Utbildningen i helhetsgrepp

Finland har i jämförelse med många andra ett bra utbildningssystem, men det är inte tillräckligt. Under de senaste decennierna har nya och nygamla problem gjort entré.

Iden färska utbildningspolitiska redogörelsen är ambitionen att granska utbildningen som en helhet – från daghem till forskning. Det är ett välkommet grepp eftersom en hel del reformer har gjorts på olika utbildningsstadier de senaste åren. Det är alltså viktigt att se hur utbildningsstigarna ter sig för dem som ska vandra längs dem, suga i sig kunskapen och vara redo att tackla och klara sig i en värld där utbildningens betydelse blir allt större.

Vi betraktar oss som en förebild i fråga om utbildning, med tanke på kvaliteten och även barns jämlika möjligheter. Det finns fog för en sådan uppfattning, men poängen är att man aldrig kan slå sig till ro och tro att gamla framgångar räcker.

Finland släpar efter ifråga om andelen med en högre examen. Redan den förra regeringen slog fast att år 2030 bör hälften av alla under 30 år ha en högre examen. I utbildningsredogörelsen, liksom också i regeringen Marins program, finns samma målsättning.

Coronapandemin har här haft en positiv effekt – redan i fjol utökades antalet studieplatser i den högre utbildningen.

Även jämlikheten i utbildningen måste bli bättre. Det målet genomsyrar utbildningsredogörelsen, liksom också att höja nivån och kompetensen.

En oroande utveckling har skett ifråga om jämlikheten. Barns bakgrund har återigen i högre grad ett samband med utbildningsnivån. I praktiken studerar barn vars föräldrar har en låg utbildning mindre än barn till högutbildade föräldrar.

Även den regionala jämlikheten är viktig – förutsättningarna ska inte vara sämre för barn i glesbygden. Årsklasserna blir mindre och det är en stor utmaning i glesbygden.

Svenskfinland är en form av glesbygd. För en månad sedan presenterades utredningen om den svenskspråkiga utbildningen – till exempel den koordinerande tjänstemannen som föreslogs i den svenska utredningen finns med i redogörelsen.

Även det faktum att språkprogrammet i praktiken är snävare för svenskspråkiga elever nämns. Men formuleringarna är diffusa.

Det vore bra med tydlighet: allt utvecklingsarbete som sker på finskt håll ska gälla även den svenska utbildningen – och då krävs det särlösningar och resurser för dem.

Redogörelsen tar sikte på 2040-talet, vilket är bra och en av poängerna. Det måste finnas en framförhållning, en vision om vart vi vill komma och hur vi ska göra det – oberoende av vilka regeringar vi har. Men trots att alla säger sig värna om utbildningen finns det klart olika åsikter mellan partierna.

Konkreta mål är att fler barn ska delta i småbarnspedagogiken – på den punkten ligger vi efter våra nordiska grannar. På sikt ska småbarnspedagogiken bli kostnadsfri.

Resultaten ska på alla nivåer bli bättre och alla ska få en examen åtminstone från andra stadiet. Murarna mellan yrkesutbildningen och gymnasiet ska bli lägre. Det handlar inte om att slå ihop utbildningarna, men däremot om att yrkesutbildningen behöver mer allmänbildande innehåll. Det beror bland annat på att framtiden innebär ett livslångt lärande, och att ingen kan utgå från att den utbildning, och det arbete, man har fått i sin ungdom består hela livet. Då är det viktigt att det finns en allmänbildande grund att bygga på.

Fler vuxna behövs i skolorna. Det nämndes redan då läroplikten utvidgades. Lärarna kan inte lösa alla problem, till exempel med skolkande elever. Det behövs kuratorer och psykologer. Problemet är att hitta personal, särskilt på svenskt håll.

I redogörelsen utlovas inga reda pengar. Undantaget är att man lovar öronmärka de resurser som ”sparas in” på grund av att barnen är färre. Dessutom ska projektpengarna för skolor i utsatta områden, till exempel med mycket arbetslöshet och många invandrare, bli permanenta. Det är välkommet.

Redogörelsen kan inte garantera att utbildningen i framtiden får de resurser som behövs, eller att utbildningsanslagen inte skärs ned, som till exempel Helsingfors gör, trots ett överskott.

Men vi får en debatt om utbildningen och dess mål, vilket är bra.