Eriksson är upprörd och besviken
Sandra Eriksson börjar så småningom vara redo för sin comeback och jakt på en OS-plats på 3 000 meter hinder. Samtidigt som säsongdebuten på bana närmar sig är den finländska rekordhållaren både besviken och upprörd över hur friidrottens GP-serie väljer att premiera idrottare i år.
Friidrottens GP-serie, Motonet GP, är de nationella tävlingarnas högsta klass under friidrottssommaren. GP-serien består av sex deltävlingar där de tre första arrangeras i juni då idrottarna jagar gränser och rankingpoäng som kan ta dem till de olympiska spelen i Tokyo.
Förutom OS-platser tävlar idrottarna också om prispengar. I varje deltävling finns det A-kategorins grenar med större prispott och B- och Ckategorins grenar med lägre prispott.
I år finns det en helt ny priskategori som kan ge extra klirr i kassan för idrottarna. I varje deltävling röstar publiken fram sin favoritidrottare och den som vinner omröstningen belönas med 1 000 euro. Det är bara segraren i A-kategorins tävlingar som får en större prispeng än den populäraste idrottaren.
Det har förståeligt nog väckt en del missnöje bland friidrottare.
– Jag är väldigt upprörd och besviken på det här. Jag vill ju inte trampa någon på tårna men samtidigt känns det som om det här är en sak jag måste säga något om, säger Sandra Eriksson.
Det hon är upprörd över är inte bara att det delas ut större prispengar för popularitet än för prestation, också om det är en del av problemet.
– Det känns väldigt märkligt och sänder en väldigt dålig signal till unga idrottare. Alla är medvetna om sociala mediers vikt då det gäller sponsorering och samarbetspartner.
Ofta är det viktigare att ha många följare än att prestera som idrottare. Det behöver ändå inte lyftas fram på samma sätt på tävlingar som det nu görs, säger hon.
– Friidrotten är en idrott där vi kan mäta resultat, den är ingen bedömningsidrott.
Dessutom påpekar Eriksson att det handlar om rätt mycket pengar för en idrottare.
– För 1 000 euro kan en idrottare finansiera ett eller till och med två utlandsläger, säger hon.
– Det kan bli en märklig situation om den som vinner priset som den populäraste idrottaren blir tvåa i tävlingen. Det kan kännas fel för segraren då det inte räcker att vara bäst utan att en också måste vara populärast.
Public service-bolaget Yle, som sänder tävlingarna, vill ha mera interaktivitet i sina sändningar och den här omröstningen är ett sätt de ser som möjlighet till just det. Omröstningen kommer att ske på Yles webb genom att 20 idrottare lyfts fram. Det går också att rösta på idrottare utanför listan men sannolikheten är stor att det urval som görs på förhand kan styra omröstningens resultat.
Eriksson tar inte ställning till om det faller inom ramen för public service-uppdraget att skapa en ojämlik grund för omröstningen och tävlingen med betydande prispengar men hon säger att hon hade önskat att Yle hade valt en annan väg än en omröstning om den populäraste idrottaren.
– Om Yle vill ha interaktivitet kunde de hellre välja att lyfta fram prestationen, säger hon.
Siktar på ett tredje OS
Sandra Eriksson väntar för tillfället med spänning och iver på att hennes bansäsong ska kunna köra i gång. Hon hade hoppats på att kunna inleda säsongen på bana i mitten av maj men en kollision med en häck på träning har tvingat henne att lägga om planerna.
Nu är siktet inställt på Paavo Nurmi Games i Åbo den 7 juni. De två senaste säsongerna har Eriksson inte löpt ett enda hinderlopp och också säsongerna före det blev det bara två lopp på två år. Därför är det med en viss ovisshet och nervositet hon blickar mot comebacken på banan.
– Jag har haft med hinder i träningen sedan i höstas och löpt hinderintervaller varje vecka så på det sättet känner jag mig rätt trygg med hindren. Samtidigt är det lite svårt att känna mig helt trygg med formen i hinderloppen. Men jag känner att jag har gjort det jag ska göra och om det inte räcker så räcker det inte, säger hon.
Eriksson syftar förstås på OS i Tokyo. För att ta sig dit måste hon antingen klara OS-gränsen (9.30,00) eller samla tillräckligt med rankingpoäng för att den vägen kunna ta sig till OS. Erikssons finländska rekord från 2014 lyder 9.24,70.
– Gränsen är ganska tuff också om den känns realistisk för mig. Jag måste klara den i juni vilket känns ännu tuffare med tanke på att jag brukar vara i bättre form mot slutet av sommaren. Så jag behöver nog sikta på att springa tre-fyra lopp för rankingpoäng och om jag klarar gränsen i något av dem är det ju bra, säger hon.
Eriksson vet vad som krävs för att ta sig till Tokyo. Hon kvalificerade sig för både OS i London 2012 och OS i Rio de Janeiro 2016. Ändå är känslorna rätt blandade då hon tänker på OS i Tokyo i sommar.
– Det känns väldigt viktigt för mig men samtidigt har jag lärt mig att OS inte är allt utan att också andra tävlingar är viktiga, säger hon.
– Men jag har full fokus på att ta mig till OS.