Banta inte
I dag, kära läsare, firar vi internationella No Diet Day, Banta inte-dagen. Och jag vill igen påminna oss alla om att inte banta. Inte i dag, inte i morgon, ingen dag. Oavsett vad kvällstidningarnas sommardieter eller självutnämnda hälsoexperter på Instagram påstår. Oavsett vad en möjlig malande inre röst säger. Oavsett att övervikt är vanligt förekommande.
Som mamma till en liten tänker jag i år särskilt på hur rätten att inte banta berör barn och ungdomar. Som psykolog tänker jag på det ansvar vi som jobbar inom hälsovården har att på allvar begrunda detta ämne då vi jobbar med människor och deras sårbarhet. Jag ska inte banta, du ska inte banta, våra barn ska inte banta och vi ska inte uppmana våra patienter att banta.
Låt mig berätta varför!
Bantning är en central riskfaktor för olika slags ätstörningar. Hos människor som har en sårbarhet för ätstörningar är en diet ofta det som utlöser insjuknandet. Och strikta bantningskurer hjälper mycket sällan. Att äta för lite rubbar bland annat ämnesomsättningen, tarmhormonerna och regleringen av hunger och mättnad. För den stora majoriteten av alla som bantar kommer vikten tillbaka. Forskning visar även att normalviktiga personer som bantat går upp mer i vikt på sikt än personer som aldrig bantat. Viktstigma är associerat med sämre psykisk och fysisk hälsa och viktuppgång. Dieter, skam, skuld och rigida regler när det gäller ätande stöder alltså verkligen inte hälsan, tvärtom. Och vilken laddning lägger vi i huruvida bantning ”fungerar” eller inte? Vad försöker vi egentligen kontrollera då vi försöker kontrollera våra kroppar? Vad letar och längtar vi efter, på riktigt?
Så hur ska vi förhålla oss till våra egna och andras kroppar i detta landskap av snabbmat, normer, sellerijuice, stillasittande, utseendeideal och träningshets? Jag tänker så här: Varje kropp behöver och är värd respekt, acceptans och omhändertagande. Helt oberoende av storlek, form eller funktion. Det är möjligt att prata om hälsa på ett sätt som respekterar alla människors och kroppars orubbliga värde. Och det måste vara utgångspunkten för att ta hand om sin egen kropp och utgångspunkten för att hjälpa andra att ta hand om sina. Om det låter klyschigt ber jag er stanna upp och läsa igen, för det är tyvärr allt annat än en självklarhet i vår tid.
Hälsa och välmående är en helhet som inte går att uppnå genom att pina och plåga sig själv. För dig som vill ta hand om dig själv bättre citerar jag därför min kollega Katarina Meskanen: Ta dig själv i handen, inte i kragen. Hellre än att tänka på vad vi ska förvägra oss, lönar det sig ofta att fundera på vad vi kan ge oss själva. En promenad, grönsaker, regelbundna måltider, mer sömn? Medkännande, att möta våra känslor, att ta våra egna behov på allvar?
Jag önskar just dig en varm, respektfull dag. Med tillräcklig och mångsidig näring för allt det som är du.
"Hälsa och välmående är en helhet som inte går inte att uppnå genom att pina och plåga sig själv."