Glöm pratet om ”mattehuvud”.
Matematiken finns överallt men barn behöver hjälp med att upptäcka den. Det är bara att titta sig omkring – hur många steg på bussen och ryms det fler apelsiner i påsen?
– Det finns en uppfattning om att man är antingen bra eller dålig på matte. Men det stämmer inte, alla har förutsättningar att förbättra sina färdigheter, säger Heidi Hellstrand, som disputerar i specialpedagogik på fredag.
Så många som ett av fyra barn har svårigheter med matte, och uppskattningsvis 4–7 procent av befolkningen har specifika räknesvårigheter eller dyskalkyli – alltså ungefär lika många som har dyslexi.
– Det är viktigt att identifiera de barn som behöver stöd och sätta in stödet tidigt, alla kan lära sig bättre färdigheter, säger Heidi Hellstrand, som disputerar om barns matematikinlärning.
Matematiken finns i vardagen redan från start: Orkar jag lyfta hinken om jag skyfflar mer sand i den? Hur många godisar finns på bordet? Vilket nummer står på bussen och hur många människor steg på?
– Man har länge vetat hur viktigt rim och ramsor är för språkutvecklingen, men på samma sätt är det viktigt att uppmuntra barn att se och uppfatta tal och antal. Det är bara att titta sig omkring. Precis som man jobbar med språklig medvetenhet kan man jobba med matematiken, och det handlar inte bara om addition och subtraktion, säger Heidi Hellstrand, som disputerar i specialpedagogik vid Åbo Akademi på fredag.
Hellstrands avhandling handlar om hur barns grundläggande matematiska färdigheter utvecklas och samspelar, hur svårigheter kan kartläggas och hurdant stöd som fungerar.
Man har länge känt till läs- och skrivsvårigheter och dyslexi, vi vet att det inte har med begåvning att göra och vi har finkalibrerade modeller för att upptäcka och stödja de barn som har svårigheter med språket. Men den tidiga matematikinlärningen och svårigheter med den har inte varit föremål för samma intresse och förståelse. En vanlig missuppfattning, säger Hellstrand, är att man antingen har ”mattehuvud” eller så har man det inte.
– Här finns ofta en tudelning, en uppfattning om att man är antingen bra eller dålig på matte. Men det stämmer inte, alla har förutsättningar att förbättra sina färdigheter. Men det är först på senare år som den tidiga matematikinlärningen lyfts upp i forskningen och forskningen har gjort stora framsteg på det här området, säger Hellstrand.
Det finns ändå stora skillnader i hur barn uppfattar sin omvärld.
– En del lägger genast märke till att det finns fler vita än blå bilar på parkeringsplatsen, andra reagerar inte alls. Då är det viktigt att vuxna och pedagoger i ett tidigt skede hjälper barnen att upptäcka och utveckla de här färdigheterna. Det behöver inte handla om att räkna hur många, utan kan också handla till exempel om att se likheter och skillnader eller om det ryms fler apelsiner i påsen. Grundläggande upptäckter helt enkelt, säger Heidi Hellstrand.
Tidigt stöd viktigt
Även om alla kan förbättra sina färdigheter måste vissa jobba mer med matten än andra. Ungefär 20– 25 procent av barnen, beroende på hur man mäter, har svårigheter med matematiken. Uppskattningsvis 4–7 procent har så stora svårigheter att det klassas som dyskalkyli. Det är en medicinsk diagnos som beskriver svårigheter med att processa numerisk information, men gränsen är flytande och inte alltid lätt att identifiera.
– Svårigheter med matematiken kan också ha sin grund i språkliga svårigheter eller uppmärksamhet och inverka på elevens motivation och självuppfattning, säger Hellstrand.
För att svårigheterna inte ska växa är det viktigt att sätta in stöd i ett tidigt skede. För avhandlingen har Hellstrand undersökt hur
❞ En del lägger genast märke till att det finns fler vita än blå bilar på parkeringsplatsen, andra reagerar inte alls. Då är det viktigt att vuxna och pedagoger i ett tidigt skede hjälper barnen att upptäcka och utveckla de här färdigheterna.
Heidi Hellstrand
grundläggande matematiska färdigheter samspelar och utvecklas, och granskat den modell för kartläggning och interventioner som sedan några år tillbaka utarbetats för att kunna användas i de finländska skolorna.
Modellen, som utvecklats av forskarna Pirjo Aunio och Pekka Räsänen, delar upp grundläggande matematiska färdigheter i fyra områden: tal- och antalsuppfattning, förståelse för matematiska samband, räknefärdigheter och aritmetiska basfärdigheter.
För avhandlingen har Hellstrand studerat finlandssvenska barn i förskola och nybörjarundervisning, och granskat vad som händer under ett läsår i årskurs ett och två. Hon identifierar tre prestationsprofiler.
– Särskilt de lågpresterande eleverna tenderade att vara på samma nivå hela läsåret, och räknefärdigheterna och de aritmetiska färdigheterna förutspådde starkast hur färdigheterna utvecklades.
Genom att kartlägga elevernas färdigheter kan lärarna identifiera styrkor och svagheter och sätta in stöd där det behövs, men enligt Hellstrand är det oklart hur många lärare som känner till modellen och det kartläggningsmaterial som är tillgängligt på plattformen lukimat.fi. Särskilt för finlandssvenska elever har det länge saknats forskningsbaserade kartläggnings- och interventionsmaterial.
– På finlandssvenskt håll är det här vad som finns just nu som är forskningsbaserat. Men Åbo Akademi och Helsingfors universitet utvecklar för tillfället ett nytt kartläggningsmaterial för årskurserna 3–9, eftersom det som funnits varit väldigt smalt och föråldrat, säger Hellstrand, som också själv deltar i projektet.
Förstå och inte imitera
Men hur stödjer man bäst elever som inte vill få siffrorna att lyda?
Heidi Hellstrand tittar i sin avhandling också på ett inlärningsspel som ska stödja lärandet, Tal i farten, som används i vissa skolor. Men hon hittar ingen signifikant förbättring hos de elever som spelat spelet jämfört med dem som fått lärarledd undervisning.
Att öva särskilt svåra helheter i en liten grupp kan däremot vara effektivt. Men a och o är att man identifierar svårigheterna och sätter in sådant stöd som forskningen visar att fungerar.
– Man kan till exempel ordna undervisning i en liten grupp med specialläraren och stärka grundläggande färdigheter och öva det som bereder svårigheter. Det finns fina resultat av smågruppsinterventioner där eleverna övat systematiskt i små grupper, där läraren kan stödja med att förklara hur man ska tänka. Då kan man också lättare följa upp och se om interventionen gav resultat. Ibland händer det att barnen knäcker koden, precis som med läsning.
Här behövs specialpedagogens expertis men också mer forskning om vad som fungerar. För dem som har stora svårigheter kan det behövas kreativa metoder och nya sätt att tänka.
– Det är viktigt att jobba med förståelsen, och att koppla till helheten. Det är viktigt att eleverna själva förstår och inte bara imiterar. Man behöver inte heller låsa sig vid ensidigt rutinräknande utan kan fast ta fram kalkylatorn och fokusera på själva problemlösningen, säger Heidi Hellstrand.
Lukimat är en nätbaserad inlärningsoch utvärderingsplattform för grundläggande läsfärdighet och inlärningsberedskap i matematik. Här finns stöd och anvisningar för både lärare och föräldrar.