Två svenska giganter

Sverige Television sände nyligen en tvådelad dokumentär om idrottsmannen Sven Tumba Johansson.

– Han trängde in i varje vrå av folkhemmet, konstaterar filmaren Jens Lind.

Tumba, som han kallades och senare tog till efternamn, var en fenomenal ishockeyspelare, mycket duktig i fotboll och sedermera även skicklig i golf.

På Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm lärde han känna prinsessan Birgitta. De träffas oftast i smyg, hovet var så att säga inte med på noterna.

Tumba kom från enkla förhållanden, och det gjorde även Lennart ”Nacka” Skoglund – fenomenal på att spela fotboll eller joxa med trasan som han uttryckte det. Bägge debuterade tidigt i landskampssammanhang. Filmaren Tom Alandh, också SVT, har gjort en dokumentär i ett flertal avsnitt om människan och myten Nacka.

Tumba var, enligt Linds dokumentär, synnerligen egotrippad vilket nog inte alltid var så skoj för omgivningen. Därtill var han opraktisk, hustrun Mona fick dra ett tungt lass.

Nacka blev tidigt proffs i Italien och gifte sig med skönhetsdrottningen Nuccia. Fotboll var det enda han så att säga kunde ordentligt och trist nog kom fritiden alltmer att domineras av kung alkohol.

Den till synes gränslöse Tumba – han grundade bland annat Sovjets första golfklubb och fick Gorbatjov som hedersmedlem, medan Reagans kansli svarade artigt ”nej tack” – ramlade och skadade höften i Afrika och kom sedan fysiskt aldrig igen. Han avled 2011 i en ålder av 80 år.

Nacka återvände till Sverige 1964, frånskild och med en inledningsvis hyfsad karriär. Men snabbt bar det utför och våren 1970 spelade han sin sista match, för Länkarna.

Den forna superstjärnan blev alltmer folkskygg. Det hände att han i skymningen sökte sig till någon pizzeria på Söder i Stockholm, men där förstod man inte alltid vem den slitne mannen som talade så god italienska var.

År 1975 avled Nacka, 45 år gammal, i hemmet på Katarina Bangata. Där, i korsningen med Brännerigatan, står han nu staty.