Seriemördaren som hatade turister
Verklighetsbaserade The serpent är en av de mest sedda serierna på Netflix just nu. Den handlar om seriemördaren Charles Sobhraj och bjuder på både gastkramande och nostalgisk tv-underhållning.
Charles Sobhraj mördade åtminstone tolv personer innan han åkte fast i mitten av sjuttiotalet. Om honom handlar den verklighetsbaserade kriminalserien The serpent.
8 avsnitt på Netflix (serien recenseras i sin helhet). Regi: Tom Shankland, Hans Herbots. Manus: Richard Warlow, Toby Finlay. I rollerna: Tahar Rahim, Jenna Coleman, Billy Howle, Ellie Bamber m.fl.
Ännu på sjuttiotalet reste unga backpackers från västvärlden österut på the hippie trail mot Indien, Nepal, Sydostasien – en bildningsresa där den andliga upplevelsen ofta förhöjdes av billig cannabis eller starkare droger. För flertalet ledde vägen hem igen, till USA eller Europa och ett långt liv berikat med intressanta minnen. Andra klarade den kemiska stimulansen mindre bra, och ett fåtal råkade riktigt illa ut av andra orsaker och kom aldrig mera hem.
Den nya BBC/Netflixserien The serpent är en thriller baserad på verkliga händelser. Seriemördaren Charles Sobhraj, född i Saigon 1944 och uppvuxen i Frankrike, antas ha mördat minst tolv människor, unga resenärer i Indien, Nepal och Thailand. Han drogade och dödade dem och använde deras identitet för att växla ut deras resechecker och resa kors och tvärs i Asien i affärer (med ädelstenar) och för att hitta nya offer.
Unga utan vett
The serpent är obehagligt spännande och samtidigt full av nostalgisk tidskänsla. Passförfalskning är enkelt pyssel för vem som helst som är händig och har ett rakblad och lim till hands, byxbenen är vida, skjortkragarna har stora slag och de unga turisterna är så aningslösa och öppna för nya erfarenheter, entusiastiska i sin vilja att möta en annorlunda värld och samtidigt helt utan vett och kunskaper.
Det skär i hjärtat att se dem lockas in i döden av den vänliga ”Alain” och hans söta fransk-kanadensiska flickvän ”Monique”, som Sobhraj (en kallt karismatisk Tahar Rahim) och hans partner Marie-Andrée Leclerc (Jenna Coleman) ibland kallar sig.
Det blir många mord att hålla reda på, många förflyttningar i tid och rum när de olika offren skall identifieras. Den första som kommer Sobhraj på spåret är en ung holländsk ambassadtjänsteman vid namn Herman Knippenberg (Billy Howle). Han ser ett samband mellan oroliga holländska föräldrar som inte hört av sina ungdomar på länge, brev hemifrån som hopas i poste restante-fack i Bangkok och de förkolnade lik som börjar dyka upp i olika länder. Hans ambassadör tycker att han ska strunta i det hela, men han får hjälp av en mindre nogräknad belgisk kollega med bättre platskännedom, och till slut av ett franskt par vars misstankar väckts när en av deras vänner råkat illa ut. Slutligen blir också en thailändsk Interpol-höjdare, major Janthisan (Sahajak Boonthanakit) engagerad i fallet. Samtliga har förebilder med samma namn i verkligheten, liksom de flesta andra i serien.
Avsky för västerlänningar
Sobhrajs uttalade motiv – utöver behovet av pass och pengar – uppges vara en särskild avsky för de vita västerlänningar som avnjöt privilegier han själv som icke-vit fransman på grund av sin vietnamesiska härkomst hade förvägrats.
I serien undervisar han sin indiska hantlangare Ajay Chowdhury (Amesh Edireweera) om kolonialismens maktförhållanden – turisttjejen som Ajay tror sig ha haft ömsesidigt vänligt sex med har i själva verket bara koloniserat hans bruna kropp.
I slutet av serien redovisas Sobhrajs senare öden – efter att han
greps 1976 i Kathmandu – i all sin osannolikhet (rymningar, publicitetstrick, nya fängelsestraff, äktenskap) mycket summariskt. Den som vill kan läsa på om hans exceptionella psykopatologi som naturligtvis inspirerat till riklig true crime-prosa. Själv blir jag intresserad av den vanlighet som denna ovanligt hemska historia utspelar sig mot. Sharif Gemies och Brian Irelands studie The hippie trail: A history (2017) ser ut som en bra introduktion.