Skenande byggkostnader oroade i fullmäktige
Flera lokalpolitiker i Helsingfors är oroliga över byggprojekt som överskrider sin budget. Samtidigt klubbades Olympiastadions tilläggsfinansiering igenom av Helsingfors stadsfullmäktige.
Renoveringen av Olympiastadion blev en dyr historia. Den kostar 76 miljoner euro mer än tänkt, vilket Helsingfors stadsfullmäktige diskuterade på onsdagskvällen.
De grönas Hannu Oskala talade om att det är lätt att vara efterklok.
– Stadion är klar och räkningarna måste betalas, vilket betyder att vi måste hitta pengar.
Biträdande borgmästare Anni Sinnemäki (Gröna) konstaterade att möjligheten till att spela Uefamatcher på Olympiastadion orsakat en del av de höjda kostnaderna.
De nya säkerhetsportarna har nämligen byggts enligt krav från europeiska fotbollsförbundet Uefa.
Kanslichef Sami Sarvilinna stegade också under kvällen upp till mikrofonen för att förtydliga.
– Projektplanen godkändes innan Uefa ändrade på sina direktiv för säkerhet under matcherna. Man kände inte till kravet på säkerhetsportar när den första kostnadskalkylen gjordes.
Han konstaterade också att det var mycket viktigt att Uefa-matcher skulle kunna spelas på stadion.
"För många överskridningar"
Prislappen för renoveringen av stadion växte mellan planeringsskedet och finansieringsbeslutet från 209 miljoner till 261 miljoner – och nu är priset uppe i 337 miljoner. Kostnaderna har delats mellan staten och staden.
För Helsingfors del betyder det att man måste punga ut med ytterligare 37,9 miljoner euro.
Flera fullmäktigeledamöter frågade sig hur kostnaderna kunde skena så här mycket.
– De här överskridningarna har varit alldeles för många. Och fler är i antågande, sade Sinikka Vepsä (SDP).
Sammantaget har de höga utgifterna att göra med att vi ville ha många och högklassiga, samt delvis dyra saker. Anni Sinnemäki Biträdande borgmästare
Och fortsatte: – På sektionen för byggnader och allmänna områdens möten behandlar vi nästan på varje möte projekt, det kan vara ett daghem, en skola eller vad som helst, där kostnaderna överskridits på ett avsevärt sätt. Själv börjar jag luta åt att de här utgifterna presenteras på ett orealistiskt sätt för oss i fullmäktige, för att de lättare ska godkännas. Det här är verkligen fel.
Ersättaren Kaarin Taipale (SDP) menade i sin tur att olika byggnadsprojekt inte kan jämföras med varandra.
– Som tidigare aktiv i byggbranschen vill jag påminna om att de byggprojekt som har problem alltid lyfts fram i diskussionen. Men till exempel Ode blev klart innan den utsatta tiden och var under budget.
Det finns hur många sådana här exempel som helst. Generaliseringar är vilseledande.
Tidigare har Stadionstiftelsen lagt fram byggentreprenörens rapport om varför budgeten, som slogs fast 2014, inte hållit.
En central orsak är att projektet dragit ut på tiden. Bland annat har brytningen av berggrunden under stadion krävt en långsammare teknik och mer stärkande konstruktioner för att inte orsaka skador, uppger stiftelsen. Dessutom har restaureringen av stadiontornet kostat mer.
– Sammantaget har de höga utgifterna att göra med att vi ville ha många och högklassiga, samt delvis dyra saker, sade Anni Sinnemäki.
Trots den ställvis animerade diskussionen under kvällen kom ändå ingen fullmäktigeledamot med ett förslag om att den höjda finansieringsandelen borde förkastas. Det innebär att staden kommer att betala de 37,9 miljonerna förutsatt att staten tar andra halvan av notan.
– När samhället öppnar igen är det centralt att byggnaden sköts på bästa sätt så att användningen är mångsidig och att man kan få potentiella intäkter från den, sade Sinnemäki.