❞Pandemin bort om pandemin – frihetsälskande lockrop för oss allt djupare ner i konspirationsträsket och historiens ideologiska soptipp.
Frihetsälskande lockrop döljer en fascistoid och bildningsfientlig världsbild tagen ur konspirationsträskets djup.
Regeringen upplever stenhårt tryck att visa handlingskraft. Ett läger hojtar efter än striktare restriktioner eftersom det skapar inbillad trygghet. En än mindre koherent krets hävdar att pandemin har blåsts upp eller vore orkestrerad – hittepå och inplanterad, samtidigt. Bortom själva pandemin härjar en febrig smitta på idéplanet. Resultaten av denna verklighetsfrånvända, renodlade populism ser vi i Brasilien och Tanzania.
En världsomspännande epidemi sätter den samhälleliga inklusionen på prov. I karnevalsstämning har en liten skara aktivister styrt upp protester mot coronarestriktioner runtom i Europa och i världen. I Finland förblir fenomenet marginellt, men i Tyskland har tiotusentals människor samlats under medvetet trotsiga, olagliga former och drabbat samman med ordningsmakten. Också i Nederländerna, Sverige och Danmark har våldsamheter förekommit. Man protesterar mot munskydd, vacciner, förbud och nedstängningar – för "frihet". Fasaden är städad. Mången fullt normal individ kan lockas att delta: att demonstrera är ju en grundläggande demokratisk rättighet. Men den som skrapar på ytan blir snabbt varse obehagliga kopplingar hos arrangörerna. I bästa fall handlar det om skrupelfria charlataner som försöker tälja guld av rädsla. I värsta fall hittar man coronaförnekare, högerextrema och vaccinmotståndare. Hängivna konspirationsteoretiker tar tillfället i akt. Den hårda kärnan inom protesterna har inte sällan demokrati-, vetenskaps- och bildningsfientliga drag. Då en pandemitrött befolkning vill ventilera sin frustration känns uppslutning sida vid sida med högerpopulister kanske inte så främmande längre. Men gör man gemensam sak med krafter som opponerar sig mot både myndigheter och vetenskap hoppar man i galen tunna.
Corona har blivit till strategisk rekvisita för att gå på tvärs med etablerade tankebanor, mobilisera och nå ut till medelklassen. Tvättäkta pandemiförnekare bygger allianser och värvar anhängare i varandras läger. Antirestriktionsrörelsen springer delvis ur osammanhängande nyandlighet. Bland vaccintvekare finns risk för gradvis korsbefruktning med judehat – som vi sett i SVT-dokumentären Vaccinkrigarna. Pandemin skapar en ny sorts ideologisk smältdegel, en sjudande häxkittel som blir inkörsport till radikalisering för människor från vitt skilda ideologiska hemvister.
Coronademonstrationerna samlar en salig blandning deltagare under paroller om "personlig frihet". Bakgrundskrafterna vill ge intrycket av att den brokiga rörelsen vore betydligt större än den i själva verket är. För att mobilisera stöd måste man vara välorganiserad och högljudd. Hittills har rörelsen lyckats engagera vissa wellnessinstruktörer, yogakretsar och anhängare av naturmedicin. Likaså har man slutit upp med den pyttelilla skaran av militanta vaccinmotståndare och strålningsparanoiker. Föga överraskande vädrar avdankade sannfinländare och marginella wannabe-politiker morgonluft. Än mer ljusskygga grupper hakar på: Soldiers of Odin och individer som upplevt frälsning inom den apokalyptiska QAnon-kulten. De mest hårdföra systemkritikerna öser inspiration ur snurriga amerikanska importvaror: fantasifoster om den "djupa staten", rentav med antisemitiska förtecken som "new world order".
Då extremhögern och de konspiratoriska träskmarkerna sluter upp i ohelig allians bäddas det för extremism, noterar Skypo och FBI. I detta virriga tankeuniversum – det ocivila, ickemedborgerliga, samhället – överlappar unkna, rigida psykiska begreppsvärldar varandra. Den gemensamma nämnaren är misstro mot myndigheter, regeringen, skolmedicin och vetenskap. Aktörer som gärna utser syndabockar och förkunnar frälsningsläror tillämpar snarlika martyrfasoner som leder allt längre ut i periferin. Potentiella rekryter lockas med i karnevalen via världens äldsta knep: ett löfte om villkorslös frihet. Innan någon tar till orda om "kränkta" rättigheter eller friheter bör man dryfta skyldigheter. Makthavarna i liberala demokratier tar ytterst motvilliga coronabeslut som rena säkerhetsåtgärder. Är åtgärderna proportionerliga, rätt riktade eller väl tajmade? Det är diskutabelt. Men i det legitima samtalet ska vi inte blanda in konspiratorisk smörja eller flört med ideologier ur historiens soptipp.