Kvinnorna i regeringen förmår hålla flera tankar och perspektiv på agendan
CORONAPANDEMIN Tilllåt mig ett par reflektioner kring den mediala debatten och bevakningen av coronabekämpningen i landet. Det är speciellt på två punkter jag förundrat mig över texter av smarta journalister, politiker med flera.
Den första punkten rör frågan vem våra beslutsfattare lutar sig mot i kampen mot coronan. Donald Trump struntade till vår förskräckelse helt i den medicinska expertisens råd. Hos oss har det dock på senare tid vuxit fram en kritik mot att regeringen alltför starkt följt råden från den epidemiologiska expertisen vid Institutet för hälsa och välfärd THL. Varför prioritera epidemibekämpningen då handeln, kulturen, annan vård lider har frågorna varit. Min uppfattning är att varken THL eller regeringen är blinda för eller inte är oroade över dessa andra problem.
Det som styrt handlandet kunde kanske kallas en dominoteori. Logiken är att om vi inte lyckas tygla pandemin, säkra folkhälsan och sjukvårdens kapacitet – den centrala dominobrickan – ja, då faller denna och drar med sig i fallet alla de andra brickorna, de nämnda problemen. Det handlar alltså inte om en oginhet gentemot resande, näringsliv eller kultur utan om en akut prioritering för att på sikt säkra alla dessa verksamheter. Faller pandemibrickan, ja då faller även de övriga.
Min andra förundran rör alla de kommentarer som går ut på att regeringen nu gjort en gir på 180 grader i sin coronahantering. Man menar att det är helt ologiskt, rent av virrigt, att regeringen ena veckan dryftar bland annat möjligheter till lagstiftning för att eventuellt kunna begränsa rörelsefriheten och andra veckan diskuterar en exitstrategi.
Men här handlar det ju om att samtidigt kunna hålla två tidsperspektiv och problem i tankarna, – något som regering och THL försöker göra men som mången kommentator antingen inte förstått, eller på flit missat. Och i vissa fall, speciellt de, ofta äldre, manliga kvällstidningskolumnisterna kraftigt raljerat över.
Att bereda olika tuffa bekämpningsåtgärder handlar ju om att ha möjlighet att vid behov akut kunna tygla pandemin som de senaste veckorna visat tecken på att kunna urarta i ett katastrofalt läge. Märk väl, uttryckligen att ha ”beredskap” att ta till olika åtgärder om utvecklingen blir värre.
Samtidigt måste man även skapa beredskap till att kunna lyfta olika begränsningar om det går så väl att epidemins utbredning klart mattas av. Skulle man inte redan nu skissa på en sådan ”exitstrategi”, ja då skulle man obönhörligt vara för sen i sina åtgärder då pandemin mattas av. Ergo; regeringen och THL girar inte 180 grader utan man försöker samtidigt manövrera två fartyg, dels den akuta coronabekämpningen, dels en kommande ”normalisering” av våra liv då pandemin, förr eller senare klingar av.
Grovt karikerat undrar jag om det är så att faktumet att vi har många kvinnor i regeringen medför att de samtidigt förmår hålla flera tankar och perspektiv på agendan, något som flera manliga kommentatorer inte tycks mäkta med eller vilja göra.
Regeringen och THL girar inte 180 grader utan man försöker samtidigt manövrera två fartyg, dels den akuta coronabekämpningen, dels en kommande ’normalisering’