”Unga politiker tar alltmer sällan Åland som exempel i konflikthantering”
Åland användes tidigare som föredöme då man skulle lösa konflikter på olika håll i världen. Nu hotar Åland att få en underordnad roll i fredsdiplomatin.
Ålands Fredsinstitut har sitt säte i en anrik trävilla i hörnet av Storagatan och Hamngatan i Mariehamn, ett stenkast från segelfartyget Pommern. Här har institutet främjat fred i snart tre decennier.
– Ålands landshövding bodde i den här villan i början av 1900-talet. Nu är det stiftelser och föreningar som håller till här, säger Sia Spiliopoulou Åkermark, direktör på Ålands Fredsinstitut.
I slutet av mars pågick febrila förberedelser inför institutets virtuella upplaga av Kastelholmssamtalen som tacklar aktuella fredsfrågor. President Tarja Halonen är beskyddare av samtalen, vilket säkert bidrar till fredsinstitutets förmåga att engagera inflytelserika beslutsfattare. I år deltog bland annat FN:s tidigare vice generalsekreterare Jan Eliasson i samtalen. I fjol var Sveriges tidigare utrikesminister Margot Wallström en av talarna.
– Ett av målen med Kastelholmssamtalen är att diskutera freds- och konfliktfrågor ur ett bredare perspektiv för en större publik, säger Spiliopoulou Åkermark.
Bortglömda i Helsingfors
Fredsinstitutets fokus är inställt på olika typer av självstyrelseformer, minoritetsfrågor, demilitarisering och konflikthantering. Forskningen och projekten utgår alltid från den åländska konfliktlösningsmodellen som i år fyller 100 år. Men i takt med att Finlands utrikespolitik har skiftat fokus har Ålands relevans i fredsdiplomatin också minskat.
– På 1990-talet var Utrikesministeriet pådrivande i olika processer som involverade Åland. Till exempel statsminister Harri Holkeri använde sig av Ålandsexemplet i fredssamtalen i Nordirland. Så är det inte längre, säger Spiliopoulou Åkermark.
– Ja, kanske till en del. Den nya generationen rikspolitiker hänvisar sällan till Åland som ett exempel i konflikthantering. Å andra sidan har sättet att hantera konflikter också förändrats. Stora och synliga fredskonferenser existerar inte längre. Och så är en stor del av de väpnade konflikterna interna i stället för mellanstatliga i dag.
Enligt Spiliopoulou Åkermark har förtroendet för det folkrättsliga systemet försämrats.
– Vi lever i en tid då folkrätten allt oftare ifrågasätts och många stater drar sig ur folkrättsliga avtal eller bara väljer att strunta i avtalen. Det föder också konflikter.
Samtidigt har staterna också fått en underordnad roll som fredsmedlare. Enligt Fredsinstitutet är det allt oftare stiftelser och ideella organisationer, av till exempel Crisis Management Initiatives kaliber, som har en tongivande roll i fredssamtalen.
– Ålands landskapsregering har fortfarande en kontaktgrupp som har en dialog med Utrikesministeriet, men den gruppen jobbar i huvudsak med att utbyta information om aktuella fredsprocesser, säger forskaren Susann Simolin på Ålands Fredsinstitut.
Långa processer
Enligt Ålands Fredsinstitut får fredsavtalen oftast stor uppmärksamhet i medier medan processen som leder fram till avtalen flyger under radarn.
– Fredsskapandet är ju en väldigt lång process. Ett avtal lämnar alltid stort utrymme för tolkningar. Då kan fredsorganisationer vara till stor hjälp i de diskussioner som leder fram till fredsförhandlingarna, säger Spiliopoulou Åkermark.
Fredsinstitutet deltar i regel inte i internationella fredsförhandlingar, men många konsulterar institutet för att höra sig för om lyckade lösningsmodeller och hur man har lyckats förebygga konflikter på Åland.
– Intresset har varit stort, men det är ganska sällsynt att den åländska modellen tillämpas på annat håll. Den åländska autonomin kan i stället användas som ett exempel under förhandlingarnas gång när man granskar olika sätt att lösa konflikter, säger Susann Simolin.
På vilket sätt är Ålandsmodellen unik i jämförelse med andra autonoma områden? – Kombinationen demilitarisering, självstyrelse och kulturella garantier är fortfarande unik i en global jämförelse. Och det här systemet har fungerat i 100 år. Vi har också en balans med folkrättsliga garantier och nationell lagstiftning, vilket underlättar relationerna mellan Åland och riket, säger Spiliopoulou Åkermark.
Klichéer och stereotypier
Försöken att automatiskt underkänna Ålandsexemplets relevans i konflikthärdar med andra rätts- och kulturtraditioner ifrågasätts av Spiliopoulou Åkermark.
– Vi får ofta höra att ”våra länder inte är som Sverige och Finland” och att Ålandsexemplet därmed saknar relevans för dem. Det är ett oerhört farligt och föråldrat sätt att tänka. Finland var också fattigt och instabilt på 1920-talet, efter ett utkämpat inbördeskrig, som andra länder är i dag, säger Spiliopoulou Åkermark.
Kollegan Susann Simolin spinner vidare på resonemanget.
– Det finns mycket implementeringstänk i det där sättet att fundera. Typ ta Ålandsmodellen så är allting löst. Maktdelningen och konfliktlösningarna måste alltid anpassas till den lokala verkligheten, men vi har sett att Åland kan bidra med inspiration och konkreta exempel på sådant som har fungerat hos oss, säger Simolin.
Att leva som man lär är viktigt för alla fredsorganisationer. Så även för Ålands Fredsinstitut.
– Vi deltar i medlingen av lokala brott och tvister i samarbete med Ålandspolisen och de lokala myndigheterna. Vi utbildar frivilliga medlare och hanterar cirka 50 tvister per år, säger Spiliopoulou Åkermark.
Institutet stöder också studenter och praktikanter från konfliktområden som vill komma till Åland på utbyte. De kan antingen studera vid Ålands högskola eller jobba som praktikanter vid Ålands fredsinstitut. Institutets senaste praktikant kom från norra Cypern.
❞ Vi lever i en tid då folkrätten allt oftare ifrågasätts och många stater drar sig ur folkrättsliga avtal.
Sia Spiliopoulou Åkermark
direktör för Ålands Fredsinstitut