Säsongen över för lag som sätts i karantän
Ishockeyligan har presenterat sina riktlinjer och planer för vårens slutspel.
Förra säsongen ställdes herrarnas ishockeyligas slutspel in på grund av coronapandemin. Den här säsongen har ligan förberett sig för att genomföra slutspelet. Men det slutspel som kommer att spelas i vår skiljer sig en hel del från det format hockeypubliken blivit vana vid under de senaste åren.
Grundseriens placeringar avgörs som bekant utifrån poängmedeltal i stället för sammanlagda poängen. Det här eftersom de flesta lagen inte kommer att spela fulla 60 matcher i grundserien på grund av att lag varit i karantän och haft sin verksamhet på paus under säsongen på grund av coronasmitta i lagen.
De tio främsta lagen går till slutspel där grundseriesjuan ställs mot -tian och -åttan mot -nian i slutspelets första omgång. I stället för att spela en matchserie enligt bäst av tre (två segrar) kommer lagen att mötas två gånger och den sammanlagda målskillnaden avgör. Om det står oavgjort mellan lagen efter två matcher spelas förlängningsperioder tills ett avgörande sker.
Om ett av de fyra lagen i den första slutspelsomgången inte kan delta i matchserien på grund av karantän lyfts grundseriens elva in i slutspelet i stället.
I kvartsfinalerna, semifinalerna och finalerna kommer matchparen inte att avgöras enligt bäst av sju. Vad formatet blir är för tillfället inte klart.
Om ett lag försätts i karantän under slutspelet kommer ligan inte att vänta på att laget kan återvända till spel utan laget döms att förlora sin matchserie. Om ett lag inte får ihop lag till en match döms laget att förlora matchen men inte matchserien.
Ligan överväger också att flytta matchserier eller hela slutspelet till en ort. Ligan utreder för tillfället hälsoriskerna med att spela på olika orter och ser över om ett slutspel i en bubbla är ett realistiskt alternativ.
Ligan kan också förkorta matchserierna i slutspelet vid behov. I en intervju för MTV säger ligans vd Riku Kallioniemi att ligan kommer att göra allt för att kunna utse en mästare som avslutning på säsongen 2020–21.
– Om alternativen är att säsongen avslutas i förtid utan att vi har en mästare eller att vi har möjligheten att spela en match där segraren utses till mästare 2011 är det senare säkert ett bättre alternativ, säger han.
Disneys första Star wars-serie friar skamlöst till nördarna och är lika utmanande som en uppvärmd snuttefilt. The Mandalorian är exakt vad Star wars-mytologin behöver, och kan även ses som en motreaktion till de senaste decenniernas prestige-tv.
SCIENCE FICTION
The Mandalorian
2 säsonger på Disney+ (serien recenseras i sin helhet). Skapad av: Jon Favreau. Baserad på George Lucas fiktiva värld. I rollerna: Pedro Pascal, Carl Weathers, Omid Abtahi, Gina Carano, Giancarlo Esposito. F14
Till de mest söndertittade och repiga dvd-skivorna under min och min lillebrors barndom hörde några säsonger av klassikerna Helgonet och MacGyver. Ännu i tonåren kunde jag undra vad som fortfarande drog mig till dessa ålderdomliga, lite fjantiga serier som konkurrerade med ett mera vuxet tv-utbud av realistiskt våldsam och mörkt tonad underhållning som börjat nå även de finska kanalerna från USA.
I en essä från 2017 i tidskriften Current Affairs beskriver den amerikanske podcastvärden och kulturkritikern Matt Christman det han kallar ”prestige-tv”. Efter att David Chase dundersuccé Sopranos bevisat att dumburken också fungerar för mer högtflygande intellektuella ambitioner ledde det till en uppsjö av efterföljare som försökte ta efter formatet med invecklade intriger och moralisk ambiguitet.
Överanvänd genre
Problemet enligt Christman är att få av dessa efterföljare verkligen uppfyller den höga standard som präglat föregångare som Sopranos, Deadwood och The wire. I stället har vi översvämmats av serier som försöker hitta en enkel genväg till samma status, men som kollapsar på en underliggande brist på genuin inspiration (Christman nämner Westworld som ett nyare exempel, själv kommer jag att tänka på den något äldre Lost). Prestige-tv har kvävts av sin egen popularitet och förvandlats till ännu ett färdigtuggat format.
Men detta lämnar också vägen öppen för nya, eller nygamla, idéer. Prestige-tv har i dag fått en ny konkurrent som ett slags motreaktion: så kallade ”post-prestige-tv-serier” som är inspirerade av just den sortens äldre långkörare som Helgonet och MacGyver var. I stället för att stressa tittarna med mörka, utdragna parallellspår och trassla in
oss i komplicerade moraliska gråskalor serveras vi ett enkelt paket på fyrtio minuter per avsnitt: en cool protagonist, några charmiga sidekickar och ett lagom svårt uppdrag, helt enkelt en dos eskapism snarare än obehagligt realistisk våldsamhet. Ramberättelsen fungerar som just det: en inramning som sparkar i gång äventyret utan att kräva så mycket uppmärksamhet att det stör det kortsiktiga underhållningsvärdet.
Efter att den tredje Star warstrilogin floppade på grund av att regissörerna inte kunde sammanjämka sina ambitiösa och storvulna visioner – eller för den delen erbjuda en nytänkande vision – känns den lättsamma postprestigegenren som ett perfekt sätt för Disney att lägga ribban tillräckligt lågt för ett nytt försök.
Kallpratande stormtrupper
I stället för att tråka ut tittaren med metafysiska reflektioner om jedikraftens ursprung gäller det i The Mandalorian för den skarpskjutande prisjägaren (Pedro Pascal) att återbörda en gullig, grön jedibebis till sina föräldrar. De jagas av det onda rymdimperiet vars stormtrupper fortfarande skjuter som krattor och kallpratar som uttråkade kontorsarbetare då fienden inte syns till.
Detta är ungefär allt som är relevant att säga om handlingen som hör till de minst viktiga elementen i serien. I stället tas vi med på en safari genom Star wars-galaxen som påminner om den legendariska Star wars-utställning i Tennispalatset som jag besökte upprepade gånger som barn. I varje avsnitt finns nya coola rymdvarelser och monster, men också referenser och blinkningar till detaljer i tidigare filmer. Det är lättsmält underhållning för fansen och låtsas heller inte vara något mera. Av mig kan betyget bara bli skamlöst högt.