Scenkollektivet 4 Floors for whores konstfilm visas på webben under konstfestivalen Bad House som börjar i dag.

Inga lukter eller luftströmmar, men närbilder och möjligheten att nå ut till dem som vanligen inte går på teater. En ung scenkonstgrupp gör en konstfilm utifrån sitt konstnärliga examensarbete som på grund av coronarestriktionerna aldrig fick möta en publik.

I början av studierna i skådespelarkonst stötte Astrid Stenberg och Emilia Jansson på Hella Wuolijokis Kvinnorna på Niskavuori, den första pjäsen i den berömda serien om den tavastländska släktgårdens öde. Wuolijokis pjäs från 1936 är en klassiker om starka finska kvinnor, men Stenberg och Jansson hade ingen egen relation till den då den inte ingår i den finlandssvenska kanon de vuxit upp med.

När de i teatervetaren Hana Worthens bok Playing ”Nordic”: the Women of Niskavuori, agri/culture, and imagining Finland on the Third Reich stage läste om hur Wuolijokis pjäs också sattes upp i Nazityskland strax innan krigsutbrottet blev de intresserade av tematiken.

– Det intressanta är vad det är i verket som gör att det kan sättas upp i så olika kontexter och utifrån extremt olika ideologiska perspektiv, säger Astrid Stenberg.

Frågan om hur vänsterkvinnan Wuolijokis verk om klass och kön också kunde fungera i ett nazistiskt sammanhang blev en av utgångspunkterna för deras konstnärliga slutarbete vid Teaterhögskolan. Tillsammans med studiekamraten Herman Nyby och ljuddesignern RikuPekka Kellokoski skapade de föreställningen Nixxxavuori som utforskar nationell identitet med utgångspunkt i just Kvinnorna på Niskavuori. Här fick barnen, som i pjäsen tyst iakttar de vuxnas konflikter, träda fram.

– Med barnens ögon försöker vi utforska men också ruska om vad det betyder att vara finsk, berättar Astrid Stenberg.

Hockeyfest inspirerar

På scenen står tre nakna figurer med klotformade dockhuvuden gjorda i pappersmassa. De dansar och ger varandra smisk med små blåvita flaggor. En annan inspirationskälla var det våta, nakna firandet av Finlands senaste hockeyguld vid Havis Amanda-statyn i Helsingfors.

– Det finns en video på Youtube som heter Welcome to Finland där någon har filmat festandet. Då dök frågan upp om vem som egentligen är välkommen till Finland och vem ”vi” är som festar, säger Emilia Jansson.

– Det finns ett ögonblick i videon där en full och glad man euforiskt ropar: ”I dag är vi alla vänner!”. Men varför är det inte så varje dag i Finland? Bara när Finland vinner ishockeyguld kan man älska varandra, kramas och dansa nakna, säger Astrid Stenberg.

Fick inte spela för publik

Ursprungligen skulle föreställningen också visas för allmänheten under magisterstudenternas egen teaterfestival i vintras. På grund av coronarestriktionerna ställdes premiären in, men konstfestivalen Bad House innebar en ny chans.

Eftersom restriktionerna fortfarande är i kraft var en digital version det enda alternativet. Gruppen ville ändå inte göra en filmad variant av sin föreställning, utan hellre ett självständigt systerverk. Resultatet är Nixxxavuori: artfilm, en tjugo minuter lång konstfilm, filmad och editerad av Sara Forsius, som visas på festivalens webbplats mellan den 19 och 25 april.

– I vår föreställning finns luftströmmar och lukter som inte kan förmedlas med kamera. Kanske vår film ändå kan visa någon sida av det, vilket jag inte tror hade lyckats om vi bara hade gjort en strömmad version av föreställningen, säger Emilia Jansson.

Även om en del går förlorat nämner gruppen filmens närbilder och möjligheten att nå ut till dem som annars inte går på teater som fördelar med det digitala formatet.

Svåra tider

I december kommer också själva föreställningen att spelas på Viirus gästscen, vilket glädjer arbetsgruppen. Arbetstillfällen växer inte på träd då hela teaterbranschen tvingats hålla stängt sedan december i fjol på grund av coronan.

En annan utmaning är att det i

vår är en extrastor ny årskull skådespelare som kommer ut på arbetsmarknaden eftersom det samtidigt utexamineras studerande vid Teaterhögskolans svenska och finska utbildning samt vid skådespelarutbildningen i Tammerfors.

– Lärdomsprov och slutproduktioner har vi fått undantagstillstånd för, så vi har fått jobba på golvet. Men vi har inte mött en publik på snart ett år nu. Vi ska snart komma ut och ingen har sett oss på ett år! Det är en hård bransch från början och läget vi nu kommer ut till är katastrofalt, säger Astrid Stenberg.

Har ni några strategier för att hantera det här? – Jag tycker det är jättesynd om många av oss byter bransch och yrke, det blir ett stort bortfall från konstfältet. Men jag tror det är en möjlig taktik, att jobba lite med något annat och komma tillbaka när det är bättre. Men sedan gäller det kanske bara att ta stöd av varandra och hjälpa varandra.

Scenkonstkollektivet 4 Floors of whores verk Nixxavuori: artfilm kan ses på webbplatsen madhousehelsinki.fi mellan den 19 och 25 april. Föreställningen spelas på Viirus gästscen i december.

❞ Det finns ett ögonblick i videon där en full och glad man euforiskt ropar: ’I dag är vi alla vänner!’ Men varför är det inte så varje dag i Finland? Bara när Finland vinner ishockeyguld kan man älska varandra, kramas och dansa nakna.

Astrid Stenberg