Av glöd, lust och skönhetslängtan
Åbo konstmuseums Sigrid Schaumanutställning är den största i Åbo genom tiderna. Fyrtio utlånare i Finland bidrar till utställningen, och en stor del av verken är ur privata samlingar och har sällan ställts ut tidigare.
MÅLERI
Sigrid Schauman
Åbo konstmuseum Till den 23.5
Vårens stora utställning på Åbo konstmuseum heter rätt och slätt Sigrid Schauman. Utställningen omfattar 115 målningar tillkomna åren 1903– 1967, i stort sett hela konstnärens yrkesverksamma liv. Bland målningarna finns Schaumans mest omhuldade motiv kulturlandskapen samt porträtt och aktstudier – i nämnd ordning. Två Ellen Thesleff-målningar påminner om hennes betydelse för Schauman. En fin introduktion till Schaumans måleri ger konstnären Anna Retulainen, på film.
Sigrid Schauman var en på många sätt speciell konstnär och människa. Som något av en främmande fågel gick hon sin egen väg i stort och smått, med en okuvlig strävan att vara sig själv trogen. Hon var en sökare och en tvivlare, samtidigt som hon var en oförskräckt sanningssägare – där sanningen handlade om ärlighet. Den Stora Sanningen sökte hon under större delen av sitt liv, med sitt måleri som till sitt väsen var varmt panteistiskt.
Eugen Schaumans syster
Många minns Schauman som systern till den unge man som sköt generalguvernör Bobrikov och sedan sig själv. Bakom dubbelmordet låg tuffa omständigheter som också Sigrid präglats av, bland annat en far som i sin sorg efter den tidigt bortgångna hustrun tappat tron på sina barn. Hans nedlåtande skepsis tärde på hennes självförtroende; hennes unga år fylldes av grubbel kring huruvida hon alls dög som konstnär. Som tur var hon orubbligt besluten att måla, och småningom tog hon sig fram i rampljuset. Intressant mot denna bakgrund är hennes lärare Albert Gebhardts rekommendationsbrev, där han skriver att Schaumans arbeten visar på ”stor självständighet, ypperligt färgsinne och exceptionell konstnärlig smak”. Vi får hoppas att fadern såg detta brev.
Schauman ställde ut första gången 1901, sju år senare debuterade hon på höstsalongen i Paris. Däremellan övergav hon valörmåleriets brundominerade bilder för färgmåleriets ljusmättade studier. Som så många konstnärer reste hon också till Florens, där hon kom att måla tillsammans med Ellen Thesleff. Det hade avgörande betydelse för hennes utveckling som konstnär. Inspirerade av Vasilij Kandinskij, vars målningar visades 1906 i Helsingfors, bytte de två ut penslarna mot palettknivar. Knivarna gav deras måleri nya dimensioner, eftersom palettknivsytan bryter ljuset på ett helt annat sätt än den penslade ytan.
Ensamstående mor
Denna formativa period fick ett abrupt slut 1913 då Schauman blev ensamstående mor. För att försörja familjen började hon skriva konstkritik om vintrarna – måla hann hon bara under somrarna. Men som skarp och kunnig konstkritiker fick hon möjlighet att begrunda konsten och dess väsen djupare än konstnärskollegerna.
Efter ett trettioettårigt kritikervärv gick hon som pensionär slutligen helhjärtat in för att måla, åkte till södra Frankrike och upplevde en skönhetschock; ljuset i Provence var så starkt att hon tyckte det fick materien att explodera, ett ljus så starkt att det kom världen att vibrera som av ädelstenar. Genom ett trollslag hade hon hittat hem. Målningarna får en ny glöd fastän färgerna tekniskt sett bleknar. Femtiotalet blev hennes blomstringstid, och småningom var hon redo för sin första soloutställning. Den ordnades 1964.
Ful armé
Skönhetschocken kan kanske ses som en senkommen kompensation för den chock hon som sjuåring upplevde då familjen efter moderns död flyttat till Finland från den lummiga trädgården i Radom, Polen, där fadern tjänstgjort inom ryska armén – hur hade Gud kunnat skapa något så fult? Modern och den lummiga trädgården hade nog planterat in skönhetslängtan i barnet Sigrid.
Schauman talade alltid varmt om det motivlösa måleriet, men övergav aldrig själv motivet – skapa ur intet, det kan bara Gud. Motivet kvarstod, men bara som förevändning för att materialisera det gudomliga ljuset som låter oss ana skapelsens oförklarliga logik i en översinnlig spegling av världen. In i det sista ville hon förmedla skönheten i det som ljuset uppdagade, vilket hon såg som konstnärens uppgift.
❞ In i det sista ville hon förmedla skönheten i det som ljuset uppdagade ...