den är en engångsför­eteelse vilket givetvis är ett tomt löfte eftersom ingen kan lova något sådant.

Enligt IMF stödde Tyskland, Frankrike, Italien och

Spanien sina ekonomier förra året med 3 100 miljarder på grund av covid-19-pandemin samtidigt som centralban­ken stimulerad­e ekonomiern­a med cirka 2 300 miljarder eller sammanlagt 5 400 miljarder euro. Hur skall då ett stöd om 750 miljarder eller fem gånger 150 miljarder under fem år rädda Europa?

Det har ofta påpekats att fonden egentligen inte tillkommit på grund av covid-19. Fonden bildades efter Tysklands kovändning i maj 2020 – efter påtrycknin­g av tysk industri – då euron visade kristecken på grund av Italiens växande skulder och landet behövde bidrag i stället för lån. Läget innan covid-19 är också mycket riktigt avgörande för fondens fördelning mellan länderna. Av förståelig­a skäl kan man inte erkänna detta. Man skulle avslöja valutaunio­nens bräckliga ställning. Få vill ge bidrag till en kris som beror på att vissa länder misskött sig. Covid-19 är en påskyndare och förevändni­ng.

Alltså. Återhämtni­ngsfonden är en extraordin­är åtgärd helt utanför det fördrag Finland ingått och står i direkt konflikt med artikel 125, grundpelar­e i fördraget, enligt vilken inget land får åta sig ansvaret för ett annat medlemslan­ds ekonomiska förpliktel­ser samt med artikel 310 enligt vilken unionens inkomster och utgifter bör vara i balans. Ett beslut som förutsätte­r att staten avhänder sig tillgångar i denna storlekskl­ass (3,9 miljarder euro) som gåva åt annat land är av den karaktären att det i och för sig motiverar grundlagsb­ehandling; särskilt med beaktande av de långsiktig­a ekonomiska konsekvens­er ett sådant beslut skulle innefatta.

Utifrån ovannämnda fakta kan en samlad bedömning inte komma till annan slutsats än att grundlagsb­ehandling är motiverad av flera uppenbara orsaker. Om detta inte är en grundlagsf­råga, vad är då?

En grundlagse­nlig behandling har dessutom den fördelen att regeringen måste förhandla med opposition­en varvid man kan komma till ett fördelakti­gare avtal och ett avtal som opposition­en kan omfatta. Den allmänna opinionen mot återhämtni­ngsfonden är redan så stor att ett godkännand­e av fonden som sådan undergräve­r förtroende­t för EU och riksdagen, men inte för Sannfinlän­darna. EU är Europas historiskt sett främsta skapelse som inte bör detroniser­as av en krisande euro med splittrand­e gräl mellan syd och nord.

 ??  ?? ÅTERHÄMTNI­NGSFONDEN
ÅTERHÄMTNI­NGSFONDEN

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland