Är kalhyggesfritt skogsbruk bättre än trakthyggesbruk?

SKOGSBRUK Hyggesfritt skogsbruk – även kontinuitetsbruk eller kontinuerlig beståndsvård – är en fråga som ger upphov till känsloutbrott, livlig debatt och motsättningar. Medan en del debattörer hävdar att hyggesfritt skogsbruk är olämpligt praktiskt taget var som helst, anser andra att det ska tillämpas överallt samtidigt som kalhyggen ska förbjudas.

De svallande känslorna och motsättningarna beror dels på det ökande intresset för nya skogsbrukssystem, dels på att det fortfarande finns ont om forskningsbaserad information om kontinuitetsbrukets lönsamhet och andra föroch nackdelar. Det kan ta årtionden innan en del av effekterna blir tydliga.

En av de lönsamhetshöjande faktorerna inom hyggesfritt skogsbruk är att skogsägaren undgår föryngringskostnader. Skogen föryngras från befintligt plantmaterial eller genom det plantuppslag som uppkommer efter avverkningen. Å andra sidan är just plantuppslaget och de nya trädens utveckling förknippade med betydande risker vid kontinuerligt skogsbruk. Även virkesavkastningen är mindre än vid beståndsvård trädskiktsvis (trakthyggesbruk) i produktionsskogar. Det beror på att hyggesfritt skogsbruk kräver glesare bestånd för att säkerställa föryngringen.

Det naturliga plantuppslaget under överståndare växer till en början långsamt. Trädens tillväxtreaktion efter plockhuggning är långsammare än efter gallring vid beståndsvård trädskiktsvis. Vid hyggesfritt skogsbruk med naturlig föryngring går det inte heller att använda av snabbväxande förädlat plantmaterial.

Med tanke på den biologiska mångfalden kan man konstatera att skogstäcket bevaras vid hyggesfritt skogsbruk, vilket gynnar arter som trivs i skuggiga lägen, som bland annat blåbär. Blåbär en nyckelart som många skogshöns, små däggdjur och insekter livnär sig på. Om tillgången till blåbär minskar till följd av kalhyggen och markberedning, försämras också livsvillkoren för andra arter.

Lingon är däremot en art som inte gynnas av hyggesfritt skogsbruk. Det trivs i soliga lägen och ger goda skördar några år efter slutavverkning. Jämfört med hyggesfritt skogsbruk brukar också svampskörden vara bättre vid trakthyggesbruk, med undantag för förnyelseskedet. Dessutom gynnar trakthyggesbruk tillvaratagandet av sådana naturprodukter som samlas in från bestånd med ett trädslag under ett visst utvecklingsskede, exempelvis granskott och björksav.

Ur landskapshänseende är hyggesfritt skogsbruk en mer fungerande lösning eftersom det bibehåller känslan av en skog bättre än trakthyggesbruk. Enligt förfrågningar förhåller människor sig mest negativt till kalhyggen, färska avverkningsspår och markberedning, vilka hör till beståndsvård trädskiktsvis.

I bägge systemen ska man ta hänsyn till värdefulla livsmiljöer, död ved och kvarställda träd.

Trots att det i princip går att praktisera såväl hyggesfritt skogsbruk som trakthyggesbruk var som helst, oavsett ståndort, finns det ändå skogar som är mer lämpade för ettdera systemet. Enligt forskningen kan det med tanke på miljökonsekvenserna och eventuellt även lönsamheten vara motiverat att övergå till hyggesfritt skogsbruk speciellt i bestånd på bördig torvmark.

En betydande del av skogsägarna är intresserade av att praktisera hyggesfritt skogsbruk åtminstone i en del av sina skogar. Eventuellt kommer intresset att öka i takt med att skogsägarstrukturen förändras. Därmed uppkommer också en större bredd i skogsägarnas syften, kunskapsunderlag och preferenser. Det ställer högre krav på skogsexperternas – det vill säga skogsrådgivarnas och avverkarnas – kunskaper, färdigheter och inställning.

Det går alltså inte att ge ett enkelt och entydigt svar på vilketdera systemet som är bättre. Det beror på såväl beståndets beskaffenhet som skogsägarens syften med skogen. Vi skulle gärna se att debatten i stället för att öka motsättningarna skulle fokusera på att identifiera och sprida de bästa metoderna för skogsbruk och på så sätt ge en mer jämlik bild av olika alternativ. Det är en inställning som kommer väl till pass även i framtiden när vi behöver hantera förändringar i klimatet och därav följande ändringar i skogsbruket för skötsel av blandskogar och rena lövbestånd. Mångsidigt skogsbruk som tar tillvara skogens många värden är en förutsättning för mångsidig användning av skogarna även i framtiden.

MIKKO KURTTILA

direktör för programmet Lönsam och hållbar primärproduktion

ANNE TOLVANEN

professor, direktör för programmet Klimatsmart kolcykel Naturresursinstitutet Luke